Hej bloggy.

Idag var jag hos optikern. A small step geographically, a giant leap for me.

Har märkt att jag, oftare och oftare, inser att jag ser som en kratta på långt håll. När jag var liten kunde jag läsa skyltar på hundra meters håll, medan jag nu ibland kommer på mig själv med att undra om 8oOgpmäIm verkligen är en destination. Jag kände att det var dags för ögonprov. Och inte glosförhör, utan nationella proven. I naturkunskap. Så ni fattar ungefär hur allvarligt jag ser på det här.

Det gick bra. Jag hade bättre syn än förväntat. Ser som en kratta eftersom jag sitter löjligt mycket vid datorn och spänner ögonen för att kunna se bra på nära håll, och därför inte orkar spänna åt andra hållet när jag ska se långt bort.

Å andra sidan har jag haft läsglasögon i drygt fyra år.

Som sitter löst och åker ner varje gång jag tittar mer än 180 grader framåt. Som får mig att känna mig som en 51-årig lärarinna i biologi. Som inte får mig att känna mig 20, ung, cool och fräsch. Vilka är anledningar nog till att jag skulle vilja uppdatera mig på läsglasögonfronten.

Nu har jag inte fått hem brillorna ännu, men eftersom vi lever i TEKNIKENS ÅRHUNDRADE och det går att göra fantastiska saker på internet – som att prova sina nya brillor virtuellt – har jag ett montage på hur jag kommer att se ut när jag läser, bloggar och klipper i framtiden:

Tadaaa! De är inte snea i verkligheten. Lovar. De är svinsnygga. Bruna, halvt transparenta som fadear ut i transparens nertill. Vad tycker ni?

Och just det, bäst för er att ni tyckte de var snygga för nu har jag inte råd att köpa nya. Just putting it out there.