Goddag.

Jag är inte på humör för att skriva blogginlägg.

Fan inte på humör för nånting.

Vill gå och lägga mig i sängen, stänga dörren och släcka lampan, dra täcket över huvudet, vrållyssna på Christians Inferno och dö för dagen.

Så trött, så irriterad, så arg och så besviken. Så full av krossade förhoppningar.

Nej hörni, nu ska jag ut och åka bräda. Vi får väl hoppas att jag ramlar och dör. Adjö.

Min dator har en rolig fuktion. Inte bara kan man bli guldig när ljuset är kasst, man kan även se ut som The Bad Guy i Superhjältarna. Ha ha.

CLARA TIPSAR

… eller snarare ger ett litet gott råd till er alla:

Tacka aldrig ja till att bli skjutsad bak på en BMX om du har bara ben och är lika kobent som jag. Det både varar och svider rätt gött efteråt.

Japp, rubriken är alldeles korrekt.

Jag har uppfunnit en ny grej, CHILL ELLER MAKRILL, vilket innebär typ exakt samma sak som Hiss eller Diss. Uttrycket Hissar och Dissar är bara så oerhört utslitet och alla bloggar i den stora bloggosfären måste ha använt det någon gång, så eftersom makrill är riktigt äckligt så gör jag nu en ny grej. CHILL ELLER MAKRILL.

Tänkte att temat för dagens CHILL / MAKRILL skulle vara böcker, eftersom jag antagligen läser alldeles för mycket på sommaren.

Så. För allra första gången, låt mig få presentera:

Dagens CHILL:

Da Vinci-koden, av Dan Brown (2004).

Fattar inte att jag inte upptäckt den tidigare. Läste precis ut denna underbara roman och jäklar alltså, den slår till och med Harry Potter. Till och med Harry Potter. Smärtar i hjärtat att säga det, men så är faktum. Änglar och demoner, ettan i serien (men som kom ut efter tvåan (eller något sådant (parentes i parentes i parentes))) ligger bredvid kudden och väntar på att jag ska skriva klart. Skynda skynda, ropar den.

Dagens MAKRILL:

Vampyrens märke och Sveket av P.C. Cast & Kristen Cast (2009).

Ettan och tvåan i serien. Åh vad jag älskar att hata dessa böcker!

Var tvungen att läsa dem eftersom det var de enda böcker jag tog med till USA (och elva timmar i ett flyg går rätt så segt). Tänkte förklara varför de var så groteskt värdelösa:

1. De handlar om Vampyrer. Som alla andra böcker också gör nuförtiden.
2. De är två mycket dåliga kopior av Harry Potter. Harry Potter med vampyr-inslag. Alla som plagierar HP-böckerna är väl värda att få en slägga i bakhuvudet, men vanhelgar man dessa skatter genom att stoppa in lite vampyrer, då ska jag bannemig personligen se till att allas vår Tero Pitkämäki kommer och kastar spjut på författarna som han gjorde på den där längdhopparen i Golden League 2007.
3. ”Vad är det, Stevie Rae?” ”Vad gör du, Stevie Rae?” ”Men, Stevie Rae… menar du att…?” ”Äntligen Stevie Rae!” ”Akta dig, Stevie Rae!”
   OKEJ! OKEJ! JAG VET VAD HON HETER! PRATA SOM FOLK!

Nu vill jag inte prata mer om de böckerna. Blir bara arg. Läs dem inte.

Anledningen till att jag precis tagit mig tid att ladda upp tre bilder på Michael Cera är inte alls att han är typ världens vackraste, charmigaste, roligaste och så vidare skådespelare (till och med i klass med både Craig Horner och Salem al Fakir). Jag är inte alls dökär i honom och är verkligen inte i en Se-alla-Cera’s-filmer-period.

Tycker bara att panoramakameran i nedersta bilden var himla snygg. That’s all.