Jag är helt slut. Utmattad. Död. Bildligt talat på den sista. Bokstavligt på de två första. Eller, att vara slut, är det bildligt eller bokstavligt? Bildligt va? Ingen aning.

Jag är det i alla fall.

Idag kom jag tillbaka till Stockholm och åkte direkt till Ikea. Imorgon flyttar vi!!! Så vi köpte stekpannor och handdukar och lådor och duschdraperi och annat jättetråkigt.

Fyllde fyra Ikea-kassar.

Det här med sponsring är en grej jag fått upptäcka mer och mer på sista tiden, som jag själv tycker är skittrevligt. Synd bara att vi inte är sponsrade av Ikea. Det hade varit soft dagar som denna.

Jaha. Nu är det kväll igen. Och om kvällarna blir jag impulsiv.

Ville bara meddela att Mårten Andersson må göra mig förbannad, men han ger mig tydligen även målmedvetenhet och jävlar anamma. Jag har nu anmält mig till en stand up-kurs i sommar. Håll tummarna att jag kommer in.

God natt.

Häromdagen nämnde jag att vi flyttar om en och en halv vecka. Sen insåg jag, har jag nämnt tidigare att vi ska flytta om en och en halv vecka? Har jag sagt det alls, att vi flyttar från Odenplan?

Om inte – vi flyttar om en och en halv vecka!!!

Till Hornstull. 25 maj. En etta på översta våningen med gigantisk balkong i söderläge, så vi kan göra allt från att äta frukost till att knapra kvällschips i sommarsolen. Hyr av ett par som flyttar till Bangladesh, skrev på kontrakt i februari och har längtat minst en gång om dagen sedan dess.

Igår packade jag halva dagen. Allt jag äger ligger fördelat i två och en halv flyttlåda plus en resväska. Och det läskiga är att, eftersom jag nu åker hem till Göteborg och är där i tio dagar, detta alltså är mina sista timmar på Odengatan. CRAYZEE. Sen flyttar vi. Det känns helt sjukt. Och roligt. Och konstigt. Men mest roligt.

Vi kommer inte ha diskmaskin eller tvättmaskin i nya lägenheten. Vilket gör mitt lata hjärta lite ledsen. Men å andra sidan kommer vi ha en balkong. Japp. En balkong. Fatta vilka snygga vloggar jag kommer kunna göra.

Nu ska jag till tåget och åka hem till familjen Henry. Hejdå.

Godkväll, followerz.

Detta är ett förinställt inlägg. Jag brukar ogilla förinställda inlägg när jag är bortrest, för de är i många fall helt meningslösa och det går aldrid att försöka gissa sig till vad jag gör i samma sekund som detta ska publiceras.

Förutom nu. Jag sitter garanterat på ett flygplan någonstans över Atlanten. Har, med undantag av kisspauser, suttit och fjärtat i samma säte sedan klockan 15 och ska sitta här i ytterligare sju timmar och en kvart. Lemme hear a woop woop.

När vi kommer fram i Mexico (!!!) är klockan halv två på natten hos er, så jag tänkte fylla ut dagens fattiga inlägg med en uppmaning. Har ni sett att det nu går att nominera till Blog Awards 2014?

Har scrollat igenom kategorierna och hittat fyra som jag tycker att jag kanske kan leva upp till: Årets inspiratör Instagram, Guldpennan, Årets livsstilsblogg och Årets Youtuberaket.

Vill ni nominera mig i en eller två eller alla ovanstående kategorier så vore jag jätteglad. Tycker ni att jag inte borde bli nominerad alls är det också helt okej. Huvudsaken är att ni nominerar de som ni tycker förtjänar pris. Förra året vann jag tack vare er priset för Årets Vlogger, vilket var skitcoolt. Så om ni vill nominera mig igen är ni väldigt välkomna. Hade varit rätt fett.

Läs mer om kategorierna och nominera för ni HÄR. Nu ska jag… fortsätta åka flygplan. Vi hörs. Hejdå.

God morgon, readurz.

Det är onsdag. Hyresvärdinnans städerska är här och har ockuperat köket, så jag sitter och avnjuter min morgongröt med tillhörande te och juice vid skrivbordet. Det är dessutom exakt 10 år sedan Means Girls kom ut.

On wednesdays, we wear pink.

Men Clara? Vad i helvete? Är du färgblind? Tröjan är inte ens minsta lilla beige. Den är svart. Svikare. Du är inget riktigt fan.

JOHO DET ÄR JAG VISST!! Jag kollade faktiskt på Mean Girls senast i fredags. Jag, Sonja och Asta satt och citerade replikerna i kör med filmen. Om en timma ska jag dock på ett möte och mitt enda rosa plagg är en löpartröja, and I ain’t going to no meeting i träningskläder. (Ska däremot byta om så fort jag kommer hem igen.)

Däremot lär jag väl bli tvungen att gå med hår som står lite hur det vill. Observera gärna hur det ligger närmast slickat på skallen innan utbuktningen. Jag lovar på heder och samvete att jag inte har en aning om vad mitt hår pysslar med medan jag sover.

Ni som följer mig på instagram vet att jag för tillfället är en Pepsi-sellout (läs: försöker tjäna lite cashinkas så att jag kan fortsätta blogga och youtubea) och det är dem jag ska träffa idag. Jag och Simon ska  för Pepsis räkning åka 960 mil härifrån på lördag (vilket jag inte ens vet om jag får säga än men ni vet åtminstone inte vart i världen vi ska åka hehe) och det känns liksom bra på något sätt att åtminstone ha träffat dem innan vi sätter oss på ett flyg och stannar där i 18 timmar. Och nej vi ska inte till månen. Det var i alla fall de vibbarna jag fick när jag läste igenom vad jag skrivit. Hade varit fett, though.

Hejdå.