Idag har gjort en rolig sak och en hemsk sak.

Rolig sak: jag har köpt höstkläder!
Hemsk sak: jag bad Simon fota mig när jag hade dem på mig. Fy i helvete. Aldrig mer. Det värsta var att han var lika obekväm som jag. Ska aldrig någonsin bli modell.

Bilderna blev dock helt okej. Allt för er, kära bloggläsare. När till och med en icke-modebloggerska fotar sina nya kläder för att blogga om dem, då vet en att hon gillar sina läsare.

Skjortan med katter på, som jag nämnde häromdagen och som flera av er ville se på bild. Här är den. Kolla på den.

Detta är min favoritbild. Ser så glad ut! Så snäll! Så trevlig! Så fotogeniskt omedveten om att jag blir fotad!

Så en kattskjorta, en myströja, och: en jacka. En svinvarm jacka, faktiskt, trots att det inte ser så ut. Nu får solen skärpa sig och dra dit pepparn växer. Bokstavligt talat. Växande peppar behöver nog sol mer än vad jag behöver, nu när jag har en asvarm jacka att värma magen med.

Ni vet ju att detta inte är en modeblogg, men allt kommer från Monki. Kolla vad snäll jag är. Ni får till och med veta vart jag köpt allt. Varsågoda.

Hej kompisar! Nu är jag hemma från Lund. Sitter med en kofta istället för byxor (inga frågor på det, tack) och har svarat på mail och ätit godis den senaste timmen. Multitasking på högsta nivå.

Var jätteduktig bloggerska och fotade asmycket med min systemkamera i Lund, så jag tänkte visa hur det såg ut. Låt mig få presentera: Lund Comedy Festival i femton bilder.

Var där med dessa (inbjudna gäster) och Simon (mentalt stöd). Joel sa Clara, fota här, så ser det ut som att Victor är asförbannad på mig och detta blev resultatet. Kul va.

Det allra första vi gjorde var att åka från Lund till Malmö. Jag skulle till Sveriges Radio för att träffa…

Emma Knyckare! Och vara med i hennes radioprogram Knyckare i P3. Perukerna är pga Roliga Timmen. Emma böjer sig ner så att folk ska tro att hon är jättekort.

Sedan stannade vi i Malmö några timmar. Satt på en uteservering i spöregn (under parasoll, alltså, vi är inte dumma i huvudet) och gick för att äta Malmös kända falafel. Tror dock att vi valde fel ställe, för min falafel smakade typ potatismos. Okryddat, osaltat, friterat potatismos.

Vi var tillbaka i Lund vid 19-tiden. Hade ingen aning om hur, var och när vi behövde hämta ut ackreditering och få info om morgondagen, så vi barhoppade fram till klockan 2230 innan vi hittade till Stortorget där vi fick våra pass. Sen hände det jag skrev om igår, med minglet på Grand och hypnotisören, sen sov vi, och SEN!!!

Sen var det LÖRDAG och SHOWTIME!!! Vi promenerade till Stadshallen där hur många som helst köat i flera timmar. Sedan blev, först jag och sedan Cool, intervjuade inför fullsatt publik. Om ni missade det finns det att se HÄR (börjar vid 9:20).

Simon fick MVG i mentalt stöd.

Te på Grand Hotel. Och ASGODA smoothie-shots!!! Det står ett längst ner till höger i bild, uppdrucken. Svingod.

Sedan gick vi på andra föreställningar – här på Alex Horne, där mitt nylle svischade förbi på storbildsskärmen innan han gick på scen.

Och här på Kristoffer Appelquist i Lunds stora arena. Mycket bra, si si.

Sedan var det efterfest! Och jag överdriver inte minsta lilla när jag säger att tiden mellan klockan 00 och 03 är min bästa utgång någonsin. Hot Dub Time Machine – eller Tom, som han hette – dj:ade och spelade en låt per år från 1955 till 2014, inklusive Let It Go från Frozen, med tillhörande karaoke. I samma sekund som första låten gick igång var där direkt säkert tjugofem pers på dansgolvet, och när klockan var 03 och han kört en timma (!) längre än vad han egentligen var bokad till, avslutades allt med Hey Jude i en enorm kramcirkel av svettiga men lyckliga komiker.

Såhär bra tyckte Emil att det var.

Simon filmade lite. Detta var alltså innan vi bestämde oss att joina Joel på dansgolvet runt år 1980 (han hade raveat med vår regissör för nya serien Valfeber, Anna Granath, sedan typ 1962).

Kom i säng strax efter klockan 04. Sov några timmar och sen var det dags att åka hem. Min min på bilden ovan beskriver helgen rätt bra. Tack Lund! Tack Lund Comedy Festival! Tack för att jag fick komma och tack för att ni kom! Bjud in mig nästa år igen snälla!!!

Vi avslutar med en selfie på mig och supertrevliga Annika Lantz. För er som inte vet vem hon är, så är hon komiker och SVINBRA. Och kort. Jättekort, faktiskt. Nu förstår jag hur folk känner när de träffar mig för första gången.

Hej kompisar. Minns ni att jag köpte en ny systemkamera för någon månad sedan? Inte jag! Förträngde det när jag åkte till USA och beslutade att den inte fick följa med utan fick ge plats till min Pentax, min minimala filmkamera och engångskameran.

Idag lagade jag skitgod mat, och då bara kom jag på det helt plötsligt. Min hjärna ba WOW vänta lite, jag har ju en skitgrym kamera som jag kan fota min mat med? Haleluja!

Idag blev det stekt lax i soja-sweet chili-marinad.

SKITGOTT. Vet inte ens hur jag gjorde. Hällde ner en tredjedels, liten (!) flaska sweet chili-sås i en plastpåse, hällde i soja så att det såg lagom ut, klämde i lite honung ur en skittrög honungsflaska, lade ner mina två laxfiléer, knöt igen påsen och geggade runt dem lite.

Detta är anledningen till att detta inte är en matblogg. Jag är inte direkt the mastress of delicate words.

Marinera i en timma. Stek stek stek. Ät med sånt du tycker är gott. Jag hade keso och en gammal gurka i kylen, så det fick det bli för min del.

Nu ska jag lyssna på Darin. Trevlig söndagkväll. Hejdå.

Okej, readurz. Här kommer inlägget jag lovade er. När, hur, vad och varför jag var i Los Angeles med Splay, plus massa fina bilder som jag inte lagt ut någonstans än (de flesta av dem, i alla fall). Nu kööööör vi.

Jag är för tillfället med Fullscreen – partnerföretaget som gör att jag kan leva på youtube – men ska gå över till Splay i september när mitt kontrakt med Fullscreen går ut. Därför erbjöd Splay mig, som ett första steg i samarbetet, att få åka till USA och collaba med amerikanska youtubers under världens största youtube-mässa: VidCon.

Vi bodde Downtown, i en lägenhet som var alldeles för lik New Girl-lägenheten med en pool på taket. Bortsett från att jag sov på ett litet loft utan persienner, med en brölande AC ovanför min fem centimeter tjocka madrass, var det väldigt zöft.

Såg denna skylten på dag 1 när vi underhöll vår jetlag med att fönstershoppa i West Hollywood. Young & hungry. Kan relatera.

Så vilka är förresten ”vi” som jag hela tiden pratar om? Meine damer und meine herrar, låt mig få presentera den innersta kretsen, Illuminatis ledare, Disneyprinsessorna som ni aldrig sett dem förut: Vigor, Micke, Emanuel och Viktor. Tadaaa.

Dag 2 through dag 4 tillbringade vi på Anaheim Convention Centre ihop med 18000 andra. Jag och Emanuel hade community passes och därmed tillgång till paneldiskussioner med youtubers kring skapande, manusförfattande, humor osv, medan de andra hade industry passes och kunde gå på jätteroliga paneler om till exempel upphovsrätt, CPM och partnerskap.

Jag och Micke hade dessutom tillträde till en VIP-lounge där en bland annat kunde göra 3D-figurer av sig själv. Jag var jävligt snabb dit. Kommer alltså få en fem centimeter hög 3D-Clara på posten inom några veckor. Alltid bra att ha en sån.

SELFIEBOMB

Joey Graceffa (som visste vem jag var)! Mamrie Hart (som sa att jag hade snygga ögonbryn)!

Lohanthony(‘s video of thee wee-heea-heek)! (som jag blev hetsad till att ta selfie med eftersom flygresan dit till viss del bestod av att gråtskratta till hans vloggar)

Charlie McDonnell (som var den FÖRSTA vloggare jag började följa)! Paint (vars After Ever After kan få mig att brista ut i wailande när som helst på dygnet)!

Grace Helbig (som bara är min STÖRSTA youtubeidol NÅGONSIN)!

Kan eventuellt ha filmat collabs med ett par av dessa. Kanske. En vet aldrig.

I övrigt bestod resan av sånt här:

Och sånt här:

(Mamma om du läser detta, jag gick inte på Venice Beach boardwalk ensam. Det kom inte heller fram någon som erbjöd mig marijuana, två som frågade om jag var singel och en som sa åt mig att le. Jag bad inte sistnämnda att dra åt skogen.)

Och igår kom vi alltså hem. Jag fick med mig ett par nya crèmevita vans och en skateboard. Fick the California vibe, eller något. Nöjd.

Nu ska jag på möte med Veckorevyn. Haj.

Idag är en konstig dag. Inte världens bästa humör. Inte världens bästa omständigheter. Är glad över det faktum att jag var på USA-möte på Splay inför nästa veckas resa, och är mindre glad över andra, mer privata, saker.

Hur som helst. Jag skiter i att skriva mer, för jag känner mig så konstigt tom. Istället får ni se bilder från igår, då jag och Johanna åt pannkaksbrunch. Det var fantastiskt.

Åt resterna till frukost imorse. Bästa frukosten jag ätit på länge.