Jag är hemma. Har packat upp, städat, handlat och lagat och ätit mat. Och efter det legat i sängen i några timmar. Det är en sån konstig känsla, att gå från att umgås med skittaggade människor tjugofyra timmar om dygnet med mer eller mindre ständig nervositet, till att komma hem där ingenting händer eller låter och inte behöva göra något alls. Deep shit.

Kan vi förresten prata om Alcazars discokula?

Jag undrar vem det var som kläckte den idén. Tänker mig att det måste ha låtit ungefär såhär:

Person 1: Okej. Så hur ska vi göra Alcazars nummer nu då?

Person 2: Hmm… ja, de är ju disco. Och show. Och energi. Och så mycket Mello det kan bli, ungefär.

Person 1: Precis. Disco… kan vi sätta upp en discokula i taket kanske?

Person 2: Jo… fast… känns inte det lite lamt? Detta är ju ändå Sveriges största tv-program.

Person 1: Du har rätt. Vad sägs om att vi bygger en ENORM discokula på två och en halv meter i diameter, som kan öppnas och stängas och hissas upp i taket, och DÄRI står Alcazar och liksom FÖDS ut genom discokulan som tre glitterbabys?!

Alla: Ha hahah hahah hh aahah haha

Christer Björkman: Klart vi kan göra det. THIS IS MELODIFESTIVALEEEEEN

Jag lever!!!!!!

Här var min utsikt. Lägg gärna märke till hur tunn vingen är och att den sitter på taket av planet. Skulle fotat propellern också men den gick inte att nå med kameran. Kort sagt: jättefarligt.

Jag har jättesvårt att tro att flyg skulle vara säkrare än bil. Om en bilmotor går sönder faller man inte flera kilometer och krossas som en iphone mot marken. Och när har ni någonsin hört en bil som låter som en digeridoo vid start och landning? Nä precis.

Jag lever i alla fall. Hej Norrland!

Godmorgon bloggy. Jag har inlett min färd mot Norrland.

Om tjugo minuter ska jag flyga mot Stockholm. Sen har jag två timmars väntetid på Arlanda innan jag ska boarda ett friggin PROPELLERPLAN mot Örnsköldsvik…..

Aldrig åkt propellerplan, visserligen, men det ser ju mer eller mindre livsfarligt ut. R.I.P me.

Blev akut nervöskissnödig nu. Damn you flight. Måste på toa. Hejdå.

Men hallå!!! Ni kan ju inte sova än?! Ni har ju inte kollat på min Mellovlogg från Göteborg som jag precis lade upp!

https://www.youtube.com/watch?v=k90R18BB2A8″ width=640 height=360]

Sådär ja. Bra jobbat. Nu får ni gå och lägga er. God natt.

Lördag kväll. Efterfest.
Target: Stefan Koro.
Orsak: Vill ta en bild och kramas lite och visa att jag kanske skämtar om hans fluffiga frisyr i nationell TV men verkligen no hard feelings.

Kl. 00:46. Producent-Elin och jag står i lokalen efterfesten äger rum i. Har precis skakat hand på att inleda jakten på Koro. Oscar Zia dyker upp. Oscar, har du sett Stefan Koro?

Nähä, jag tolkar det som ett nej. Jakten fortsätter. Jag spanar ut över folkhavet. Var är Koro?

Kl. 01:12. Möter Outtriggers sångare Simon Peyron i baren. Simon, har du sett Stefan Koro?

Ett nej där också. Nedrans. Med påfyllda glas tränger vi oss genom folkhopen. Ingen Koro någonstans.

Kl. 02:34. Springer in i min favorit-efterfest-kompis Thobias Thorwid. Thobias! Var är Stefan Koro?

Thobias vet inte. Jag och Elin börjar tappa hopp. Modet sviker. Vi bestämmer oss för att söka igenom lokalen ännu noggrannare. Jakten på Koro kan inte sluta så här.

Kl. 02:46. Jag stelnar till. Vem står framför mig, om inte Koros bandkollega, State of Drama-Sebastian Halifax?! Jag rusar fram. Nu är vi nära. Sebastian! Var är Stefan Koro?!

Sebastian vet inte. Men även han verkar hitta något jättespännande på min kind.

Besvikelsen är maximal. Festen slutar om lite drygt en timma och vår target är ännu inte lokaliserad. Jag går och sörjer med webbredaktionen och Thobias Thorwids solfjäder.

Nu är det sent. Jag och Elin hänger med våra huvuden. Vi har gått en hel kväll och inte sett skymten av Stefan Koros väna lockar.

Eller? Plötsligt ser jag något i andra änden av lokalen. Jag ser ett hårsvall som når lite högre än alla andras. Ett hårsvall lite krulligare än alla andras. Lite bättre än alla andras.

Med kameran som ett spädbarn i famnen rusar jag fram innan håret hinner försvinna. Jag armbågar mig igenom folkhopen och utstöter ett litet skrik av glädje när jag ser vem som uppenbarar sig framför mig. Stefan Koro.

STEFAN KORO ÄR FUNNEN!

Mission accomplished. Sedan sov jag skitgott.