Hej bloggen. Jag har varit hos tandläkaren. Det är synd om mig.

Tandsten har en tendens att älska mig. Det är ingen ömsesidig känsla, så en gång om året går jag och skrapar bort skiten hos tandläkaren. Har en ståltråd fastlimmad på insidan av tandraderna, som tydligen de flesta som haft räls får för att tänderna inte ska flytta sig tillbaka till sina ursprungslägen, och eftersom jag redan är prone för tandsten så gör ståltrådshelvetet inte saken bättre eftersom där hamnar massa skit under och runt om som är svinsvårt att få bort. Vilket leder till att jag får feta inflammationer i tandköttet och blöder som ett troll i käften av att bara typ tvätta ansiktet, och så vidare.

Hur som helst. I förra veckan tog vi bort tandsten i överkäken. Idag skrapade vi underkäken. JAG FICK BEDÖVNING. FÖR ATT TA BORT TANDSTEN. Förstår ni hur illa det är då? 

Nu har jag en bortdomnad underkäke. Kan inte känna min läpp. Och allt gör ont. Allt som jag inte har någon känsel i värker. Logiskt. Känns som när en varit hos specialtandläkare och spänt åt rälsen. Kan inte prata ordentligt och allt värker. Ni som har haft räls fattar. Det är synd om mig. 

Så jag har fått nålar stuckna i tandköttet både denna veckan och förra. Och så fick jag en nål stucken i örat också, för jag kunde helt enkelt inte få nog. Tog nämligen hål i örat i fredags:

Kristina var med. Jag höll henne i handen för jag trodde att hon skulle typ kräkas, eller åtminstone få någon form av sur uppstötning, när de körde nålen genom örsnibben. Hon överlevde. Jag med! Ni får se örat sen när det läkt ordentligt. 

Men jag tänkte berätta en annan grej också, som inte alls har med nålar att göra. Det hela börjar för sviiiinlänge sen. Snart fyra år sedan. Detta har jag redan bloggat om en gång, men risken att ni inte hängde med på den tiden är rätt stor, så vi tar den igen:
Jag målade naglarna imorse.

Jag: *skakar händerna i luften så att lacket ska torka*

Kimba: Blås på dem. Det går fortare då.

Jag: Åhh, önskar jag hade en sån liten plastapa som sitter och blåser på naglarna när man målat dem.

Pap (ropar): Christoffer!

Christoffer: Mm?

Pap: Kom hit. Clara behöver din hjälp.
Hahahaha. Har tänkt på detta ofta genom åren. Det är så jävla roligt. Och det roligaste är att Kimberlys julklapp till mig var JUST EN SÅN HÄR APA!!!!

Blev helt chockad. Och jätteglad. Och sen fett besviken för den blåser inte ur munnen utan ur ett litet hål nere vid plattan, och blåsten missar dessutom fingret, så den är egentligen helt meningslös. Och sen blev jag glad igen för jag kom på att det i alla fall skulle bli ett svinroligt blogginlägg.

Anyhoo. Det var allt jag hade att berätta från min julledighet. Hur har ni haft det? Vad har ni gjort?

Nu ska jag åka till människan jag är kär i på Gotland! Tjoho! Aldrig varit där förut! Raukar och saffranspannkake!

Go jul finisar.

Hej meine kleine gummiplommon! What’s up. Jag ligger i sängen och svettas lite.

Bra sak: igår följde jag med Anton till Norrköping. En av hans bästa vänner fyllde år och skulle firas. Det var sjukt kul. Har träningsvärk i båda vaderna och kan verkligen inte hitta någon annan anledning än att det beror på att vi dansade så himla mycket.

Vi var på en herrgård utanför stan och det var SÅ MYSIGT OCH IDYLLISKT att jag inte ens kan!!! I can not even. I can not. Fick dessutom kvällens (och sommarens) (tack gud för att det typ inte finns myggor i storstäder) första myggbett efter tio sekunder. Ändå värt.

Dålig sak: Vaknade imorse med lätt huvudvärk efter att ha somnat sent och druckit för lite vatten. Smakade fortfarande lätt av öl i munnen och luktade lite rök i håret. Här vill jag att första känslan i kroppen skulle varit ungefär såhär:

”Borde nog druckit ett glas vatten innan jag gick och lade mig. Totally worth it doe. Gud vad kul det var igår.”

Men så kände jag inte. Det där var känslan som jag med rätt stor ansträngning fick dra fram ur hjärnan, för att få bort den första känslan av… obehag. Ångest och ett stort, överväldigande obehag. Fet bakisångest, utan bakfyllan.

Återigen ett fett stort jävla tack till den som drogade mig efter Guldtuben i maj. Tack för att jag alltid kommer förknippa smaken av alkohol och lukten av utekväll med ångest och rädsla. Trodde att dessa känslor skulle sluta uppstå  efter några utekvällar. Inte än, uppenbarligen.

Fuck you.

Hej blöggys. Det är fredag! Vad gör ni? Jag sitter i taxin. Mot Sveriges Radio. För att spela in mitt Sommar i P1.

Det känns ärligt talat överjävligt. Slutade för länge sedan bry mig om vad andra människor tycker om mig, men hur mycket jag än försöker kan jag inte skaka av mig känslan av att Sommar är så prestigefyllt. Jag måste ha något att säga. Har jag det..? Jag vet inte. Enligt mig har jag det. Men enligt alla andra? Jag borde inte bry mig. Men det gör jag.

Lyssnar på Timo Räisänen här i baksätet så nu fear:ar jag no darkness i alla fall.

Heja mig.

Hej kompisar. Hur mår ni? Min månatliga dos av PMS har slagit till så jag är övertrött, sover dåligt, stressar mer än vad jag borde, har mer eller mindre konstant ångest över allt jag har att göra, är övertygad att jag inte kommer klara av någonting och tycker att mitt liv är ett enda stort misslyckande.

Jag älskar att ha en livmoder.

Idag är jag inte med på inspelningen så tänkte dela med mig av hur mitt fantastiska liv ser ut annars, när jag faktiskt får säga vad som händer i det.

Onsdags-to do:

1. Äta upp lunchsushin while talking business med MMM (Micke the Manager Man, en ytterst diskret individ som vägrar bli fångad på bild)

2. Möte @ Google inför firandet av YouTubes tioårs-jubileum. Jag ska vara konferencier! Så kul. Älskar Google, de har alltid gratis fika och mensskydd. Sistnämnda är så jävla bra. Blir nästan tårögd. Tack PMS:en.

3. Hänga på Splay för intervju med Dagens Industri. Tjuvkika på Välkommen till Indien ep.3. För att jag kan. Mohaha.

4. Åka till Uppsala och gästa Musikhjälpens återträff. Slå på radion efter klockan 16!!! Vet inte exakt när jag är med men det är ju alltid kul med överraskningar.

5. Hem. Sova. Jobba med allt annat jag måste jobba med. Typ.

I SHALL CONQUER THY PMS
I SHALL DEFEAT THY PMS
AND I SHALL KICK THY PMS IN THY ARS

Hay people!

Imorgon åker jag ju till Indien och eftersom jag inte har en aning om hur wifi-situationen ser ut på de platser vi kommer besöka därnere, tänkte jag redan nu avslöja en grej.

Ni som bor i eller omkring Stockholm kommer bli extra glada (ni som inte gör det: jag lovar er att ni också ska få roliga överraskningar längre fram) för lördagen den 18e april ska jag ha en FANMEET!

Ska ihop med Always fixa ett litet event i Stockholm dit så många som möjligt av er, som vill, ska få komma. Gillar inte fanträffar som går ut på köbildning-> ta en bild -> hejdå, så det kommer även hända lite grejer som jag inte tänker avslöja nu. En ledtråd är att det kanske kommer handla om mens. Tänk typ som en live-vlogg! Jag pratar, ni lyssnar, ni ställer frågor, jag svarar på kommentarer, och så vidare. Och så avslutar vi hela tjofräsen med kramar och bilder. YAS.

Ni måste dock anmäla er för att säkra en plats. KLICKA HÄR så kommer ni till ett väldigt vackert formulär för att osa (helt gratis). Det är först till kvarn men vi släpper platser i omgångar så får ni ingen plats nu kan ni försöka igen nästa gång.

Så, kort sagt: 18e april, jag och Always, anmäl er HÄR. Vill träffa era purdy faces.