Hej gummiplommon. Jag sitter på pendeltåget från Uppsala till Stockholm. Har lunchfikat med etnologen Denise Malmberg, som doktorerat på ämnet mens. Så jäkla COOL KVINNA! Fick massa bra material till boken.

Tar smygselfies:

Hur många sånahär bilder har en inte tagit liksom? Dagsljuset på tåg är ju alltid mer eller mindre perfekt för selfies, men jag tycker mig uppleva en viss selfieskam..? Därav: underifrån-selfies. Och om en känner sig lite vågad kan en göra peace-tecknet lite diskret. Jag kände mig vågad idag.

Annars då? Jag lyssnar på Regina Spektor, gör misslyckade försök att lukta mig själv på halsen (fick pressutskick med nya Thomas Sabo-parfymen Charm Rose Intense igår och crikey vad den luktar gott) och TAGGAR att komma tillbaka till stan pga fick precis sms från Posten att ett visst paket från en viss webbshop innehållande en viss helpaljettig byxdress finns att hämtas ut på ett visst postkontor. Mhm. That’s right. En bättre fredag.

God dag mina käraste. Jag sitter hemma i mjukiskläder och med världens snyggaste face. Varför världens snyggaste face? För att vi idag fotade OMSLAG till min blivande BOK!!

Och för att jag blev sminkad av en make up-artist, alltså. Hade ju varit fantastisk om jag vaknade upp med Världens Snyggaste Face™ varje gång jag skulle göra något som gör mig lite extra exhalterad.

Klockan åtta imorse, efter att ha släpat en resväska med ombyten genom halva Södermalm (jag kan inte läsa vägbeskrivningar om mitt liv så hängde på det) infann jag mig på fotograf Kristine Wreyfords studio. Såhär såg det ut.

Efter en kopp kaffe och högst självdistanserade beklagningar över mina dyngsura strumpor och supersvettiga kropp, blev jag satt på en stol för hår och make. Här fixar Mia Högfeldt mitt hår och jag ser ut som en potatis.

Sen var jag plötsligt SÅHÄR SNYGG!! Mitt hår ser ut som att det säger ”I woke up like this ;)”. Det gjorde jag dessvärre inte. Tack gud för locktänger och hårspray.

Sen fick jag dra på mig diverse ombyten, smycken, accessoarer (typ mina rullskridskor, eternal love till dem) och posea loss framför några pastelliga backdrops. Roligt. Kände mig som Justin Bieber.

Mobilphotoception. En mobilbild i en mobilbild. Omg. Vet ni förresten hur svårt det är att åka rullskridskor? Min svanskota var konstant livrädd. Här på bilden ser ni Jennie, min redaktör på förlaget, som aldrig var längre än en och en halv meter ifrån mig när jag hade skridskorna på, utifall att jag skulle råka få fart och åka in i en vägg eller något.

Bilderna blev så bra. Kristine var så jäkla grym. Jag är helt blown away. Vill ha ALLA bilderna som profilbild på facebook. Samtidigt.

Allmän bokinfo för er som undrar:

– Skriver du en bok?! Ja! Det gör jag!
– Om vadå? Om mens, blod, kroppar som blöder, saker en kan känna när en blöder, saker samhället säger till dig som blöder och hur du som blöder kan reagera när du själv inte har en aning.
– Vad kommer den heta? Det är en HEMLIS men det är ett asbra namn som ni (kanske) kommer känna igen.
– Wow vad coolt! Jag vill köpa den! Erkänn!!! Vad nice! Då kan du göra det i höst, för den kommer ut i affärer i september.
– Vad kommer den kosta? Inte den blekaste aning, men ett lagom bokpris i alla fall.

Vem (mer än jag) är taggad på min bokbebis?

MÅNDAGSFRÅGESPORT:

Vem har jag lunchat med idag?
1. Me myself and I
X. Komikern Karin Adelsköld
2. Drottning Silvia

Vad åt vi?
1. Sushi
X. Mazariner
2. Bajs

Varför då?
1. För att vi båda nyligen upptäckt Taylor Swift och fangirlade ihop över en lunch
X. För att äta bör man annars dör man
2. För att Karin är svinrolig, smart, trevlig och dessutom queen of PMS, så jag mutade henne med lunch i utbyte mot hennes samlade menskunskaper.

Utslagsfråga: är mitt huvud jättemycke större än Karins eller är det en optisk illusion? Skriv era svar i kommentarsfältet för chans att vinna en bra dag och två deciliter ren ära.

Hej kompisar.

Det är januari! Det är 2015! Det är dag två på nya året och jag har redan hunnit bli stressad över det faktum att jag inom loppet av två månader ska ha levererat ett färdigt bokmanus! Sweet.

Årets första inlägg, då. Känner alltid sån prestationsångest inför dessa inlägg? Hjärnan vill inleda dessa nya tider med någon briljant och svinkul, men samtidigt är jag plågsamt medveten om att jag aldrig igen kommer bli så bloggrolig som jag var 2012. Så, what to do. Tröstäter ostbågar ur en vas.

En gul vas. Som ser ut som en urna. Som ger mig så mycket påskvibbar att jag ibland kommer på mig själv med att ligga på alla fyra sniffande efter påskägg. Nä. Inte riktigt. Men nästan.

Nu ska jag väl skriva den där boken då. Hejdå.

När det blev officiellt att jag skulle leda Melodifestivalens webbsändningar förra året funderade jag hur länge som helst på hur jag skulle inleda det avslöjande blogginlägget. Det var det största som hänt mig och det gjorde det så jävla svårt att ens komma på vad första ordet inför avslöjandet skulle vara.

Nu sitter jag här igen och har inte en jävla aning om hur jag ska påbörja detta blogginlägg. Jag har nämligen något att berätta. Och det är skitstort. För mig, i alla fall. Jag vet inte ens hur jag ska säga det. Ni får en bild istället:

Selfie. Alla blogginlägg blir bra med en selfie. Gött, då har vi det avklarat. Då ska jag la bara beskriva vad ni ser på bilden. Det där är jag. Hej hej. Och i handen håller jag ett kontrakt. Bonnierförlagens Förlagsavtal med Honorarvillkor, Facklitterärt verk för vuxna.

Eller på svenska: ett bokkontrakt.
Bokkontrakt. Bokkontrakt??? Herregud min puls stiger bara jag tänker på det. Jag har fått bokkontrakt. Jag ska skriva en bok. En jävla bok. Jag ska ge ut en fysisk papprig platt färgglad textrik bok i höst. URSÄKTA MEN VA

Ni vet ju att jag suttit och skrivit på något oklart hela hösten. Det oklara blev ett femtonsidigt utkast om mens, menstankar, menstabu och mensskam som bokförlaget Forum gillade, och resultatet är att jag fram till den första mars ska skriva en hel bok om ämnet för publicering och försäljning lagom till oktober någon gång.

Jag har alltid tänkt att jag, innan jag dör, ska skriva en bok.
Nu ska jag göra det.