Hej followerz. Vad gör ni? Jag gör inte mycket. Sitter och slöklipper det jag filmade i helgen och läser mina mail. Just nu ögnar jag igenom schemat för helgen.

Åh ni kanske hade svårt att läsa. Texten är ju lite liten. Låt mig förtydliga:

KAN VI SNÄLLA diskutera hur taggad jag är. Snälla. Låt mig få berätta hur taggad jag är. Okej? Okej. Bra. JAG ÄR SÅ TAGGAD ATT JAG KREVERAR. Förra året tittade nästan 2,7 miljoner på det direktsända eftersnacket i SVT1. Okej, nog för att jag nu vloggat sex veckor i rad inför 3 miljoner plus, men detta är annorlunda. Detta är i en programledarroll. Detta är stort för mig. Okej? Okej. Bra.

Nu ska jag gå och underhålla min hybris. Hejdå.

WEHO! Ännu ett Eftersnack. Ännu ett adrenalinrus. Ännu en stolthet över att jag fixar att göra live-tv trots att Emmelie de Forest är mystiskt försvunnen trettio sekunder innan jag ska intervjua henne och jag inte ens förstår danska.

Jag gråter blod över att det bara är en enda gång kvar, men hela mitt hjärta hoppar över att jag tycker att det gick så bra, denna veckan också, och att jag tycker det är så djävulskt roligt och att detta är det enda jag någonsin vill göra i hela mitt liv.

Missade ni Eftersnack? Lugna puckz, klicka HÄR eller på bilden för att beskåda min jävligt snygga klänning och gött häng med fantastiska Linus Svenning och Helena Paparizou.

Nu ska jag njuta av den sista Melloresan innan finalen i Stockholm, äta god mat, headbanga med Outtrigger, diskutera hårvård med Stefan Koro, waila med Helena och jämföra klädstil med Martin Stenmarck. Sov gott.

Okej, kan vi bara ta en sekund eller två och begrunda hur underbara vänner jag har?

De satt asglada och asglittriga på parkett med denna skylten. We <3 Clara. Skrek rätt ut när jag såg dem. Shit.

Sen hittade Sonja en annan skylt som någon dumpat. Men det var ändå mig de hejade på, alltså. Mig. Japp.

Nu har jag druckit en kopp te på hotellrummet och försökt lugna ner mig trots att min hjärna är helt AAAAGHLKUÖAKEHRÖKN så snart antar jag att jag får pallra mig ner till efterfesten och äta snittar och dansa tills klockan 06. Visst låter det hur jobbigt som helst. Jag vet. Jättehemskt.

Tack igen, denna veckan också. Till alla som stöttar och peppar oavsett vad journalister och andra tycker. Ni är så himla bra. Sov gott!

Dagens första bästa känsla: att sätta sig på tåget i Stockholm och veta att man snart är HEMMAHEMMA

Dagens andra bästa känsla: att komma innanför dörren i Landvetter, ropa på katten och se henne komma springande från andra sidan huset mot en i dörröppningen. Dog söthetsdöden.

Dagens tredje bästa känsla: att komma upp på sitt rum och se gott godis på kudden.

Gillar godis med bra namn.

Dagens inte-så-bra känsla: har suttit och försökt skriva mello-vlogg-manus i två timmar och kommer ingenstans. Har sex olika stolpar att skriva kring men hjärnan känns helt tom. Hjärnan, för tusan, get your shit together innan jag börjar shotta sushi-soja i ren desperation.

Jag har fått en loge! Igen! Som INTE påminner om en fängelsecell, denna gången! Linköping, I love you.

Namnskylt och allt.

Det är precis snett ovanför scenen, så kollar man ut genom fönstret ser man ut över arenan. Där ska jag stå på lördag kväll och blicka ut över publiken medan hjärtat håller på att kravla ur halsgropen, hoppa ur munnen, krossa fönstret och kasta sig ut mot avgrunden.

Kolla vad fint! Pallar, vatten, en spegel! TVÅ kaffemaskiner! Bröderna Herreys har logen bredvid och de har ett par stolar och ett bord och typ en whiteboard-penna. Hehe.