I förrgår kom Simon hem och sa att en av hans favorittatuerade var i stan.

Igår kom han hem och sa: ”Jag ska tatuera mig imorgon”.

Så, lång historia kort: tatueraren hade tydligen ett par timmar lediga idag och Simon hade, med glittrande puppyeyes som ett barn på julafton, sagt att han tar dem. Sedan hade de båda dansat hula hula i ren och skär lycka. Något sånt.

Och nu är vi här. Tatueraren har desinficerat ca allt som går att ta på och tog precis fram massa nålar. Jag känner ungefär såhär:

Är både svettig och kissnödig. Jag, alltså. Vill inte ens veta hur Simon känner sig.

HALLÅ!

Dags för mig att summera Summerburst Göteborg. Jag analyserar snubbdans, DJ-mentalitet, rökning i folksamlingar och citerar några väl valda dude-ord. Hoppas ni tycker om det.

https://www.youtube.com/watch?v=k9BgOpCydxU” width=640 height=360]

Alltså igååååååår!!!

Var på Kanal 5’s årliga sommarfest med några kolleger från mitt produktionsbolag Art89 Television och tänkte att om jag ser Berg och Meltzer så avlider jag.

Så hamnade jag på bordet bredvid dem båda. Soft.

Efter att ha blivit framputtad och tvångshälsat på Carina (dvs hon utbrast nämen heeeeeej! och kramade mig) erkände jag att jag var en sjuk fangirl och nämnde (för att jämna ut min sociala status igen) att hennes man, Kristian Luuk, följer mig på instagram. Hon svarade jaha, då ska jag också börja göra det, han följer smarta personer.

Starrrrrstrrrrruckkkkkkk

Sen bad vi någon fota oss och Christine erbjöd sig att hålla ut armen så att det såg ut som att hon tog en selfie av oss. Carina har dock inte börjat följa mig än. Men jag tappar inte hoppet.

Hej kompisar!

Wattafack Clara? Våfflat hår? Rosa läppar? Och BLÅ ögonskugga som knappt syns på bilden men helt klart är där? Är detta ens du?!?

Jaaa det är jag! Visst är jag snygg!!! Kanal 5 har sin årliga sommarfest ikväll. Temat är 80-tal. Har precis stått och våfflat håret i en timma.

Igår var jag på stan och hetshandlade baddräkt och neonsmycken. Tänkte köra den leggings-baddräkt-bälte-looken först men kände att jag är alldeles för feg och har ingen aning om hur mycket alla andra kommer gå in för det. Blå ögonskugga känns ju vågat i sig liksom.

Och jag är färdig och ska lämna lägenheten om mer än en timma. Mina hårvåfflor kommer hinna gå ut. Bra att jag inte är tidsoptimist i alla fall.

Vad heter det, förresten? Hårvåfflor var ett väldigt improviserat ord. Lockar är det ju knappast. Mitt krus? Ingen aning.

Idag strax innan klockan 07 ringde det på vår förjävliga dörrklocka.

Jag: Mmghhhh, var det vår dörr..?

Simon: Mmmghhhffffff.

Jag: Uhhhhh. Är det byggarbetarna (som renoverar vår balkong)?

Simon: Mmgghhfffff.

Jag: Men ofta de kommer såhär tidigt? Jag tänker inte gå och öppna.

Simon: Mmhhhh. Men de har ju nyckel, de kommer ju gå in själva och ba oj där ligger ni och sover.

Jag: Men klockan är inte ens sju. De kan dra. De får inte komma in.

Så vi somnade om. En timma senare kommer Simon, väcker mig och säger att det står en uppblåsbar palm utanför dörren.

Så stod vi där och ville inte öppna i rädsla för att nån random delivery guy skulle hoppa fram i badkalsonger och skrämma skiten ur oss.

Sen insåg vi att denne i så fall skulle ha stått där i över en timma och väntat. Så vi öppnade ändå.

En palm. En uppblåsbar fricking palm. Med massa godis och ett brev i botten.

Jag brukar visserligen sällan blogga om reklam jag får, men om alla företag börjar marknadsföra sig som Tutti Frutti hade livet som komersiell bloggerska varit så himla mycket roligare.

Nu står palmen halvvägs mellan kök och hall i brist på plats. Vi vet inte riktigt var vi ska ha den. Men rolig är den.