Hej blögz. Hur går det med allt?
Idag vill jag skriva av mig lite. ÅH NEJ tänker ni (kanske) (hoppas inte) massa text och knappt några bilder FIIII FAN. Ja. Visst suger det? Jag hade fan inte orkat läsa ett sånt inlägg. Eller så tänkte ni YIPPIIIII vad fett med ett lite personligt inlägg för en gångs skull. Ja! Så tänker jag. För jag är författaren och slipper traggla mig igenom inlägget som en utomstående. Jag bestämmer allt. Muhaha.
Vill bara uppdatera er lite. Om vad som händer, hur jag mår, och sånt. Lite kompissamtal som ni typ aldrig får annars, för att jag är så himla rädd om min integritet. Så försiktig med den, att om ni börjar ställa frågor om det jag vill skriva om nu, så kommer jag antaligen inte att svara på dem, för hela detta inlägg redan är waaay utanför min comfort zone. Men jag har mens och då blir jag impulsiv, så what to do.
På tal om integritet. Igår stod det två tjejer på gatan utanför min lägenhet och väntade när jag och mina två vänner gick ut på kvällen. De frågade jättesnällt om de fick ta en bild, men jag svarade nej, för att jag inte tycker att det är okej att en står utanför mitt hem och liksom… väntar ut mig. Sen fick jag så himla dåligt samvete. Kände mig dryg, divig, otrevlig, som en idiot, och allt sånt. Fastän jag står fast vid vad jag sa. Tänker inte heller uppmuntra sånt genom att gå med på att ta en selfie. Mitt hem är den enda plats där jag slipper vara en offentlig person. Kom inte hit, snälla.
Annars går mitt liv fortfarande i ett sjukt sakta tempo. Försöker ta det aslugnt nu, i oktober och november, för snart drar Mello-förberedelserna igång 4 REAL och då vill jag ha en frisk, fräsch, utvilad och sund hjärna. Jag tror inte jag har haft det såhär lugnt på jobbfronten sedan jag flyttade hit till Stockholm för tre år sedan. Har kommit in i något slags meditativt tillstånd, är helt lugn, knappt stressad över något. SÅ ANNORLUNDA KÄNSLA! Och det är väl den här känslan som en frisk, o-stressad människa bör ha, kan jag tänka mig. Är så mycket lättare att fokusera och prestera när en fått rensa ut all gammal stress och press. Jag är liksom på jobb-detox. Kan vara det bästa jag gjort de senaste åren.
Och så är jag lite kär också. Lite? Lol. Jag är en kär jävla fjant. Trodde att jag var en sån som inte blir ordentligt kär för jag är alltid le heartbreaker och vet knappt när jag var kär, PÅ RIKTIGT kär, senast. Och jag vill liksom inte ens prata om kärlek på mina medier. Skrev ju för sjutton inte ett knyst om mitt senaste förhållande. Det är alldeles för privat. Alldeles för dolt bakom min integritetsvägg. Så mycket som kan gå fel, så mycket som måste förklaras. Folk som tror att de har rätt att veta exakt allt, och så vidare. Men ändå är jag här nu och känner att jag så jävla gärna vill att ni ska veta att jag är kär. Så kär är jag!!! Fjant extraordinaire.
Så, ja. Summa summarum: jag mår bra. Väldigt bra, faktiskt. Hoppas att ni också har lyxen att få göra det.