Igår var min sista arbetsdag innan min semestervecka. Min första äkta semestervecka. Detta är stort. Är påväg till Kungsträdgården för att hälsa på min syster som står där och säljer churros i helgen och känner nästan för att göra några hoppsasteg.
Okej. I did it. Snubblade nästan. Aldrig mer.
Idag har jag varit produktiv. Jag har: tvättat. (Allt. Aldrig varit så trött på doften av sköljmedel i hela mitt liv.) Förberett måndagens video. Förberett hemlis som kommer ut på torsdag. Dammsugit. Packat.
Packat?
Packat. För imorgon åker jag till Berlin. Tjohej!!! Så kan det gå när ens impulsådra är större än typ Themsen.
Har ni akuta tips på vad jag bör se, göra, äta och dricka så kan ni skriva en kommentar. Aldrig varit där innan. Detta blir kul.
Hej, meine kleine gummiplommon. Mother gummiplommon här. Vem annars. Dålig stämning om det varit någon annan.
Idag åker jag tillGöteborg! Ska hem och fira min födelsedag, äta räkor, träffa kömpizar, krama min familj och klappa min katt.
Sen åker jag till Trollhättan på tisdag och föreläser på två gymnasieskolor (dis one and dis one) (vilka kommer?) och till Lund på onsdag för att medverka i DETTA (vilka kommer?)
Kommer bli kul. Kolla mina naglar, förresten.
Snabbaste och mest omotiverade ämnesbytet någonsin. Hur som helst. Igår var jag och fixade mina naglar.
.
Jag har aldrig fixat mina naglar innan. Inte mer än att sitta hemma ungefär två timmar efter läggdags och tycka att det är en skitbra idé att lära sig måla ombrenaglar, i alla fall. När jag tänker på salongsfixade naglar ser jag framför mig tre centimeter långa lösnaglar med glitter på tippen. Det finns säkert jättemånga som tycker att detta är snyggt, men det är inte riktigt my cup of tea om vi säger så.
Men så, för kanske tre månader sedan, började jag följa en tjej som heter Celina på instagram. Som gör helt sjuka naglar. Och jag fick liksom… nagelcravings. Det var en helt ny känsla för mig. Jag blev lite rädd. Men så tänkte jag att det alltid är trevligt att ge sig själv födelsedagspresenter, plus att det är nayzz att ha coola naglar på Guldtuben…….. så jag impulsbokade en tid. Och nu känner jag mest HIELO LUK AT MY NAILS ERREEBODEE!!!!
Eftersom min webbkamera inte på långa vägar är lika bra som mina naglar, snor (läs: lånar) jag en bild från Celinas instagram:
ALLTSÅ. Jag är så nöjd. Har ni röstat på mig i Guldtuben än, förresten? Ni måste såklart inte. Ni ska ju självklart rösta på de som ni tycker bäst om. Men ni kanske tycker bäst om mig. Och då kan ni rösta HÄR. Om ni vill. Helt frivilligt såklart. *klappar Jante medhårs*
Nu ska jag gå och köpa någon mysig vegburgare att äta på tåget. Vi hörs. Hejdå.
Jag har Musse Pigg-frisyr och choker-halsband (hatar ordet. Får enbart dåliga vibbar av att kalla det ”choker”. Vet ni andra namn?) och ser ut som en borttappad 90-talist. Vilket jag i och för sig är. Men en 80-talist då, på 90-talet, som tappat bort sig i 2010-talet. Sådär. Nu fattar ni.
Idag hände en cool grej. Jag skulle ut och springa och såg att jag hade typ 299 900 prenumeranter på youtube. Skrev hotmeddelanden på twitter, att om jag inte gått över 300k när jag joggat klart skulle jag spamma jättemycket. Hotfullt, jag vet. Men det funkade, uppenbarligen.
Såhär glad jag är! 300 000! Trehundra tusen! Det är helt sjukt! Det är Nässjö kommun gånger tio! Tre femtedelar av Göteborgs stad! Tjugoen och en halv fullsatt Globen (och lite till)!
Därför har jag förberett en liten fireri-video. Varsågoda:
När det blev officiellt att jag skulle leda Melodifestivalens webbsändningar förra året funderade jag hur länge som helst på hur jag skulle inleda det avslöjande blogginlägget. Det var det största som hänt mig och det gjorde det så jävla svårt att ens komma på vad första ordet inför avslöjandet skulle vara.
Nu sitter jag här igen och har inte en jävla aning om hur jag ska påbörja detta blogginlägg. Jag har nämligen något att berätta. Och det är skitstort. För mig, i alla fall. Jag vet inte ens hur jag ska säga det. Ni får en bild istället:
Selfie. Alla blogginlägg blir bra med en selfie. Gött, då har vi det avklarat. Då ska jag la bara beskriva vad ni ser på bilden. Det där är jag. Hej hej. Och i handen håller jag ett kontrakt. Bonnierförlagens Förlagsavtal med Honorarvillkor, Facklitterärt verk för vuxna.
Eller på svenska: ett bokkontrakt.
Bokkontrakt. Bokkontrakt??? Herregud min puls stiger bara jag tänker på det. Jag har fått bokkontrakt. Jag ska skriva en bok. En jävla bok. Jag ska ge ut en fysisk papprig platt färgglad textrik bok i höst. URSÄKTA MEN VA
Ni vet ju att jag suttit och skrivit på något oklart hela hösten. Det oklara blev ett femtonsidigt utkast om mens, menstankar, menstabu och mensskam som bokförlaget Forum gillade, och resultatet är att jag fram till den första mars ska skriva en hel bok om ämnet för publicering och försäljning lagom till oktober någon gång.
Jag har alltid tänkt att jag, innan jag dör, ska skriva en bok.
Nu ska jag göra det.
Alltså YAY julafton idag igen! Fick två avier på posten. Hjälpte skaparna att storhandla och hämtade ut paketen på samma gång. Kom hem, öppnade dem och arrangerade innehållet skitfint på mitt skrivbord för lite stilleben-foto. En är väl rutinerad bloggerska.
Ena julklappen från Lindt. En Ida Sjöstedt-ask med choklad. Som om en någonsin kan få för mycket godis på julen. Lol. Aldrig. Observera även gärna hur fint och till synes slumpmässigt pralinerna hamnat lite här och var. Så kan det gå.
Andra julklappen från Bonnier och min kära Veckorevyn-redaktion. iitala-Vinglas! Halleluja! Lagom till inflytten i ny lägenhet! Coincidence? I think yes. Because jag fick besked om lägenheten i förr-förrgår och de har dessutom antagligen gett alla samma julklapp. Men ändå. Ni fattar.
