Okej blöggy. My work here is done. Imorse hade vi sista livesändningen till Musikhjälpen-buren.

Såhär såg det ut. I åtta minuter släppte jag lös alla ilskor, sorger och frustrationer som vuxit i min mage under hela denna resan. Var så himla nära att börja gråta men höll mig samman eftersom ingen mindre än Paradise Hotel-Mos satt i buren.

Vi ni se kan ni klicka HÄR.

Vart helt slut efteråt. Alltså helt dränerad. Lite skakig typ. Och helt lila om benen för att jag stått och knipit så hårt med tårna. Tror inte det syns men var tvungen att ta en bild ändå. Pic or it never happened osv.

Nu ska vi ut och äta sista middagen för resan. Så skönt, faktiskt. Längtar hem till Sverige.

Tills att jag kommit hem hoppas jag att ni alla skänkt en slant till Musikhjälpen. Allt gör skillnad. Smsa 50, 100 eller 200, skriv låt och artist som du vill höra, och skicka till 72999. Jag litar på er mina gummiplommon.

Mvh, fortfarande emotionellt instabil.

Hej blöggy. Klockan är 1241 i Filippinerna, ni har inte ens vaknat i Sverige. Hoppas jag. Ni är knäppa om ni frivilligt är uppe nu.

Idag fick vi sovmorgon! Sov till 0830. Det var magiskt. Speciellt med tanke på att vi tidigare lämnat hotellen vid 05 efter att ha kommit i säng 23, förutom i förrgår då vi lämnade hotellet 0230 för att ta oss till södra Filippinerna. Hej, jag är trött.

Kolla trädet. Vind i 315 km/h orsakar sånt där.

Hittills har vi filmat fem reportage. Vi har mött människor i slummen, en journalist som forsatte sända radio medan vatten forsade in i studion, en familj som förlorade tre barn och sett kvarlevorna av fyra lik efter tyfonen Yolanda 2013. Det är så omtumlande. Har så svårt att greppa allt.

I förrgår var vi på ön Tacloban. Träffade den här:

Vi besökte en by av temporära hus för överlevare som tvingats fly för två år sedan. Så fort vi kom in i byn sprang det fram säkert tio barn, där en av dem tog mig i handen direkt och följde med oss runt på inspelningen. Hon var det sötaste jag sett. Sved i hela livmodern av moderskänslor.

Hon ville inte svara på vad hon hette så vi kallade henne Dora. Jag blev kär. Hon fick plats i min resväska men det blev dessvärre lite dålig stämning.

Skoja. Jag försökte såklart inte få ner henne i resväskan. Vem är jag ens att skämta i den här situationen. Allt bara krockar i min hjärna. Ugh.

Vi fick åtminstone doppat fötterna i Stilla Havet.

Hoppar en i där och simmar fett långt så kommer en till slut till San Fransisco. Producent-Maria och jag var mycket nöjda. Och brända.

Idag börjar Musikhjälpen 2015!!! Jag är så omåttligt taggad. Ska lyssna i SR-appen när de släpps in i eftermiddag  (16 er tid, 23 min tid). Jag är med i programmet över Skype klockan 22.30 svensk tid, missa inte det!

Vi hörs ikväll. Puss från er tillfälligt väldigt emotionella mamma gummiplommon.

Gomörra Sverige!

Eller goeftermidda Manila.

Har chilltime vid poolen i solnedgången. Eller kanske mer jetlag-terapi i mitt eget svett. Välj själva.

Första hela dagen idag. Igår kom vid fram vid 13 på dagen, sen ägnades resten av eftermiddagen åt att försöka hålla sig vaken. Jag är så sjukt jetlaggad. Det är vidrigt. Men idag har varit så bra! Har träffat tre personer: Belen, Pina och Noli. Belen och Pina bor vid flodbanken och förlorade sina hem i tyfonen 2009. Området översvämmas en gång om året och de vet att en tyfon kan komma när som helst igen, och drabba flodbanken allra hårdast, men de har inga möjligheter alls till att flytta.

Detta är Noli:

Han är grundare av organisationen Buklod Tao, som varnar när vattenytan börjar stiga och erbjuder ett skyddsrum åt folk när de tvingas fly från sina hem. Utöver detta jobbar han och organisationen med ett stenhårt miljötänk. Jag är så himla imponerad. Dessutom världens charmigaste. Vet inte hur många gånger producent-Maria sagt att hon vill adoptera honom.

Nu ska vi strax ut och käka middag. Imorgon går vi upp klockan 0130 för att resa till ön Tacloban. Vi börjar filma vid 07. The life of an utrikeskorre. Jag älskar det.