Peope of the bloggosphere. Jag är kär. Materiellt. I min nya kamera. Haleluja.

Jag hämtade ut mitt nya minneskort idag. Åkte hem, hämtade kameran och åkte till Vapiano i Gamla Stan.

Kan vi bara… kan vi bara ta en sekund av tystnad och känna the amaze över att ingen av bilderna i detta inlägg är redigerade? Mer än att de är nedskalade i storlek då, alltså. Min nya bästa vän heter f1,8.

Möt William. Denna trevliga herre har jag känt sedan 2008, då vi båda var reportrar på Göteborgs-Postens ungdomsredaktion Graffiti. Han är så snäll. Det är nästan lite synd om er som inte känner honom.

Vi åt pasta. För det är vad en gör på Vapiano. No shit. Det var gott.

Okej så bilden är oskarp men ändå skitsnygg?? Varför har jag bara haft f2,8 som lägst på mina tidigare objektiv? Varför? Varför? Har frågat mig själv varför typ fyrtio gånger sedan jag kom hem.

Vi kommer trivas så bra ihop du och jag, Canon.

I förrgår kom vi hem från Paris. Jag har fotat jättemycket, fast min kamera är mer en filmkamera än en fotokamera och därav är 90% av bilderna antingen suddiga, brusiga eller bara allmänt dåliga. Ja, jag ska köpa en bättre. Ja, det är bara något jag säger eftersom bra kameror kostar rövmycket och visserligen har jag pengar men jag är snål. Nej förresten, inte snål. ”Sparsam”.

Så jag kommer dessvärre inte göra en fotobomb, som det så fint heter på bloggspråk. Men å andra sidan finns det bara en enda bild från resan som är värd att se. Den tänkte jag lägga upp. Här kommer den.

Påhittad bakgrundsstory: en för omvärlden okänd människa från norra Kina på semester i Paris skulle fota Eiffeltornet. Hen ställde sig i den välkända parken sydost om tornet, vred på kameran för att få en estetiskt tilltalande fotovinken, tryckte av en bild och detta var vad denne kines beskådade under de tre sekunders preview på systemkamerans skärm. En tunnhårig, blekrosa europé med jättestor mun hade lyckats photobomba sig in i hörnet på bilden. Kinesen tittade förvånat upp från kameran och såg europén, hysteriskt fnissande, springa från platsen.

Verklig bakgrundsstory: det är ett jävla helvetesuppdrag att ta en selfie med systemkamera framför Eiffeltornet. Jag tog åtta bilder innan jag någon blev bra. Bilden ovan är inte den åttonde.