Splay fyllde två år häromdagen och jag har sjungit ”grilla en korv som inte är fryst, gammal eller tinad” i genomsnitt fem miljarder gånger om dagen sedan dess.
https://www.youtube.com/watch?v=XiE5MYqKnMg” width=640 height=360]
Igår var en stor dag.
Eller nä. Det var en helt vanlig söndag. Men det var liiiite coolt att gå på galapremiären av en film som du själv lagt röster på.
Johanna och Sara joinade mig till biografen. Det var vi, massa kändisar och deras barn. Mikael Persbrant himself satte sig med sin son precis bredvid Sara. Vi kan eventuellt ha fangirlat lite. Diskret, såklart.
Sara tog den här bilden på mig och Johanna. Tar med den enbart för att vi ser sååå coola ut. 3D-glasögon is the shait.
Sen såg vi den (Big Hero 6 alltså. Insåg precis att jag inte nämnt filmens namn en enda gång hittills. Hahaha), spetsade öronen som fan varje gång ljud från folksamlingar hördes, kvävde skrik när Kapsel i startläge. Kapsel aktiverad hördes högt och tydligt i min egen ljuva Göteborgsstämma och highfiveade när mitt namn rullade förbi i eftertexterna.
En helt vanlig söndag, alltså.
Hej följare. Om ni någonsin undrat hur jag skulle se ut med botoxade läppar så får ni svaret här och nu:
Och om ni någonsin undrat hur jag skulle se ut om jag slog på webbkameran, skulle sätta på självutlösaren men klickade fel och råkade ta en bild medan jag totalt spontant poseade sönder med handen undermedvetet lutat mot väggen, ska ni såklart få svar på den frågan också:
Ikväll var jag på bio. Förhandsvisning av nya Jönssonligan-filmen. Övergripande recension: bra! Här följer bild där jag ser fundersam ut, som om jag ägnat filmen enormt mycket eftertanke:
Vilket jag har. Här är 10 tankar om Jönssonligan-filmen:
Und dat was dat. Har ni sett den? Kommer ni se den? Jag vill veta om ni tänkte på samma saker som jag gjorde. Let’s jämföra nervtrådar allihopa.
Hej bloggys. Gissa vad jag precis gjort?
Ni ska få två ledtrådar, men gissa en gång först. Okej, bra. Här är första ledtråden:
En man vid fyra datorskärmar och en studio, hmm… okej, andra gissningen då. Vad gissar ni? Bra. Det är kanske rätt. Jag vet inte, för jag hör er inte. Andra ledtråden:
Jag. I studion. Hörlurar och en skärm. Skrik ut er sista gissning, för nu avslöjar jag..! Jag har… inandning…
DUBBAT EN DISNEYFILM!
Ja! Hur kul är inte detta!! Min röst kommer höras i långfilmen Big Hero 6 när den kommer ut på svenska i vinter nån gång. Jag lade röst på fantastiska karaktärer som Computerized female voice, Woman on street, Female police och Female radio voice. Mhm. Inte illa va.
Fick även utstöta några skrik, så går ni och ser Big Hero 6 på svenska och hör en panikslagen falsett så är det med största sannolikhet jag.
The sjukling of Oden Street says hello
Jag tog en promenad tidigare idag. Bara jättekort runt kvarteret, för att få lite luft och påbörja min årliga avel av fräknar, men passade på att smita in om ica och köpa godis.
Bara det att jag inte är en godismänniska. Jag tror att jag är det, för jag får det där sötsuget och känner MMMH en liten godispåse nu yes pliz, men jag är ändå ingen godismänniska. Kan äta tre-fyra godisbitar och sen blir det äckligt. Jag är en chipsmänniska. Och för fem minuter sedan hade jag närmast chips-abstinens.
Det var fruktansvärt. Tungan krullade sig och magen knorrade efter chips. Pringles, lättsaltade, ugnsbakade, salt and vinegar – vad som helst. Varför är ingen hemma och kan köpa chips till denna sjukling?!?!
Men då, under the most crucial moment, slog det mig: vi fick chips i våra gamla goodiebags från Finest Awards. SPRANG TILL SKAFFERIET.
Nu ska jag äta chips och se film. Hejdå.