Ska vi ta och prata lite om Eftersnack?

Min personliga åsikt är att Eftersnack både i Malmö och Linköping gått sjukt bra. Jag är så nöjd och stolt och har levt i ett stort adrenalinrus hela kvällarna när kamerorna gått av.

Nu stod jag i lördags, klockan 21:28, två minuter innan Eftersnack började livestreamas på svt.se och skrev hektiskt på manusfrågor medan Ace Wilder framförde sitt nummer en sista gång. Plötsligt ser jag… vänta nu. Jag är ju inne och skriver bland Christer Björkmans frågor? Oj då, då scrollar vi upp en bit i manus. Bara det att där inte fanns något manus. Jag vet inte exakt hur (har dock mina teorier) men alla frågor till både Oscar och Ace hade på något sätt raderats från min manusanteckning.

PANIK. Smsar Producent-Elin och kräver att hon är med mig i min örsnäcka hela tiden och ställer följdfrågor. Hon lovar och skickar tumme upp. Jag går på scen med felstavade, hafsigt nedskrivna stödord som hjälp i mitt manus. Sen gick det såhär:

Det vill säga bra. Väldigt bra. Jag är tyst emellanåt när de jag pratat med avslutat en mening, och det är för att jag har fullt upp med att lyssna på vad Elin säger i min snäcka. Jag skriker lite också, för att jag är så olidligt stressad. He he. Men annars – nöjd. Igen. Soft.

Hello readurz! Det är måndag and YOU know what THAT means!

Veckans obligatoriska NU SKA HÄR BOMBBLOGGAS OM MELLO-DAG!

Vi inleder dagens hektiska schema med helgens absolut bästa bild. Anders och Nour flög som skållade råttor bakom och bredvid scenen när de bytte om från klänning och kostym till kostym och klänning till spermieliknande morph suits till kostym och klänning. Vid ett tillfälle när Anders skulle få på sig guldtrikån stod jag bredvid green room och såg på showen, då han kom springande, ställde sig en meter bort från mig och blev brutalt avsliten kläderna av två stylister. Var typ svettigt bara att titta på.

Sedan, efter OS i snöänglar, sprang han tillbaka. Denna gången hann han dock inte byta om helt innan rösterna skulle presenteras. Är så himla ledsen att det bara visades en halvkroppsbild i TV.

Nu ska jag fortsätta pilla med bilderna jag tagit. Hörs. Adios.

Okej, kan vi bara ta en sekund eller två och begrunda hur underbara vänner jag har?

De satt asglada och asglittriga på parkett med denna skylten. We <3 Clara. Skrek rätt ut när jag såg dem. Shit.

Sen hittade Sonja en annan skylt som någon dumpat. Men det var ändå mig de hejade på, alltså. Mig. Japp.

Nu har jag druckit en kopp te på hotellrummet och försökt lugna ner mig trots att min hjärna är helt AAAAGHLKUÖAKEHRÖKN så snart antar jag att jag får pallra mig ner till efterfesten och äta snittar och dansa tills klockan 06. Visst låter det hur jobbigt som helst. Jag vet. Jättehemskt.

Tack igen, denna veckan också. Till alla som stöttar och peppar oavsett vad journalister och andra tycker. Ni är så himla bra. Sov gott!

Åh nej!!! tänker ni säkert. Nu är Clara i Göteborg och vi har IIIIINGEN AAAAANING om hur hon hade det i Linköping förra veckan!

VÅNDAS ICKE! Här är veckans mellovlogg:

https://www.youtube.com/watch?v=Y6HhHIr9iyU” width=640 height=360]

Nu ska vi på kommunfest och äta skaldjursbuffé. MMMMM. Gokväll.

Förde över bilderna till datorn, matade ut minneskortet – och nu är det borta. Minneskortet. Puts väck. Lade det bredvid mig i sängen men har nu länsat täcket, madrassen och golvet. Har jag haft fel i hela mitt liv som trott att dammråttor inte äter teknikprylar?

Medan jag letar mig svettig efter korthelvetet ska ni få se bilderna jag tog i Linköping. Jag har varit så jäkla duktig på att fota denna helgen! Ni borde vara stolta.

Ett stycke glad tjej på fredagsmorgonen. Glad för att jag slipper fixa håret sminka mig, eftersom det är vad någon annan kommer göra åt mig så fort jag kommer till arenan inför vlogginspelningen. Life is good.

Ett stycke kostymrum. Lämnade in min klänning för att få den insydd i midjan och fick på samma gång beskåda de helt sjuka ABBA-kläderna på galgarna till höger.

Ett stycke SAAAANNA NIELSEN *klapp-klapp, klapp klapp klapp*

… och ett stycke MAAAAARTIN STENMARCK *klapp-klapp, klapp klapp klapp*

Ett stycke världsgosig webbredaktion.

Ett stycke loge!!! MIN LOGE!!! Feelin like a proud mama

Gick man ut på balkongen – vilket jag gjorde under lördagsgenrepet – kunde man se det här. Baksidan av scenen, en hint av publik och en spegelvänd projicering av bilden på storskärmarna. Ser ni ljuset från projektorn? Jag kunde, utan att överdriva, sträcka ut handen och VIPS förstöra hela sändningen genom att göra diverse tecken med handen i ljuset. Så frestande att jag höll på att dö.

Sen var det efterfest. Hej Sanna Nielsen.

Och hej oskarpa men supergölliga Mark Levengood. Bra kväll! Fyra av fem nässprayar.