Nu är ju inte detta en modeblogg. Men igår köpte jag de här skorna. 

Titta på dem. Ta in dem. Diskutera dem i smågrupper.

Alltså??? Vet inte ens vad jag ska skriva? Hur beskriver jag bäst de här? Halli hallå här kommer 70-talet? 

Asså näe. Det går inte. Det är för mycket. Nu är det bra. Jag är redo för vintern. Eller typ sen höst i alla fall. Det får inte bli för kallt. Lagom kyla är jag redo för.

Hej. En fråga. Är det julafton idag eller?

Hallå eller! Två paket! Som jag fick hämta ut efter jobbet idag! Vardagslyx. En glömmer liksom bort att en betalat massa pengar för skiten, och så fraktkostnader på det, för att slippa gå i affärer. Betalar lätt sextio spänn extra för att kunna ligga svettig i sängen och köpa saker. Det blir som presenter istället. Jag köpte det i söndags så har redan hunnit förtränga att jag betalade för det. Precis som julafton.

Detta var det första jag fick. Observera att jag använder ordet ”fick” för att förstärka illusionen om julafton. Hårfärg! Oj oj. Aj aj. Vad ska du göra nu, Clara. Mycket bra fråga, Clara. Det kanske eventuellt blir en Dying my hair pink 1.0 på youtube inom en snar framtid. Kanske.

Detta var det andra jag fick. Fick. I present. Av mig själv. Skor!!!

Jag har ju bara fem par sneakers, två par docs, två Vagabond-klackar och tre andra högklackade. I Stockholm just nu, alltså – sen finns ju alla de där conversen som fortfarande ligger kvar hemma i Landvetter. Jag behövde helt klart ett par skor till.

Selfie-vänliga är de också. Nice.

Har velat ha Stan Smith cirka hur länge som helst, dessutom. Såatteeh, ja. Happy Birthday to me. 297 dagar i förskott. Yay.

Läsare. Jag har något magiskt att visa er. Jag är typ taggad, så bra är det. Reste mig precis från min fula, lila divan och gick och smörjde in händerna med handkräm bara för att ha perfekta känslan när jag skriver det. Så. Bra. Är. Det.

Häromdagen bloggade jag om mina flytthjälpskompisar. En av dem, André, har bil och hjälpte till som chaufför. På väg från pizzerian efter tack-för-hjälpen-pizzan åkte vi förbi hans lägenhet, som han också flyttade ur nyss, för att lasta in några av hans grejer i bilen.

André: Clara, vad har du för skostorlek?

Jag: 38. Hurså?

André: Tror du att du kan ha storlek 37,5?

Jag: Ja, jag brukar kunna det, men vadå då?

André: Nä, jag bara gjorde konstigaste fylleköpet på tradera häromdagen. Vill du ha ett par rullskridskor?

Jag ba eh. Ursäkta. Är det en fråga. Vem vill INTE ha ett par totalt oanvända, rosavita Brookfield-skates? Förutom André då, alltså. Och alla andra som är lika långt ifrån skostorlek 37,5.

Kolla på dem. Så himla fina. Herresatan vad jag ska glida runt med dem i sommar.

Jag har köpt skooOOooOoOor!!!!

Japp. I år blir fjärde vintern med mina vinröda Dr. Martens, och hur mycket jag än älskar de där skorna (som uppenbarligen håller hur jävla länge som helst) känner jag att det är dags för lite variation. Någonting att byta till när jag ska gå på mina fancy bloggevent. Lol. Nä. Men någonting att byta till, i alla fall, eftersom jag alla tidigare år fått skoskav när jag börjat använda mina docs på hösten och jag garanterat kommer få det i år igen.

Så jag gick och köpte mig ett par skor som ger mig ännu mer skoskav. Tadaa!!! De är stenhårda och det bränner typ i hälarna när jag haft dem på ett tag, men det intalar jag mig kommer försvinna jättesnart. 7 cm höga, 3 cm platå. Jag blir SVINlång.

Vagabond, men hemligt inköpsställe och hemligt pris för detta är ingen modeblogg HA HA.

Idag var vi på en skoaffär. De hade skor för alla tillfällen, uppenbarligen.

Och så letade vi present till nydöpt kusinbarn på Mark’s & Spencer’s barnavdelning. När jag får barn ska jag klä dem i M&S varje dag. Typ i denna tröjan:

Tyvärr står det inte ”Yo” på tröjan. Det lade jag till när jag snapchatade bilden. Men erkänn att den hade blivit tio gånger bättre än vad den redan är med ett ”Yo” strax bredvid naveln.