Gomörra gummiplommon! Hur mår ni? Vad gör ni? JAG BEHÖVER VETA ANNARS KAN JAG EJ ÖVERLEVA

Jorå. Det är lugnt. Men jag fattar om ni alla skulle få smärre andnöd av tanken på att inte få veta vad jag gjorde igår. Därför tänkte jag berätta det nu.

Stockholm Fashion Week drog ju igång igår, och eftersom vi alla vet att jag är väldigt fashion så drog jag på mig min mest fashionabla outfit och trampade iväg till Björn Borgs vår/sommar-visning.

Hängde med världens bästa (och då menar jag verkligen världens bästa, inget jävla bloggsmör här inte) Thobias Thorwid och min favvo-mingel-fotograf Herman Caroan (som har fotat alla bilder i detta inlägg wehå).

En av Hermans specialitéer är att fota selfies. Alltså när andra tar selfies. Detta ska jag visa för barnbarnen om 50 år och höra hur de ba ”HA HA mor/farmor vad GÖÖÖÖÖÖR NI ha ha ha ofta ni tog bilder med en liten silvrig LÅDA förr i tiden HAAAA”.

På röda mattan. Framför event-backdroppen. Mmmmh. Mitt favoritställe i världen. Tycker dock att bilden blev bra! Gillar framför allt min ena stortå. Den ba ”hiello”. För övrigt hade jag världens bästa stund igår när Thobias såg mina skor och utbrast ”OMG är de Jeffrey Campbell?!”. Nä. De kostade typ 270kr och kommer härifrån. Köp dem inte. De sitter konstigt.

Showen var bra, men alltså. Can. We. Just. TITTA. At. This. Pic. Like omg. Wtf. Varför pratar jag engelska. Jag vet inte. Mamma och pappa, hoppas ni läser detta, och hoppas ni ser vem vi tog en selfie med igår. Japp. Björn Borg. That’s right. Shoutout till fotobombaren också.

Nu ska jag strax iväg för intervju med Kamratposten (<333) om min bokbebis, och sen ska jag på Carin Westers visning. So fashion. Much wow.

NU! Ja! Nu jävlar! Guldtuben 2015, the bildbomb!!!

Alla bilder är tagna av Herman Caroan.

Vi började dagen klockan halv tio på Gröna Lund. Splay hade hyrt hela nöjesparken. Vet fortfarande inte om jag gråter av lycka eller vinddrag på bilden.

Någon kom på den briljanta idén att skicka in mig i spökhuset med en kamera på magen. Jag hatar spökhus.

Vi hoppar några timmar fram i tiden när vi åkt hem, bytt om och sedan fick gå på röda mattan med alla SKRIKANDE FANS. Det är något av det sjukaste och coolaste jag fått göra. Får ni någonsin chansen att gå på en matta, helst röd men andra färger funkar, medan folk skriker på er: ta den.

SQUAD GOALS.

Vi satt på första raden, längst till vänster och sittdansade till Justin Bieber medan vi väntade på att allt skulle dra igång.

Här har de precis ropat ut att jag vann Årets Vloggare och att Keyyo kom tvåa. GLÄDJEKRAMEN. Åh, hon är så fin.

Höll ett klyshigt tacktal och dansade lite.

Och hääääär är vi! Hur fet är inte denna bilden? JEEZ vad jag känner mig ascool.

Hängde kvar en stund inne på teatern medan publiken på balkong lämnade lokalen. Mitt axelband gick av, William poseade och Kristina tog mitt pris. Det var trevligt.

Åkte hem, bytte om, lämnade Guldtubar och goodiebags och åkte till efterfesten. Hit ungefär minns jag. Sedan är allt svart. Fick hjälp hem av Johanna, Kristina och SthlmPanda-Konrad och vi tror att någon lade något i min drink. Har skrivit lite om detta som jag tänkte publicera imorgon, om det är något ni skulle vilja läsa..? Lite osäker om jag ska publicera det alls men känns samtidigt som att det kanske finns ett behov av att lyfta ämnet.

Så, summa summarum: asfet gala, asfet efterfest, allt jag minns var asfett. Lite mindre asfett att bli drogad bara, men det är ju raderat ur min minnesbank ändå. Gött.

Nu! Nuu! Nuuuuu ska ni få höra om Musikhjälpen tills era öron trillar av. Eller era ögon ploppar ur. Helt beroende på om ni läser detta med egna ögon eller om någon läser högt för er. Mobilbilderna är mina, fotona från utanför buren är tagna av Herman Caroan.

Jag och Johanna åkte till Uppsala. Åt våffelbuffé till lunch och taggade. Kom till buren lagom till att The Fooo lämnade den i sin Fooo-mobile, så medan alla hade fullt upp med att titta på dem så spurtade vi in med världens snabbaste steg. Hann till och med kramas med dem alla innan de åkte iväg, ackompanjerade av hormonstinna tonårsskrik.

Kolla vad coola vi är i våra kappor. Ja. Jag vet.

Vi hittade William Spetz och fick Musikhjälpen-tårta!

Älskade William. Ni förstår inte vilken fantastisk människa han är. Rakt igenom ödmjuk, snäll och godhjärtad.

Sen, efter en aspeppig One Direction-låt, fick jag komma in i buren! Folk skrek ashögt. Kände mig som Madonna.

Linnea och Kodjo sände medan jag hälsade på. Så himla ASGRYMMA båda två. Ni vet ju hur mycket jag fangirlar att jag nästan är ”kompis” med Linnea Henriksson nu. Tihi. Tog en skärmdump pga mitt hår ser snyggt ut OCH jag ser typ helt finn-fri ut???

Fick hänga i hela tio minuter och prata om hur det är att vara Nordens största kvinna på youtube, vloggtips och min auktion – som är uppe i hela fem tusen frickin kronor??!! Holy amazeballs. Tio timmar kvar i skrivande stund, ni som har råd och vill vlogga med mig, BUDA!

Vi pratade klart, nästa låt gick på, Kodjo kramade mig länge och sa att jag skulle ta ett ärevarv (som om det skulle vara världens prestation att hänga med ascoola människor i radio under tio minuter) och vinka till alla fantastiska människor som stod utanför. Gjorde det. Hittade skyltar. SKYLTAR. Kolla på dem. KOLLA. Mitt hjärta ba hejdå, stannade och så dog jag.

Sen återuppstod jag och slängde med håret lite.

Och ja, innan ni börjar fråga, min tröja är skitmysig. Fick den av Johanna i julklapp. Love her 4 that.

Jag: Okej, bild! Du, fotografmannen, kan du ta bild med min mobil?

Linnea: Ja! Vad gör ni? Ser ni glada eller coola ut?

Kodjo: Jag ser söt ut.

Sen hängde vi med William i mattältet en liten stund till, för att sedan gå ut och mötas av så himla många av er. Ni är så fina allihopa!! Blev helt överväldigad och tänkte att well, här kommer jag drunkna, men världens bästa säkerhetsvakt var astrevlig och organiserade en selfie-crowd. Här på bilden ovanför tog jag selfie med mitt största kill-fan, enligt honom själv och hans kompisar. Daniel heter han. Sjukt snäll.

Vet inte hur många selfies jag tog. Mitt selfie-game var dock jäkligt strong. Här är även ryggen på den super-ägiga ordningsvakten.

Så himla bra dag. Gick därifrån och kände mig lycklig av så många anledningar: att jag fick vara med och bidra till att stoppa spridningen av HIV. Att jag fick hälsa på i buren. Att Linnea, Kodjo och Petter är så klockrena programledare. Att så många kom för att kolla, säga hej och ge mig kärlek. Att jag fått så himla mycket värme genom sociala medier från er som inte kunde vara där på plats. Jag är så himla lyckligt lottad. Ni är fantastiska, allihopa.

HEJ

Jag var på Idolfinalen igår! Mötte upp Daniel Paris och Lisa Tellbe i absolut skitväder.

Mitt babyhår. Kan vi snälla prata om det. Jag behöver någon att diskutera mitt babyhår med. Vad händer? Nog för att jag visserligen var inne på dag tre av tre möjliga mellan tvättar, men det faktum att det lagt sig som en liten extra-lugg? Snelugg, till råga på allt?! Mitt tolvåriga vågar-inte-riktigt-men-försöker-vara-emo-jag kommer fram på nytt.

Fotoväggen på efterfesten var ungefär lika rolig som julsånger i juni, så vi hittade några konstiga logo-lådor och bad fotograf-Herman att fota oss framför dem. Det bästa med denna bilden är att Lisa är skitsnygg, Daniel ser ut att ha the time of his life och jag ser mest ut som en skelögd daggmask.

Återigen: babyhår. Babyhår all over the place. Utmanade Lisa på babyhårtävling. Vann.

Träffade Sarah Tjulander. Så himla mysig tjej!

Insåg precis att jag inte skrivit ett ord om själva Idolfinalen. Det var bra! Har inte följt tävlingen alls så kan dessvärre inte säga vem jag hejade på (jo: Linnea Henriksson i intronumret. Bae) men att få ont i öronen (på riktigt) (ONT) när One Direction äntrade scen var en upplevelse. Ännu bättre upplevelse var att hitta den här instagram-ramen någon timma senare. Lisa skrek högt och sprang fram till den. Kvällens bästa syn.

Alla foton: Herman Caroan.