På träningen.

Tränare-Emil: Så ni är en egen hoppgrupp nu! Tränar ni ofta? Får fixa en länk på hemsidan till er. Vad vill ni att eran grupp ska heta?

Moi, Emma, Sofia: Öhh…

Tränare-Emil: Typ, jumpers-nånting… VC Jumpers!

Moi, Emma, Sofia: Hahah… ? (tänker, "WC?! Toalett? Eller vad? Va?")

Tränare-Emil: Ja, alltså Von Corswant! Ni är ju Patrik von Corswants elever, hans hoppare.

Moi, Emma, Sofia: Jahaaa, ja såklart. Heh heh heh.

Dagens I-landsproblem: Bror fyller år och jag måste gå upp skittidigt för att sjunga.

Nu har jag massa tankar i hjärnan som helt säkert skulle strömma ut som en flod om jag lät dem, men det tillåter jag inte. Så därför ska jag lugnt och sansat skriva ett ord i taget tills jag sagt vad jag vill ha sagt.
Let's go.

Har du någonsin sagt exempelvis,
"Suck, jag hatar skolans datorer som är så himla sega"
och fått en sur blick till svar samt orden
"Men sluta gnäll! Hallå tänk på barnen i Afrika, dom har minsann inga datorer! DOM FÅR FAN INTE ENS GÅ I SKOLAN DIN OTACKSAMMA JÄVEL!"
och sedan vill de att man ska skämmas och tänka efter nästa gång man öppnar käften för att klaga. Har du varit med om detta?

Men då kan man ju praktiskt taget inte klaga på någonting. "Jag fryser" kontras med "Tänk på barnen i Afrika, dom har knappt ens kläder!". "Jag är hungrig" besvaras med "Gnäll inte, det svälter barn varje sekund".

Anser man att skolmaten är skit så bör man skämmas och skänka en tanke åt alla barn i U-länder som inte ens får vatten. Själv tycker jag att om man bor i ett I-land och har rätt att få mat i skolan, då ska ju maten vara bra också! Vi får faktiskt mat i skolan, men bara för att vi får det, ska vi då äta maten samtidigt som vi tycker oändligt synd om de som just då svälter ihjäl? Nej för sjutton, ska vi få mat, då ska maten vara bra. Har vi datorer, då ska datorerna fungera.
Förstår ni var jag menar?

Därför har jag tänkt börja med en ny grej i min blogg. Jag kallar det

Dagens I-landsproblem: Sitter man med datorn i knät för länge så får man ont i rumpan. Det upplever jag just nu. Det tog en himla tid att skriva detta inlägg.

Bara så att ni vet innan ni läser följande stycke, så verkar min käre far förvandlas till en kvinna med språkliga svårigheter och på tok för stora modersinstinkter när han snackar med bebisar, djurungar eller vår katt Kasey.

Pappa (tar upp katten i famnen): Helloooo Kasey Stacey, hellooo! Little teeny weeny darling, you wanna get into the bathroom? You wanna get into the bathroom? Naww our little Bergsjön, yees Kasey you're our little Bergsjön aren't you?

Moi (fullkomligt oförstående): Bergsjön?

Pappa: Yeees little Bergsjön gummiplommon Bergsjön…

Mamma: Pappa tror att vi köpte henne i Bergsjön, men hon kommer från Kållered.

Pappa: Don't listen to mam, nooo don't listen to her! She's a crazy lady, craaazy lady, you're our sweet little Bergsjön, yees, our little pluppi-Bergsjön aren't you? Yeees you are!

Vad är det med djur som får män att beté sig som treåringar igen? Eller är det bara MIN pappkartong som snackar såhär? Nej jag vet inte vad jag ska ta mig till. Thank god har mamma inte tappat förståndet än.

Nu har journalistgubben varit här och fotat och intervjuat oss om busskort.
(För dem som inte vet, så bor jag 3,9 km från skolan och måste betala busskortet själv. 3,9 km är tydligen 100 meter för nära.) Jag sa assmarta grejer. Jag är stolt. Jag kommer komma i tidningen. Yeah. Check out the Härryda Posten on wednesday!

Igår var jag, Annie and Linnéa på bio. The ugly truth var verkligen en ful sanning. Men bra var den.
Det som jag dock tyckte var bäst var när Linnéa så vackert skulle demonstrera hur man snärtar med fingrarna så att det låter, började vifta hej vilt och oups! Där flög snackspåsen iväg och Clara skrattar så hysteriskt att hon inte får någon luft.

Hjälp jag insåg just att min blogg inte är det minsta rolig längre.