Hej bloggen. Har kommit på en grej. Såhär måste träningsvärldens framstupa sidoläge se ut:

Svettig i soffan, för slutkörd för att hoppa in i duschen. Jag är alltså helt muskulöst utmattad för första gången på… åratal. Is this the real life? Or is this just fantasy?

Kom precis hem från ett pass med PT-Elin. Är så jävla grym. Och så jävla trött. Men mest grym. Förra veckan när vi körde tog Elin en bild och postade på sin insta. Då var det nån kompis till henne som skrev typ ”ofta det är du som är den där PT-Elin på Claras blogg som fått henne att köpa kettlebells!”. Då fick jag prestationsångest över att det tydligen är folk som läser här trots att jag aldrig skriver något. Och här är jag nu! Framstupa träningsläge i ett nytt blogginlägg! Tänk vad lite prestationsångest kan göra.

Idag har jag hängt på SVT hela dagen. Har fått ett PASSERKORT! Nu är det på riktigt hörrni!!! Vi filmade inslag till Mellos sociala medier. Roligt. Alla artister var så jäkla gulliga. Extra big up till Benjamin Ingrosso, som jag aldrig träffat men som sa att han brukar tänka på folks hår när han träffar dem för första gången. Jag frågade vad han tänkte om mitt hår. Han svarade ”snyggt! Ser fräscht ut. Nyklippt”. Vilket är kul för jag klippte mig igår. Hur fan, Benjamin Ingrosso, kunde du se det på min frisyr.

Kolla hur nice det är nu!!! Page! Jag har en FRISYR! Till skillnad från för cirka 48 timmar sedan, då jag hade en otrimmad golvmoppsände över skalpen. En blond sådan. 

Sist av allt vill jag bara visa er en annan grej jag gjorde igår. Jag var… hos… MELLOSTYLISTEN! Och provade ut kläder till pressfotograferingen nästa vecka. Jag var som det där snapchatfiltret som kräks regnbågar, med en kattunge och en chokladfontän, på julafton. Alltså: hypead som fän. Kolla på det här:

En roséguldfärgad pololångärmad paljettlångklännig. I rest my case.

Det var typ det jag hade att berätta idag. Imorgon åker jag till Göteborg! Jag och människan jag blivit kär i och skaparna ska gå på Kent i Växjö (mamma fick panik när hon inte fick tag i biljetter till Kent-spelningen i Gbg, så hon yoloade). Dubbeldejt alltså.

Okej. Det var definitivt det jag hade att berätta idag. Imorgon är det fredag TJOHO! Glad helg. Puss å kram.

Hej blögz. Hur går det med allt?

Idag vill jag skriva av mig lite. ÅH NEJ tänker ni (kanske) (hoppas inte) massa text och knappt några bilder FIIII FAN. Ja. Visst suger det? Jag hade fan inte orkat läsa ett sånt inlägg. Eller så tänkte ni YIPPIIIII vad fett med ett lite personligt inlägg för en gångs skull. Ja! Så tänker jag. För jag är författaren och slipper traggla mig igenom inlägget som en utomstående. Jag bestämmer allt. Muhaha.

Vill bara uppdatera er lite. Om vad som händer, hur jag mår, och sånt. Lite kompissamtal som ni typ aldrig får annars, för att jag är så himla rädd om min integritet. Så försiktig med den, att om ni börjar ställa frågor om det jag vill skriva om nu, så kommer jag antaligen inte att svara på dem, för hela detta inlägg redan är waaay utanför min comfort zone. Men jag har mens och då blir jag impulsiv, så what to do.

På tal om integritet. Igår stod det två tjejer på gatan utanför min lägenhet och väntade när jag och mina två vänner gick ut på kvällen. De frågade jättesnällt om de fick ta en bild, men jag svarade nej, för att jag inte tycker att det är okej att en står utanför mitt hem och liksom… väntar ut mig. Sen fick jag så himla dåligt samvete. Kände mig dryg, divig, otrevlig, som en idiot, och allt sånt. Fastän jag står fast vid vad jag sa. Tänker inte heller uppmuntra sånt genom att gå med på att ta en selfie. Mitt hem är den enda plats där jag slipper vara en offentlig person. Kom inte hit, snälla.

Annars går mitt liv fortfarande i ett sjukt sakta tempo. Försöker ta det aslugnt nu, i oktober och november, för snart drar Mello-förberedelserna igång 4 REAL och då vill jag ha en frisk, fräsch, utvilad och sund hjärna. Jag tror inte jag har haft det såhär lugnt på jobbfronten sedan jag flyttade hit till Stockholm för tre år sedan. Har kommit in i något slags meditativt tillstånd, är helt lugn, knappt stressad över något. SÅ ANNORLUNDA KÄNSLA! Och det är väl den här känslan som en frisk, o-stressad människa bör ha, kan jag tänka mig. Är så mycket lättare att fokusera och prestera när en fått rensa ut all gammal stress och press. Jag är liksom på jobb-detox. Kan vara det bästa jag gjort de senaste åren.

Och så är jag lite kär också. Lite? Lol. Jag är en kär jävla fjant. Trodde att jag var en sån som inte blir ordentligt kär för jag är alltid le heartbreaker och vet knappt när jag var kär, PÅ RIKTIGT kär, senast. Och jag vill liksom inte ens prata om kärlek på mina medier. Skrev ju för sjutton inte ett knyst om mitt senaste förhållande. Det är alldeles för privat. Alldeles för dolt bakom min integritetsvägg. Så mycket som kan gå fel, så mycket som måste förklaras. Folk som tror att de har rätt att veta exakt allt, och så vidare. Men ändå är jag här nu och känner att jag så jävla gärna vill att ni ska veta att jag är kär. Så kär är jag!!! Fjant extraordinaire.

Så, ja. Summa summarum: jag mår bra. Väldigt bra, faktiskt. Hoppas att ni också har lyxen att få göra det.

Hej blöggy.

Måndag! Vlogg! Jag har taggad denna vloggen så länge. Säkert typ fem dagar. Hittade min gamla dagbok när jag var i Landvetter förra veckan och har lusläst den för att hitta precis rätt utdrag till veckans vlogg. Detta är guld. Sjuåriga jag äger. Se den.

Nu är det visserligen en hel vecka sedan jag var i Berlin men jag tänker inte sluta tjata om det för det. Ni känner mig. Jag är en tjatens kvinna.

I Berlin gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag gick omkring… och pratade… med min mobilkamera.

Eller, vloggade, som det heter på 2015-språk. Fick ändå förvånansvärt få konstiga blickar. 97 (!) filmer blev det totalt som jag satt och klippte ihop i söndags, och resultatet blev gårdagens vlogg. Follow me around: Berlin.

Själv är jag väldigt nöjd. För att aldrig ha gjort en dagboksvlogg innan, liksom. Den är jätterolig ju. Är extra stolt över mina Norrköpings-dialekt-skämt. Anton är från Norrköping. Det gör det hela extra roligt.

Jättemånga som frågat om Anton är min pojkvän, förresten. Det är intressant, för jag får aldrig frågan om Johanna är min flickvän, trots att hon varit med på säkert hundra gånger fler instagrambilder än vad Anton varit. Bara en tanke.

Vad tycker ni om FMA-videobloggar, förresten? Något att fortsätta med? Inte varje vecka, såklart, men kanske när det händer något kul. Typ när jag åker till Grekland i september. Eller när jag släpper boken. Eller på julafton. Vad fan vet jag. Eller ska jag göra något helt annat? Har ni asbra tips på vad ni vill se i kommande videobloggar kan ni ju skriva en kommentar. Eller låt bli. Ni bestämmer.

Nu kommer Silvana Imam till Hallå P3 och jag måste jobba!!! Hejdå.

Idag gick jag upp. Åt frukost och gjorde mig i ordning. Filmade. Satte mig för att klippa och höll på och somna. Klippte klart, gick och lade mig, sov. Vaknade nu. Fryyyyyser. Håller eventuellt på att bli förkyld. Lite härligt ändå.

Här är dagens video i alla fall. Nu ska jag frysa lite till. Hejdå.

https://www.youtube.com/watch?v=6dH0Thm0LLE” width=640 height=360]