Hej, followers.

Idag är en sån slappesöndag där en gör typ ingenting hela dagen. Nu till exempel, lever vi upp till våra stereotypa könsroller: jag lagar middag och Simon står och svär åt en nyinköpt jordfelsbrytare som han inte fattar.

I kalsonger. Som en riktig karl.

På tal om middag. Jag har vegetarian-/veganmatstips till y’all! Alltså även till er köttätare, för detta är såååå gottttt att jag fick ner säkert tio stycken på midsommarfirandet häromdagen.

Detta:

Tzay! Gjort på sojaprotein. Finns färdigmarinerat och klart i spett eller som små tzaybullar. Fan-tas-tic.

Vi övervägde att vara masterchefs och göra klyftpotatis med hemgjord mango chutney, men det blev ICAs egna pommes och Rydbergs mexicanasås. Still delicious.

Gokväll mina små gummiplommon. Minns ni vår jävliga, icke-samarbetsvilliga gardin jag bloggade om för några veckor sedan?

Familjen Henry och familjen Lussetti har hälsat på i Stockholm över helgen. Jag beordrade upp pappa på en stol med borren och några skruvar.

Kolla hans armar. Kolla på dem. Han kan hålla i rullgardinstången och böja armbågarna samtidigt. När jag och Simon försökte stod vi på tå på varsin stol, höll stången längst ut i fingertopparna med helsträckta armar och försökte (förgäves) se om vi över huvud taget höll den rakt. Över huvud, bokstavligt talat.

Det suger att vara kort, ibland. När pappa fått upp skiten (ÄNTLIGEN) fick jag äran att skära bort skyddspappret och rulla ner gardinen för första gången.

Lyckan just nu. Ni fattar inte. Vi har kämpat sedan den 26e maj med att få upp skiten. Tack gode gud för långa människor som vet hur borrar fungerar.

Vänner! Som ni vet var jag på både One Direction och Kentfest för exakt en vecka sedan. Båda var ascoola. Kentfest var lite coolare eftersom jag tyckte 1D-killarna var väldigt tpl (trötta på livet) på scen, men även på grund av att Kentfest var en hel minifestival. Dessutom blev jag tagen på tutten av Miriam Bryant. Slå det om ni kan.

Allt finns i en nedskalad, ihopbakad, fem-och-en-halv-minuts-video som nu ligger ute på youtube. Ni måste se. Dels för att avsnittet är roligt, men även för att jag har världens bästa örhängen på mig på Kentfest.

https://www.youtube.com/watch?v=bEJeocjhl6M” width=640 height=360]

Imorse klockan 7 ringde det på dörren. Vet inte om jag nämnt det, men vår dörrklocka är förjävlig. Behöver ingen brandvarnare, räcker med att grannarna kommer och ringer på om de känner lukten av rök.

Hur som helst. 0700.

Vaknade med ett ryck. Svintrött. Orkar inte öppna.

Faaaaaaan ta er, Tutti Frutti, om det är ni igen. Allvarligt talat. Uppblåsbar palm utanför dörren tidigt på morgonen var kul en gång. Det är fan inte ens lite roligt längre. Låt mig sova.

Det ringde på igen. Simon släpade sig upp och öppnade. Det var byggarbetarna som renoverat vår balkong, som skulle lämna tillbaka nyckeln.

Ugh. Det här inlägget hamnar i ”Clara är sur”-kategorin.

Idag är en konstig dag. Inte världens bästa humör. Inte världens bästa omständigheter. Är glad över det faktum att jag var på USA-möte på Splay inför nästa veckas resa, och är mindre glad över andra, mer privata, saker.

Hur som helst. Jag skiter i att skriva mer, för jag känner mig så konstigt tom. Istället får ni se bilder från igår, då jag och Johanna åt pannkaksbrunch. Det var fantastiskt.

Åt resterna till frukost imorse. Bästa frukosten jag ätit på länge.