Hej blöggy.

Det är fredag! Det är chips-och-dipp-och-På-Spåret-dagen! Det är kvällen då jag egentligen skulle gått på 20-årsfest men somnade i soffan efter jobbet och vaknade med febersymptom! What a time to be alive!

Idag har jag gjort roliga saker. Först möte med mitt bästa bokförlag Forum (inte för att jag har flera förlag men ni fattar) följt av lunch (åt den nya pulled vegpork-burgaren på Max och är så jävla glad att de tagit in fler vegrätter!!!! Obs, öppet meddelande till Aktuellt, jag har inte fått betalt för att säga det där) och efter en snabbvisit på Splay begav jag mig mot Gamla Stan för att bli behandlad på detta vis:

Här kanske ni undrar några saker. Har jag ramlat och slagit mig? Spelar jag tampong i nästa svenska storfilm? Eller har jag bara solat lite för länge?

Icke! Jag har blivit PLÅTAD på vad som såg ut som en crime scene ur Dexter med fotograf KRISTOFER LÖNNÅ!

Han gillar att jag snackar om mens. Och uppenbarligen gillar han blod. För han fick en porträttidé där jag skulle sitta helt dyngsur av blod i en bar. Så vi gjorde det.

Först slösade vi två liter färskt grisblod. Skoja. Teaterblod. Mvh komikern.

Sen satt jag och bet aggressivt på en selleri.

Det var så kallt. Alltså helt sjukt kallt. Inte supervarmt i lokalen, i kombination med att blodet var kyligt och fick alla kläder att iskallt klibba sig fast vid hela kroppen. Men COOLT BLEV DET!!!!!!

Här kramar vi varandra som tack. Fast jag kramar inte, för att jag är snäll och vill inte bloda ner Kristofer, och han häller resterande blod i skallen på mig, för han är en skadeglad jävel.

Resultatet blir en utställning som går att se någonstans i Stockholm, någon gång i vår, men lovar att lägga ut fotografierna här också när de är färdiga. Tack Patricia på Agent Franke för att jag fick låna alla dina mobilbilder till detta inlägg! Nu får ni önska mig krya på mig. Peace out.

Hej blöggy. Jag är tillbaka på sjukan. Tjoho! Som jag saknat detta ställe.

Nä. Kanske inte. Men är på återbesök efter njurbäckeninflammationen förra veckan för att kolla att jag inte håller på att dö på nytt.

Detta händer:

1. Fick prata med en sköterska.
2. Fick ett stick i fingret för mini-blodprov (helt ok trots att jag hatar blodprov mer än döden).

3. Fick kissa i en mugg.
4. Fick veta att jag hade låga blodvärden. De trodde att det berodde på att de tagit så mycket blod när jag var inlagd, men jag sa att jag ändå är trött och utmattad nästan hela tiden.
5. Tog riktigt blodprov med fet nål i armvecket (även detta helt ok (!) tack vare asbra sköterska som sa åt mig att slappna av och tänka på hallonpaj) för att kolla mina järnvärden.
6. Fick gå hem.

Nu ska jag bara vänta på resultat. Spännande. Som en skattjakt typ.