Gokväll mina små gummiplommon. Minns ni vår jävliga, icke-samarbetsvilliga gardin jag bloggade om för några veckor sedan?

Familjen Henry och familjen Lussetti har hälsat på i Stockholm över helgen. Jag beordrade upp pappa på en stol med borren och några skruvar.

Kolla hans armar. Kolla på dem. Han kan hålla i rullgardinstången och böja armbågarna samtidigt. När jag och Simon försökte stod vi på tå på varsin stol, höll stången längst ut i fingertopparna med helsträckta armar och försökte (förgäves) se om vi över huvud taget höll den rakt. Över huvud, bokstavligt talat.

Det suger att vara kort, ibland. När pappa fått upp skiten (ÄNTLIGEN) fick jag äran att skära bort skyddspappret och rulla ner gardinen för första gången.

Lyckan just nu. Ni fattar inte. Vi har kämpat sedan den 26e maj med att få upp skiten. Tack gode gud för långa människor som vet hur borrar fungerar.

Alltså igååååååår!!!

Var på Kanal 5’s årliga sommarfest med några kolleger från mitt produktionsbolag Art89 Television och tänkte att om jag ser Berg och Meltzer så avlider jag.

Så hamnade jag på bordet bredvid dem båda. Soft.

Efter att ha blivit framputtad och tvångshälsat på Carina (dvs hon utbrast nämen heeeeeej! och kramade mig) erkände jag att jag var en sjuk fangirl och nämnde (för att jämna ut min sociala status igen) att hennes man, Kristian Luuk, följer mig på instagram. Hon svarade jaha, då ska jag också börja göra det, han följer smarta personer.

Starrrrrstrrrrruckkkkkkk

Sen bad vi någon fota oss och Christine erbjöd sig att hålla ut armen så att det såg ut som att hon tog en selfie av oss. Carina har dock inte börjat följa mig än. Men jag tappar inte hoppet.

Har jag sagt att jag ska till USA i sommar för youtubeprojekt?

Jag ska till USA i sommar för youtubeprojekt!!!

Och jag fick precis beställt mitt visum. Känner såhär:

Sitter i min blöta dusch-handduk och jublar över att jag får komma in i landet. Inga terrordådsplaner här inte. Jag vet, jag är en lite extra bra människa.

Håkan Hellström igår. På Ullevi inför nästan 70’000 människor. Publikrekord – nordens största arenakonsert genom tiderna, om jag fattade det rätt. Och jag var där.

Vänta, va?

Jag tror att jag har en ny etta på min lista över bästa konsertupplevelser.

Okej, red alert nu direkt på att detta kommer bli ett väldigt carpe diem-inlägg. Nu vet ni vad ni ger er in på.

Först köade vi. Kom dit klockan 15 med planen att vi är inga hyperfans som köar i en vecka, men vi vill inte komma dit och bara gå in och därmed missa hela köupplevelsen med pannkakor, muffins, nutella och öl.

Jag, Sonja och Sonjas före detta klasskompis Fanny. Hann dock bara sitt-köa i en halvtimma innan folk reste sig upp och sprang fram. Vi sprang halvhjärtat och oförstående efter, insåg att det inte hände ett skit och satte oss igen.

En halvtimma senare hände exakt samma sak igen, och då hade vi fortfarande fyra pannkakor, fem muffins, tre tzayspett och en öl kvar. Tack till er runt om i kön som tog emot maten när vi erbjöd er. Vi var asglada att slippa bära på det.

Sen spelade han. Och det var så himla bra. Allsång från första låten. Alla på läktaren stod upp och förblev stående.

Och tre timmar senare avslutades allt med ett bombastiskt konfettiregn och fyrverkerier. Håkan ba ”jag kommer komma ihåg detta hur senil jag än blir” och jag kände mest att japp du är inte ensam om den saken.

Nu åker jag snart tillbaka till Stockholm igen. Imorgon börjar min standup-kurs (!!!) och tills dess ska jag få Simon att tvångslyssna på Håkan Hellström tills han åtminstone tycker han är helt okej, så han kan förstå anledningen bakom att jag kommer hypea detta i minst en vecka.

Igår tog den här studenten!!! Så stolt 2,0.

Diskutera i smågrupper om hur dödligt söt plakat-bilden är. Sånt litet troll. Tror jag har fler bilder på plakatet än på Johanna herself.

Min dag: gick upp kl.7 för tvättid. Gick på utspring. Åkte hem och sov en halvtimma. Åkte tillbaka för mottagning. Följde med Johanna + klass ut. Kom hem kl.0130. Somnade stående.

Johannas dag: gick upp kl.0415. Åt champagnefrukost, var i skolan, sprang ut, åkte flak, bytte om, hade mottagning, gick ut. Kom hem 0330. Sov.

Jag gäspade en gång i minuten från klockan 23. Var så himla trött. Fattar inte hur hon överlevde sin dag.

Jag: HOPPA JOHANNA

Johanna: Nej gud, allting kommer bara flyga

Jag: Joooo HOPPA! Ett, två…..

Johanna: Nej men jag kommer se ut som en potatis

Jag: …TRE! HOPPA!!!!

Johanna: *obeys the master*