Hallå! Jag lever!

Jag dog alltså inte igår när jag skulle se skräckfilm på bio. Tror inte ens att Det vita folket var en skräckfilm. En ganska oläskig skräckfilm i så fall.

Filmen handlade om Alex som tas in på förvar eftersom hon är papperslös. Sjukt intressant idé men ingen vidare händelseutveckling. Två av fem nässprayar, men det kan också vara att jag är för fulkulturell för att fatta.

Något som mitt fulkulturella ego däremot uppskattar är följande:

Hallå där. Jag hänger i ett helt skyltfönster på Akademibokhandeln i Stockholm!!! Hur coolt är inte detta. Tänk hur många som går förbi där varje dag. Tänk då hur många av dessa som har mens när de går förbi. TÄNK.

Nu ska jag ut och äta restaurangpizza. För att det är tisdag. Och inget speciellt jätteroligt brukar hända på tisdagar.

Wazzaaa. Vad gör ni? Jag sitter i en bil. På en motorväg. Iväg från det här.

Tusen kopior av min bok, vill säga. Som numera allihop har en underskrift i sig. Say whaaat.

I förrgår var jag i Uppsala för en föreläsning. Svängde förbi boklagret på väg dit för att signera 1000 ex som ska ut till Akademibokhandlar runt i landet, men hann bara göra hälften. Idag köttade jag resten. Är mycket nöjd.

Varsågoda för fin bild där jag, till synes sjukt glad, signerar en av alla böcker. Den kanske blir just DIN. Vem vet. Köp den och se efter ;–)

Sen gillar jag detta hittepå som kallas slumpen. Så jag tog fyra böcker och skrev något roligt i. Typ denna:

”Här sparkade någon i mitt bord. Varsågod.” eftersom Y:et på efternamnet blev vingligt. Vem kommer köpa just denna boken? I vilken bokhylla kommer den hamna? Vilka tankar kommer tänkas om den? Jag blir fan TOKIG av såna tankar. Så jävla SPÄNNANDE!!!

Så, ja. Tusen signerade ex finns snart i en bokhandel nära dig. Eller om ni inte pallar vänta och vill beställa över internätet: KLICKA HÄR. Finns ju som ljudbok också! Billigare, men går dessvärre inte att signera. Sad face. Det är däremot jag själv som läst in. Helt sant. Ni blir inte av med mig.

Okej. Det har hänt. Jag har blivit med barn.

Och med barn menar jag ny dator. Say whaaaaaaazzaaaaaaaaaa!!! Fick nog av min laptop som bara är två år gammal men som antagligen exporterat så mycket vloggmaterial att den känner för att dö any time now. Det kändes lika bra att investera i en ny dumburk. Så nu har jag en. En jättestor jävel. Den står på bordet i mitt vardagsrum och tar upp typ hela rummet.

Så idag har jag ägnat dagen dels åt att svära åt att min gamla dator misslyckades med att exportera senaste avsnittet av Tampodden och förbanna mig själv över att jag inte märkte att de sista sju minutrarna saknades innan den var uppladdad, och dels åt att klappa och pussa på mitt nyfödda datorbarn som supersnällt och vackert krystade fram Tampodden episod 4 utan minsta problem. Eller är det märkligt att likna min nya dator vid ett spädbarn och sedan använda ordet ”krysta”? Jag vet inte.

Anyhoo. Tampodden ep.4 med Manfred Erlandsson är äntligen ute. Lyssna på den.

Jag är tillbaka från Bokmässan!!! Aaahhhh. Herregud. Det har varit en sån himla overklig helg.

Först bokmässans längsta kö genom tiderna. Sedan en nästan lika lång kö på den extrainsatta signeringen dagen därpå. Sedan tog böckerna på mässan slut. Alltså helt slut. Finns bara ett fåtal kvar i hela stan om jag förstått saken rätt.

Så, ja. Overkligt är väl ett passande ord.

Denna veckan kommer att bli lite lugnare. SKÖNT. Ska alltså bara jobba typ en vanligt arbetsdag på åtta timmar per dag. Vilken lyx.

Jaha, och ni då? Vad gör ni? Hur mår ni? Jag äter lunch. Korv med bröd.

Min nya favoritmat. Verkligen. Så himla gott. Och går snabbt! Steker sojakorvarna medan jag mikrar bröden, toppar med mango chutney. Äter. Är nöjd. Sojakorv är mitt livs bästa föda.

Hälsningar, ungkarlen.

Ps. Kolla på mig i Vardagspuls ikväll! TV4, ingen aning om tid meeeeen typ 17 kanske? Slå på tvn ba.