…………. jag har vaccinerat mig.

Se sorgen i mina ögon. Se den, ta in den och känn den. Känn smärtan när nålen under tre sekunder penetrerade min vänstra överarm. Känn yrseln när blodet rusade till huvudet i panik. Känn skräcken i de korta, snabba andetagen som ofrivilligt uppstod trots att jag intalat mig att andas lugnt för det kommer gå bra.

Det roliga var att jag helt glömt bort att vara nervös. Jag promenerade glatt till kliniken, lyssnade på M.I.A, nynnade lite, gick upp för trapporna, klev in genom dörren, fyllde i en blankett, fick vaccinsrekommendation. Skitlugn, hela tiden.

Sen tog de fram sprutan. Och jag tänkte, vänta lite nu. Jag är ju ganska rädd för det här.

Aja. Jag fick mitt jävla vaccin i alla fall. Nu ska jag bara dit en gång till för ytterligare två sprutor, så är jag fit for Indien. Ni kan kalla mig superwoman.

Ugh. Det är allt jag har att säga idag. Ugh. Tycker mitt ansiktsuttryck talar för sig själv.

Här sitter jag på ett mörkt och svinvarmt café med mössa och är cool och ledsen på samma gång. Det händer så himla mycket just nu och jag kan inte berätta allt. Både bra och dåliga grejer. Bara det att de dåliga grejerna väger över. Försöker trösta mig med Taylor Swifts nya album (som är SKITBRA) (och som jag köpt heeelt lagligt på iTunes!! Heja mig för fan) och det går helt okej.

Hur gör ni när ni är ledsna? Vad gör er glada? Har tyvärr inget husdjur tillgängligt som jag kan klappa, men vilka andra tips som helst mottages med tacksamhet.

Såhär glader är jag idag:

FASTÄN det är en sån dag då man bara känner sig trött, tjock och äcklig. Kom i säng strax efter fyra inatt eftersom vi suttit på Splay och klippt klart det allra sista av julkalendern, och gick upp klockan åtta för att vinka av en hemåtresande Simon.

Resultat = ögonglober som värker och vill upphöra existera för bara en liiiten liiiten stund, självkänsla i höjd med den 10cm höga låda på golvet där jag förvarar mina bindor och en hemlängtan som snart skaver hål i både bröst, halsgrop och ögonlock.

Men ändå, någonstans där inne i skallen, typ fem centimeter in bakom höger öra, kan jag ändå känna att jag är lika glad som på bilden. För jag ska åka hem till Göteborg. Om sex timmar kommer jag att vara hemma. Jaaaaaaaaaaaaa.