HEJ!

Sitter på tåget hem mot Göteborg. Tagga Göteborgsvarvet imorgon. Tagga att jag vaknat de två senaste mornarna med en brännande halsvärk. Tagga livet.

Filmade min nästa vlogg imorse, eftersom jag åker tillbaka på måndag och inte hinner filma då. Finns en möjlighet att det blir min tröttaste vlogg någonsin. Varje mening krävde typ fem omtagningar och jag gäspade fram tårar hela tiden. HÄRLIGT! Om det ser ut som att jag gråter så ber jag om ursäkt redan nu. Tänkte redigera den på tåget (om jag inte somnar).

Meeeeen satteeeeee medan jag sitter här och är livrädd inför tanken att jag ska springa en halvmara imorgon kan ni ju titta på avsnitt tre av Välkommen till Indien som kom ut igår. Vi mediterar och åker i någon konstig jäkla cykel väldigt högt upp i luften. Skrattade så jag skrek när jag såg det på Splay häromdagen. Kristina är bäst.

Varsågoda:

Jag är en väldigt introvert människa. Jag är social och älskar att träffa människor, men det gör mig mentalt utmattad och jag måste liksom vara för mig själv, ladda batterierna, efter att jag varit med någon innan jag orkar vara social igen.

Därför känns det fantastisk att jag, inom loppet av 24 timmar, har träffat fyra personer vid fyra olika tillfällen och nu ska föreläsa inför två gymnasieskolor. Det känns ungefär som att jag inte sovit alls det senaste halvåret.

Här är en bild på mig och min gamla gymnasiekompis Elsa – hemresans tredje dejt. Dejt nummer ett var en fika igår med Frida, en annan gammal klasskompis, tätt följd av middag med Emelie som varit i USA ett år. Åkte hem, sov, åkte tillbaka till stan och åt lunch med Elsa, för att sedan möta upp dejt nummer fyra – kaffe med forna friidrottskompisen Mattias.

Nu: trettio minuters ljuv återhämtning på tåget mot föreläsningarna i Trollhättan.

Vi ses snart, Trollhättan. God natt.

Hej blöggy. Här sitter jag och pillar Krunis i näsan.

Är helt slut. Släktkalas är tröttsamt. Nu är jag officiellt infirad som 21 år i familjen, i alla fall! Skönt.

Vid tårtätningen slog det mig att det ju kanske kunde vara en idé att fota lite till bloggen. Sen kom jag på att mobilen låg på laddning i mitt rum. Så, inga tårtbilder. Däremot kan ni få en bild på min present från mina bedårande syskon:

Detta kan mycket väl vara det bästa jag fått i födelsedagspresentväg… någonsin. Nu kvarstår frågan om jag kommer våga ha den på mig eller inte. Antagligen inte.

Just det, jag tog webbkamerabilder med mina morföräldrar också! Yiiieeeessss. Bloggnerven var med ändå. Här är vi. Hej hej.

Mormor brukar alltid se så arg ut på bilder, så jag bad henne att se glad ut. Hon svarade ”Nej usch. Jag hatar att vara glad” och såg jättenöjd ut.

Jag och morfar. Lite lika ändå.

Och det var det. Det blir inte bättre än såhär. Nu ska jag äta chips och redigera morgondagens vlogg. Den kommer handla om ögonbryn. Nu blev ni nyfikna va? Precis. Kände det ända hit.

Jag: Mamma hjälp mig lite. Sitter och pillar med [XXX HEMLIGT PROJEKT XXX]. Vad finns det för gamla klassiska låtar, typ från 80-talet, av kvinnor?

Mamma: Oj, finns ju jättemånga?

Jag: Jo, men liksom bra och peppiga låtar? Inga långsamma.

Mamma: Gloria Gaynor, I will survive!

Jag: Nä den är tråkig.

Mamma: Jaha! Jag försöker ju bara hjälpa?! Du sa att jag skulle säga en låt och jag gjorde det?!

Jag: Haha men förlåt då, jag bara…

Mamma: Nä. Ät skit.

Så medan min mamma hälsar ”smaklig måltid” frågar jag er: vilka är era bästa peppiga dansiga glada 80-talslåtar? Av kvinnor då. Såklart. Tack på förhand.

Hej, meine kleine gummiplommon. Mother gummiplommon här. Vem annars. Dålig stämning om det varit någon annan.

Idag åker jag till Göteborg! Ska hem och fira min födelsedag, äta räkor, träffa kömpizar, krama min familj och klappa min katt.

Sen åker jag till Trollhättan på tisdag och föreläser på två gymnasieskolor (dis one and dis one) (vilka kommer?) och till Lund på onsdag för att medverka i DETTA (vilka kommer?)

Kommer bli kul. Kolla mina naglar, förresten.

Snabbaste och mest omotiverade ämnesbytet någonsin. Hur som helst. Igår var jag och fixade mina naglar.

.

Jag har aldrig fixat mina naglar innan. Inte mer än att sitta hemma ungefär två timmar efter läggdags och tycka att det är en skitbra idé att lära sig måla ombrenaglar, i alla fall. När jag tänker på salongsfixade naglar ser jag framför mig tre centimeter långa lösnaglar med glitter på tippen. Det finns säkert jättemånga som tycker att detta är snyggt, men det är inte riktigt my cup of tea om vi säger så.

Men så, för kanske tre månader sedan, började jag följa en tjej som heter Celina på instagram. Som gör helt sjuka naglar. Och jag fick liksom… nagelcravings. Det var en helt ny känsla för mig. Jag blev lite rädd. Men så tänkte jag att det alltid är trevligt att ge sig själv födelsedagspresenter, plus att det är nayzz att ha coola naglar på Guldtuben…….. så jag impulsbokade en tid. Och nu känner jag mest HIELO LUK AT MY NAILS ERREEBODEE!!!!

Eftersom min webbkamera inte på långa vägar är lika bra som mina naglar, snor (läs: lånar) jag en bild från Celinas instagram:

ALLTSÅ. Jag är så nöjd. Har ni röstat på mig i Guldtuben än, förresten? Ni måste såklart inte. Ni ska ju självklart rösta på de som ni tycker bäst om. Men ni kanske tycker bäst om mig. Och då kan ni rösta HÄR. Om ni vill. Helt frivilligt såklart. *klappar Jante medhårs*

Nu ska jag gå och köpa någon mysig vegburgare att äta på tåget. Vi hörs. Hejdå.