Till att börja med vill jag bara säga

GÅ OCH DÖ, FÖRBANNADE PLÅNBOKSSNATTARE!

eftersom jag idag fick reda på att dagen min plånboks stal, så länsades även kortet med hjälp av min legitimation. Tack för den, era äckliga kräk. Hoppas ni dör i förtid.

Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit.
Pottsork, snuskiga snork, din ruttna rot, din fulla kork.
Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum.
Ditt usla gam, din slemmige torsk, förnicklade, pappskalle skum.

Förbanne mig!

Lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit.
Slashas, ditt vidriga as, piss och pest och senapsgas.
Sopprot, helidiot, fan vad det bär emot.
Din sabla bock, ditt feta arsel, våga dig aldrig mer hit!
Attans skitskrap! För e vi, sa-ha-hatans.

Jag är förälskad i Magnus och Brasses fina sätt att beskriva ilska. Lev väl.

Jag har blivit så otroligt dålig på att uppdatera, blogga över huvud taget.
Friidrotten tar över och skolan slukar mitt liv.
Högen med läxor fylls på i samma takt som den avverkas och jag förstår inte hur jag ska orka med gymnasiet om jag hela tiden känner att jag bara vill somna och vakna någon gång om sisådär tio år med ett fint jobb och en fin kille och ett fint litet barn som aldrig skriker.

Klassen känns ena dagen som den bästa i världen medan jag andra dagen känner att jag bara vill bort från den, alla, allt. Det finns få människor som förgyller mina dagar men dessvärre fler som förpestar dem.

Jag känner att jag bara babblar och inte skriver något enda av vettig betydelse. Kommentarerna och kommenterarna verkar ha försvunnit till något fjärran land och mina läsarsiffror har halverats trots att mina bevakare hänger kvar. Så jag vill bara säga att jag älskar er, ni som läser, jag älskar er verkligen. Jag hade aldrig bloggat om det inte vore för er. Men när man inte får respons på det man skriver så sjunker motivationen och då blir det som det blir och som det blivit nu.

Antar att jag får bleka håret, sminka mig hårt samt visa tuttarna i bloggen
för att folk ska reagera.

Var börjar man?

Vi har haft idrott. Dumma, dumma jag lämnar skolväskan i omklädningsrummet och när lektionen är slut grabbar jag sakerna och kutar till bussen som ska gå om fem minuter. Stoppar ner handen för att ta upp plånboken. Men… vänta.. Var är den?

B O R T A . 
S T U L E N .

Tack, tack så hemskt mycket. Jag svär som en full irländare.
Nu måste jag spärra massa kort.
ID-kortet är borta. Kontokortet är borta. Busskortet, bibliotekskortet och träningskortet är borta.

Finns dock en ljusare del av det hela…
Bra jobbat små djävulska vänner, säger jag bara – ni kommer inte åt pengarna på kortet för ni har inte koden.
Och visst känns det härligt för er att skolan polisanmält händelsen? Visst känns det härligt, att om det kommer ut vilka ni är, så är ni anmälda för stöld? Jag hade som max 3 kronor och 50 öre i lösa pengar.
Bra jobbat, smartasses.

Jag känner att jag börjar bli alldeles för beroende av mina läsarsiffror. Inte okej.
Jag känner mig otroligt avis på Nina som får åka till Egypten imorgon. Inte okej.
Jag känner att jag har för mycket läxor för att jag ska hinna med allt. Inte okej.
Jag känner att jag har alldeles för mycket som jag måste göra idag. Inte okej.
Jag känner att det går utför med min blogg. Inte okej.
 
Dagens I-landsproblem: Man kan inte ha löshår i kort hår (säger Nina, som klippt sig och är verkligen assnygg, men det vill käringa inte inse själv)

Nu har jag massa tankar i hjärnan som helt säkert skulle strömma ut som en flod om jag lät dem, men det tillåter jag inte. Så därför ska jag lugnt och sansat skriva ett ord i taget tills jag sagt vad jag vill ha sagt.
Let's go.

Har du någonsin sagt exempelvis,
"Suck, jag hatar skolans datorer som är så himla sega"
och fått en sur blick till svar samt orden
"Men sluta gnäll! Hallå tänk på barnen i Afrika, dom har minsann inga datorer! DOM FÅR FAN INTE ENS GÅ I SKOLAN DIN OTACKSAMMA JÄVEL!"
och sedan vill de att man ska skämmas och tänka efter nästa gång man öppnar käften för att klaga. Har du varit med om detta?

Men då kan man ju praktiskt taget inte klaga på någonting. "Jag fryser" kontras med "Tänk på barnen i Afrika, dom har knappt ens kläder!". "Jag är hungrig" besvaras med "Gnäll inte, det svälter barn varje sekund".

Anser man att skolmaten är skit så bör man skämmas och skänka en tanke åt alla barn i U-länder som inte ens får vatten. Själv tycker jag att om man bor i ett I-land och har rätt att få mat i skolan, då ska ju maten vara bra också! Vi får faktiskt mat i skolan, men bara för att vi får det, ska vi då äta maten samtidigt som vi tycker oändligt synd om de som just då svälter ihjäl? Nej för sjutton, ska vi få mat, då ska maten vara bra. Har vi datorer, då ska datorerna fungera.
Förstår ni var jag menar?

Därför har jag tänkt börja med en ny grej i min blogg. Jag kallar det

Dagens I-landsproblem: Sitter man med datorn i knät för länge så får man ont i rumpan. Det upplever jag just nu. Det tog en himla tid att skriva detta inlägg.