Gokväll mina små gummiplommon. Minns ni vår jävliga, icke-samarbetsvilliga gardin jag bloggade om för några veckor sedan?

Familjen Henry och familjen Lussetti har hälsat på i Stockholm över helgen. Jag beordrade upp pappa på en stol med borren och några skruvar.

Kolla hans armar. Kolla på dem. Han kan hålla i rullgardinstången och böja armbågarna samtidigt. När jag och Simon försökte stod vi på tå på varsin stol, höll stången längst ut i fingertopparna med helsträckta armar och försökte (förgäves) se om vi över huvud taget höll den rakt. Över huvud, bokstavligt talat.

Det suger att vara kort, ibland. När pappa fått upp skiten (ÄNTLIGEN) fick jag äran att skära bort skyddspappret och rulla ner gardinen för första gången.

Lyckan just nu. Ni fattar inte. Vi har kämpat sedan den 26e maj med att få upp skiten. Tack gode gud för långa människor som vet hur borrar fungerar.

Okej, så vi flyttade in i vår nya lägenhet för en och en halv vecka sedan. Förra ägarna hade inga gardiner och fönstrena är i söderläge, så vårt prio ett var att så snabbt som möjligt få upp en rullgardin.

Var på IKEA och köpte gardinen. Kom hem och insåg att skruvar inte ingick.

Åkte till Claes Ohlson. Köpte skruvar. Fick låna skruvmejsel av Johanna. Blev plågsamt medvetna om att det inte går att, för hand, skruva in skruvar i cementvägg.

Fick låna borrmaskin av Johanna. Tänkte halelujah, nu ska skiten upp. Borrade hål, försökte skruva in skruvarna för hand. Gick inte heller. Vad i helvete.

Köpte bits till borrmaskinen för att förvandla den till en skruvdragare. Klättrade upp på stolen och började borra in i väggen. Så var bitsen någon mikromillimeter för små och åkte in i maskinen varje gång vi började borra.

En och en halv vecka utan gardin. Både jag och Simon är skitglada. Ska bli så himla kul att gå och köpa en splitterny skruvdragare för hundratals kronor för att sätta upp en enda jävla gardinstång.

Tävling: detect the sarcasm.