Hej kompisar. Hur mår ni? Min månatliga dos av PMS har slagit till så jag är övertrött, sover dåligt, stressar mer än vad jag borde, har mer eller mindre konstant ångest över allt jag har att göra, är övertygad att jag inte kommer klara av någonting och tycker att mitt liv är ett enda stort misslyckande.

Jag älskar att ha en livmoder.

Idag är jag inte med på inspelningen så tänkte dela med mig av hur mitt fantastiska liv ser ut annars, när jag faktiskt får säga vad som händer i det.

Onsdags-to do:

1. Äta upp lunchsushin while talking business med MMM (Micke the Manager Man, en ytterst diskret individ som vägrar bli fångad på bild)

2. Möte @ Google inför firandet av YouTubes tioårs-jubileum. Jag ska vara konferencier! Så kul. Älskar Google, de har alltid gratis fika och mensskydd. Sistnämnda är så jävla bra. Blir nästan tårögd. Tack PMS:en.

3. Hänga på Splay för intervju med Dagens Industri. Tjuvkika på Välkommen till Indien ep.3. För att jag kan. Mohaha.

4. Åka till Uppsala och gästa Musikhjälpens återträff. Slå på radion efter klockan 16!!! Vet inte exakt när jag är med men det är ju alltid kul med överraskningar.

5. Hem. Sova. Jobba med allt annat jag måste jobba med. Typ.

I SHALL CONQUER THY PMS
I SHALL DEFEAT THY PMS
AND I SHALL KICK THY PMS IN THY ARS

God morgon blögreadurz. Hur är er tordag?

Jag sitter i taxi påväg hem från Sveriges Radio. Älskar att besöka typ SVT, SR och såna ställen för har en tur så bjuder de på taxi hem. Det är sjukt gött. En känner sig som en väldigt viktig person.

En annan grej som jag älskar när det kommer till besök på public service är att få fylla i uppgifterna på besökskortet. Det enda som en behöver ange är namn och företag, men eftersom jag bara jobbar för mig själv brukar jag freebase:a med företaget. Idag blev det till exempel Blä.

Som vanligt är allt JÄTTEHEMLIIIIIGT men jag ska jobba för Sveriges Radio i sommar! Minst ett projekt, ganska säker på att det blir två. Sjukt roligt. Nu var jag på möte inför det av de två som redan är spikat och sitter här i taxin med sjukaste skriv-inspirationen efter mötet. Kanaliserar det i ett blogginlägg. Nice. Hoppas ni taggar att få veta vad det är jag ska göra, för det gör jag.

Hej bloggys. Hur mår ni? Jag vet inte varför jag inleder med den frågan. Det känns artigt antar jag. Vi inleder en dialog som mest känns som en monolog och ni får en tankeställare om hur ni egentligen mår och börjar därmed reflektera över ert egentliga välmående. Varsågoda. Mvh psykolog Henry.

Igår hängde jag halva eftermiddagen på Veckorevyns kontor med min chef Linnea (shoutout till henne, på allvar en av de härligaste och mest glädjespridande människorna någonsin) och mina bloggkolleger Helen och Josefin!

Josefin hade med sig sin bebis Bo. Som såklart fick all uppmärkssamhet. Himla barn.

Skoja. SÖTASTE UNGEN NÅGONSIN. Jag dog.

Vi åt lunch, det dukades fram semlor (där och då älskade jag livet) och vi pratade om allt från pepp och inspiration till analysverktyg och keywords. Sjukt avancerat, det sistnämnda. Det är så jävla svårt att vara bloggerska, just saying.

Nu är jag i vilket fall astaggad på att blogga! Och att göra bra inlägg! Och att skriva listor! Och argumenterande texter! Och fan och hans moster!! Herrejävlar vad kul vi ska ha det!!!

Har ni själva ideer på vad ni vill att jag ska delge mina åsikter om i skriftligt format så är kommentarsfältet en bra grej. Men ni behöver inte. Bara om ni vill.

Gomorron! Jag gillar att säga gomorron klockan elva på förmiddagen. Trots att typ 99% av er är vakna och trots att jag gick upp 07 idag. Jag gillar mornar. Låt oss avskaffa förmiddagen och införa längre mornar istället.

Annars då? Jag har haft morgonmöte med Always och handlat mat.

Jag har tänkt på en sak. Möten. Vilken konstig grej det är egentligen. Vad tänker ni på när ni hör ordet möte? Jag ser framför mig femton kostymklädda vita män runt ett avlångt bord i ett glödlampsgult, fisljummet kontorsrum. Vilket är en jätterolig bild, med tanke på att mötet med Always var i ett dagsljust mediebyrårum med kaffe och bulle.

Pratade videoteman för nästa år och jag tyckte det var kul att den polska kvinnan som jobbat i London bröt på superstark Londonska, den svenska kvinnan som jobbat i Schweiz pratade fransk engelska, Splay-Viktor pratade svengelska och jag själv har nån hittepåblandning av pappas brittiska och vardags-amerikanska. Kände mig sjukt international. Clara International in the house.

Ska på ett möte och väntar i receptionen i den coolaste stol jag sett ca någonsin.

Japp, det var bara det jag ville säga.