Förde över bilderna till datorn, matade ut minneskortet – och nu är det borta. Minneskortet. Puts väck. Lade det bredvid mig i sängen men har nu länsat täcket, madrassen och golvet. Har jag haft fel i hela mitt liv som trott att dammråttor inte äter teknikprylar?

Medan jag letar mig svettig efter korthelvetet ska ni få se bilderna jag tog i Linköping. Jag har varit så jäkla duktig på att fota denna helgen! Ni borde vara stolta.

Ett stycke glad tjej på fredagsmorgonen. Glad för att jag slipper fixa håret sminka mig, eftersom det är vad någon annan kommer göra åt mig så fort jag kommer till arenan inför vlogginspelningen. Life is good.

Ett stycke kostymrum. Lämnade in min klänning för att få den insydd i midjan och fick på samma gång beskåda de helt sjuka ABBA-kläderna på galgarna till höger.

Ett stycke SAAAANNA NIELSEN *klapp-klapp, klapp klapp klapp*

… och ett stycke MAAAAARTIN STENMARCK *klapp-klapp, klapp klapp klapp*

Ett stycke världsgosig webbredaktion.

Ett stycke loge!!! MIN LOGE!!! Feelin like a proud mama

Gick man ut på balkongen – vilket jag gjorde under lördagsgenrepet – kunde man se det här. Baksidan av scenen, en hint av publik och en spegelvänd projicering av bilden på storskärmarna. Ser ni ljuset från projektorn? Jag kunde, utan att överdriva, sträcka ut handen och VIPS förstöra hela sändningen genom att göra diverse tecken med handen i ljuset. Så frestande att jag höll på att dö.

Sen var det efterfest. Hej Sanna Nielsen.

Och hej oskarpa men supergölliga Mark Levengood. Bra kväll! Fyra av fem nässprayar.

Berättade jag att jag hade ont i höger baklår efter mello i Malmö? Världens största blåmärke på knät och en rejäl jäkla PAIN i baklåret. Vi skyller på klackarna.

Var hur som helst och tränade idag, lätt, för att se hur låret kändes. Sprang lite halvlångsamt på löpbandet och hörde plötsligt en bekant röst:

KAN VI SNÄLLA PRATA OM SANNA NIELSENS KLACKAR?

Hjärtat ba AAAAAAAAAH och spratt till som en livrädd kanin och jag blev precis så akut nervös-kissnödig som jag blivit nu båda dessa helger innan jag går på scen.

Min första instinkt var att fota. Så här har ni. Man är väl en duktig bloggerska.

Hej bloggy! Jag är trött! Hungrig! Äcklig i håret! Lite svettig! Trött! Oj det hade jag redan sagt! Så kan det gå! Så jag och Simon tänkte äta tidig middag och sedan dö i sängen med sällskap av Da Vinci Koden (som jag tänkt att jag ska se ända sedan jag läste boken för några år sedan, gött att man är bra på att ta tag i saker).

Ni som missade Eftersnack kan klicka på bilden eller HÄR, så kan ni beskåda när jag bland annat kallar Sean Banan för ”lite småkåt”.

Har MASSA bilder och MASSA film som jag ska redigera, men det tar jag imorgon. Sov gott osv.

Hej bloggy. Jag ligger på den fluffiga mattan på golvet i logen. Tänkte tanken att jag om två timmar ska göra ännu en vlogg i live-tv och blev så nervös att jag var tvungen att lägga mig ner.  Har dock precis varit och fått håret fixat så måste ligga på mage. Lite obekvämt. Duger i krig.

Antal gånger jag sprungit till toan idag pga akut nervös-kissnödighet: minst 10

Antal gånger idag jag stannat upp och bara andats djupt för att få bort nervositeten: inte så många faktiskt! Tre kanske. Senast i skrivande stund.

Såhär snyggelicious kommer jag förresten vara ikväll. Klänningen är bäst. Missa inte Eftersnack för bövelen. 21:31 på svt.se. Ses där. Hejdå.

Jag har fått en loge! Igen! Som INTE påminner om en fängelsecell, denna gången! Linköping, I love you.

Namnskylt och allt.

Det är precis snett ovanför scenen, så kollar man ut genom fönstret ser man ut över arenan. Där ska jag stå på lördag kväll och blicka ut över publiken medan hjärtat håller på att kravla ur halsgropen, hoppa ur munnen, krossa fönstret och kasta sig ut mot avgrunden.

Kolla vad fint! Pallar, vatten, en spegel! TVÅ kaffemaskiner! Bröderna Herreys har logen bredvid och de har ett par stolar och ett bord och typ en whiteboard-penna. Hehe.