Hej kompisar! Nu ska ni få se bilder från igår. Välkomna med på rundtur behind the scenes på Blog Awards 2013. NU KÖR VI (läs helst med övertaggad-programledare-från-östermalm-dialekt)

Jag och Simon, William Spetz och Tora, HejaInternet-Joakim och Melanie minglade runt bland stela kändisbloggerskor som inte kastade ett öga åt ens håll. Sedan samlades alla i rummet i ser på bilden ovanför. En scen med soffgrupper i olika höjder framför. Envy stod för underhållningen.

Här är vi alles. Mycket trevligt sällskap, umgås med dessa om ni får chansen!

Och sen vann jag Årets Vlogger, som jag skrev om tidigare idag. SÅ HIMLA COOLT. Var i chock i säkert en kvart efteråt. Höll på att börja grina och allt. Vet att Joakim filmade hela prisutdelningen i denna kategori, så om ni tjatar tillräckligt mycket på honom kanske världshistoriens sämsta tacktal hamnar på youtube.

Så fick alla vinnare ställa upp sig på rad och fotas. Kramade alla lite stelt, hehe jaa grattis Kenza kul att träffas jaa, men blev så lycklig när Rami Hanna (Årets Fotoblogg) kom fram, kramade om mig varmt och sa ”GRATTIS CLARA! Jag kollade på dig på youtube senast igår. DU ÄR SÅ BRA!”. Då blev jag lycklig ända in i själen.

Det var även där någonstans som jag, i den sjukt kvava lokalen, efter att vi stått och poseat för kameror i säkert tio minuter, vände mig om och sa Är jag den enda som är lökig? De andra skrattade nervöst och tittade bort.

Envy fick också pris för sin singel som sålt platinum. Då tog jag en bild. Fangurrrrrl.

Sedan träffade vi Andreas Wijk. På bilden ovan beskådas kampen Kanal 5 versus SVT.

Vi gick vidare till efterfesten på Sturecompagniet. Drack ett glas vin, stod utomhus och pratade en stund, och gick sedan när kön för att få komma in var som längst. Ha ha bitches, typ. Vi kom in gratis och stannade inte ens länge. Lol’s on you.

Styrde stegen mot närmaste frityrmatställe och gick förbi den här mannen. Jag, Simon, Joakim och Melanie frös mitt i stegen, kollade på varandra och konstaterade att jo, det där var nog Skrillex. Då vände jag mig om och sprang. Sprang så fort benen bar mig med vinstbuketten studsande i handen, för att hinna ikapp denne dupstepens Lady Gaga. Och så fick jag en bild! Eller tre egentligen, för kameran ville inte samarbeta och jag förklarade på min ytterst stabila efter-otaliga-drinkar-och-ett-vinglas-engelska att It won’t focus haha, Oh sorry now I blinked! Sorry sorry, Now it worked, thank you!

Sen kom vi mitt i natten tillbaka till vårt väldigt nedgångna vandrarhem utan varken fönster eller fungerande duschmunstycke och sov väldigt gott.