Gomorron blöggys!

Jag är sjuk. Fick feber igår, mitt under James Blake på Popaganda. Tajming.

Vid ett tillfälle stod jag i toakö i säkert tjugo minuter, medan Johanna och Anton köpte fruktsallad. Tömde blåsan, kom tillbaka, hittade dem och fick en ananas tryckt i händerna. ”Fruktsalladen var svindyr. Vi köpte en ananas istället. Varsågod.”

Så om någon skulle fråga hur Popaganda var skulle jag svara: ”I had a blast”.

För att. Ja. Blast.

Japp. Varsågoda. Jag lade den. I’m out.

Goddag, readurz.

Idag sände jag själv från studion! Oooohhhhh!!! Och med själv menar jag ihop med gäst, tekniker och producent. Bara det att Linnea, som vanligtvis är den som har koll på tiden och låtarna medan jag checkar sociala medier, var ute på stan och fiskade in lyssnarfrågor. Men det är fan nervöst ändå. Ni fattar inte hur jobbigt det är när det är 15 sekunder kvar till nyheter och du har glömt vad nyhetsuppläsaren heter.

Dagens gäst var Aron Andersson, som bland annat bestigit Kebnekaise i rullstol. Sjukt imponerande människa! Blev lite taggad på bergsklättring jag med. Fast bara lite.

Apförkyld har jag gått och blivit också. Härligt. På väg hem köpte jag värktabletter, halstabletter och natur-hokus-pokus som jag tänkte överdosera ikväll. Plus att jag äter soppa och dricker te. Blir jag inte frisk till helgen så vet jag inte vad.

Nu ska jag skriva sommarprat. Näst sista dagen att färdigställa det. Bara lite panikartat. Hejdå.

Hej blögreadurz. Här sitter jag och ser ut att sakna 80-talet.

Vad händer med mitt hår. Jag vet inte. Ingen vet. Det ser förjävligt ut. Lite härligt ändå.

Ni vet det här med min konditionsrelaterade ångest inför Göteborgsvarvet? Jag fick ett fix förra veckan och satte upp ett träningsschema. Jogga två gånger i veckan, ett kortare och ett längre pass. As-ambitiöst. Tänkte att nu jävlar.

Sprang två gånger. En gång i fredags och en gång i söndags. Nu är jag sjuk igen. Nice.

Skulle egentligen sprungit igår men kände mig lite för hostig, så jag avstod. Bra val, Clara, för idag vaknade madame herself med snor ända från näsgångar till hälsenor (typ) och en hals som var lika slemhostig som en kedjerökande manet.

För i helvete, kroppen. Det där är helt fel reaktion. När jag börjar motionera ska jag börja må BRA. Är det så svårt att fatta. Ughhhhhh.

Aja. Har asbra eyeliner idag i alla fall, så livet är inte helt värdelöst.

Syns det ens? Jag vet inte. Jag vet inte mycket. Har faktiskt precis skrivit en sida i min dagbok om hur lite jag vet om olika saker i livet just nu. Helvete vad filosofisk jag är idag. Måste skärpa mig.

Hej bloggys. Hur mår ni? Jag har haft världens chilligaste dag. Och då menar jag som i chill. Inte chilli. Vaknade, skrev manus till nästa Alwaysvlogg medan jag åt långfrukost och varvade med youtubeklipp på barn som säger roliga saker. Åkte till Splay för möte med Micke the Manager Man. Åt falafellunch och satt sedan på Espresso House i några timmar och skrev bok.

Hade varit en helt perfekt dag, om det inte vore för att jag har ont typ överallt. Det är sant. Jag skulle kunna dra alla ställen på min kropp som smärtar just nu, men jag tror att adamsäpplet och uppåt är ungefär det ni orkar stå ut med ikväll. Lyssna noga nu.

Kolla ovanför mitt ögonbryn. Ser ni bulan? Japp. Innebrännar-finne extraordinaire. Aj som fäään.

Jag har varit oavbrutet täppt och ultrasnorig sedan typ två veckor tillbaka. Detta är inget konstigt, det är något helt vanligt i mitt liv som kommer och går, utan att jag för den sakens skull blir sjuk. Däremot brukar jag blöda näsblod om jag är på väg att bli förkyld, och detta hände i förrgår. Sedan dess har näsborren som blödde varit konstant öm. Det gör ont bara att tvätta ansiktet. Wat.

Igår bet jag mig i läppen när jag åt. Skrek FITTJERKER (tack, T9, för bästa svärordet) och fortsatte äta. Bet mig igen. Skrek lite till. Såret lugnade sig och jag gick ut på kvällen. Ungefär runt midnatt, mitt på dansgolvet, började en känsla misstänkt likt fläskläppskänslan uppenbara sig i min nedre läpp och jag insåg att det var såret som utan orsak börjat svullna upp. Kom hem strax efter 01, åt en macka och bet mig. Och bet mig igen. Och igen. Och det blödde. Och skinnslamsorna hängde. Och jag skrek lite till.

Ja. Aj. Ska inte gå in på fler detaljer.

Och som om ovanstående inte vore nog, tror jag att jag håller på att bli förkyld på riktigt. Mina halsmandlar känns lika stora som frickin tennisbollar. Tänk er känslan av att ha försökt knö ner två tennisbollar i halsen. Exakt så känner jag nu. Tror jag. Jag har aldrig testat att knö ner tennisbollar i någon kroppsdel alls, men jag har ju fantasi liksom.

Min enda tröst är att jag är inne på mensdag 4 och jag har inte haft minsta lilla antydan till mensvärk. Lovar att jag kommer utveckla endometrios under natten, bara för att.

Hej followerz

Jag sitter på Splay. Kolla alla fina Splay-polaroid-bilder på whiteboarden i bakgrunden! Den runda orangea klumpen snett ovanför mitt huvud är Emil Beer underifrån, ifall ni undrar.

Ingefäran hjälpte inte igår. Min näsa varierar mellan att vara igenkloggad och att ostoppbart rinna, det skiftar typ en gång i halvtimman.

Tråkigt. Riktigt tråkigt. Jävla ingefära.

Så vad gör jag på Splay, undrar ni alla, även du där ute på landet i Östmanland som låtsas att du inte bryr dig alls. Minns ni Det Ständiga Sidoprojektet™ som jag hållt på med i snart två år? Boken om hur en överlever sina tonår? Som jag skrotade och ersatte med ett nytt, bättre tema, som ni alla kan gissa vad det är utan att behöva anstränga er alldeles för mycket?

Japp. Det skriver jag på idag. Så får vi se vad det blir av det. Det var kul att läsa era dagböcker i tweet-format i kommentarerna igår, förresten! Sånt får vi göra oftare. Askul att få en sådan liten inblick i vilka det är som faktiskt följer den lille bloggen.

Jag och min mega-eyeliner lavs jo ål. Nu ska jag sluta prokrastinera och börja skriva något. Vi hörs.