Hej blöggy. Jag är tillbaka på sjukan. Tjoho! Som jag saknat detta ställe.
Nä. Kanske inte. Men är på återbesök efter njurbäckeninflammationen förra veckan för att kolla att jag inte håller på att dö på nytt.
Detta händer:
1. Fick prata med en sköterska.
2. Fick ett stick i fingret för mini-blodprov (helt ok trots att jag hatar blodprov mer än döden).
3. Fick kissa i en mugg.
4. Fick veta att jag hade låga blodvärden. De trodde att det berodde på att de tagit så mycket blod när jag var inlagd, men jag sa att jag ändå är trött och utmattad nästan hela tiden.
5. Tog riktigt blodprov med fet nål i armvecket (även detta helt ok (!) tack vare asbra sköterska som sa åt mig att slappna av och tänka på hallonpaj) för att kolla mina järnvärden.
6. Fick gå hem.
Nu ska jag bara vänta på resultat. Spännande. Som en skattjakt typ.
Hoppas allt ser bra ut! Jag brukade själv vara livrädd för blodprov, men sen började jag ta dem varje vecka och har sjukt nog vant mig. Att slappna av och verkligen inte titta på nålen varken innan, under eller efteråt är A och O.
Det är väl som det sägs: om du utmanar dina rädslor kommer du över dem. Vi verkar ha samma taktik i alla fall!
Håller tummarna för att du är frisk och slipper hänga där borta mer! <3
Åh tack, det hoppas jag med!!!
Varför just hallonpaj och inte äppelpaj? ;)
Jag föreslog äppelpaj faktiskt! Hon sa däremot att hon tyckte hallonpaj var godare, och då började jag tänka på det istället eftersom jag inte ätit det på skitlänge.
Snälla sköterskor gör så himla mycket. Elaka sånna gör inte riktigt lika mycket, utan de framkallar bara mera rädsla, usch.
VERKLIGEN! Har haft sååå många dåliga erfarenheter av vården dessutom, så när personalen bryr sig om patienterna och bara liksom visar något så enkelt som medmäsklighet, det gör så himla mycket.
#dethäräringenmodeblogg men var har du köpt din väska?! Ser sjukt(!) snygg ut! ;)
Hoppas allt ser bra ut med proverna!
Åh men tack du! Åhléns, hehe. Köpte den för två höstar sen. Min bästa vän typ.
När jag skulle ta blodprov i armvecket så frågade sjuksköterskan om jag var rädd för blod och jag darrade fram ett litet ja. Då sa hon ”det är jag med”. Vet inte riktigt om hon sa så för att lugna mig (typ att vi var jämlika??) men det kändes väldigt konstigt och osäkert.
Hoppas att du inte ”håller på att dö på nytt.”
PS du är bäst!!
(Om du svarar på denna kommentaren tar jag det som en födelsedagspresent; fyllde år igår!! Kom gärna på mitt kalas i morgon!!! Ne skoja bara eller? Asså om du viiiiiiill såååååååååååå…. Nej menehhh…….) ja hejdådå!
Joooo asså kom!!!!!!
Stackare hoppas de är bättre nu än föra veckan, krya på dig nu och var rädd om dig
Vadå gå hem och vänta på svaren på järnvärdena, det går ju asfort. Hinner ju knappt lämna blod innan jag måste erkänna att jag (återigen) slarvat med järntabletterna. Hehe ;)
Usch stackare! Det låter inge kul! :( Lider med dej!
Skickar en varm applåd och massor med respekt åt dig, själv skulle jag ha tjutgråtit, svimmat eller sprungit iväg. Antagligen alla tre…