Ställen jag har soleksem på: bröstkorgen. Halsen. Underarmar. Lår. Knän. Händer. Fötter. 

Lösning: banga stranden och åk till flygplatsen för där finns tydligen en utkikspunkt tjugo meter från landningsbanan ifall en känner för att nästan dö osv.

Danger – please keep away from aircraft blast. Visste ni att Skiathos har Europas kortaste landningsbana? Och att det är hav inom femtio meter både norr och söder om den? Nu vet ni.

Såhär såg det ut. Duckade i ren skräck när planen kom in. Sen skrattade jag hysteriskt för att vi slapp dö. Det var hemskt.

Efter att skadeglatt ha garvat åt en tant som föll omkull av vinddraget, promenerade vi till andra ändan av landningsbanan. Där fanns en strand som en tydligen kunde sola på.

Och det var det vi gjorde idag. Vet verkligen inte hur jag bäst ska kommentera detta. Är mest glad att jag lever.

Tre dagar är kort tid. För kort för att vara typ halva vår semesterresa. Wäää. 

Anyhoo. Tre dagar på en grekisk strand tog det att läsa ut den här boken:

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Om en alkoholiserad kvinna som åker pendeltåget till London varje dag och plötsligt är inblandad i ett försvinnande tack vare att hon sett märkliga saker från tågfönstret.

Bra: Lättläst! Älskar lättlästa böcker (till skillnad från boken jag precis börjat läsa nu efter denna: minimal text och hysteriskt långa miljöbeskrivningar. Ugh). Och spännande plot. Och bra namn. Ibland får jag panne på att jag inte kan hålla ordning på karaktärer, men här har alla bra namn. Olika begynnelsebokstäver och allt. En fattar vem som är vem. Tumme upp. Annan bra grej: spännande grejer händer precis när en behöver dem! En sitter och ba jaha ska det hända något nu eller, och så vänder en blad och så händer det. 

Dåliga saker: Ibland blir texten lite väl dramatisk. ”På tåget såg jag en skjorta ligga bredvid spåret. Jag tänkte på vem skjortan tillhört. Sedan kunde jag inte koncentrera mig på hela dagen. Varje gång jag blundade såg jag skjortan bredvid spåret framför mina ögon.” Och så är den virrig i början med massa hopp fram och tillbaka i tiden. Och inte för att skryta, men jag gissade rätt bov efter 100 sidor.

Slutsats: 3/5 nässprayar.

Gomorron!

Imorse hade jag en telefonintervju om das kleine nya radioprogram Clara Henry i P3 som börjar sändas om en vecka och en helg. Journalisten frågade hur många program vi ska sända. Jag svarade 50. Hon säger:

– Oj! Du kommer ju vara blekast i landet.

På skämt, såklart. Men ändå ilar ett sting av panik genom kroppen, för jag vet ju att hon har rätt, jag jobbar inomhus hela sommaren och ve den vite som fortfarande har ljus hy i augusti.

Jag har alltid varit blek. Vit-rosa hy, som blir knallröd i solen, som sedan utvecklar fräknar, som sedan blir vit igen. Har masskonsumerat brun utan sol de senaste åren för att ens orka stå ut med alla ”här, jämför din arm med min?” efter att alla andra pressat ohälsosamt många timmar i sträck på balkongen.

Jag vet att jag har svårt för att bli brun. Jag vet att solen gör mer skada än nytta för mitt pigment. Jag vet att jag definitivt är i riskzonen för hudcancer, med alla mina hundratals födelsemärken, och att SPF 50+ bör vara min bästa vän. Men ändå får jag fullkomlig panne av vetskapen att mina soltimmar i sommar är lika med noll. Jag vill också bli brun. En måste ju bli brun.

Varje år försöker jag intala mig att embracea mitt pigment. Det går bättre och bättre. I år tänker jag sitta där i min kvava radiostudio och sända Sveriges bästa radioprogram och tänka ”haha. Det är inte jag som får cancer. Suckers.”

Hälsningar från skuggan.

PS. Följ @cissiwallin på instagram! Hon har postat flera inlägg om ämnet på sistone. Preachar nu henne för att göra saken mindre hetsig.

Hej blöggy. Vad gör ni? Jag har en veckas semester hemma i Landvetter och SOLAR TOPLESS PÅ ALTANEN!!! Topless!!! Utan bh! BRÖÖÖÖST HAHHAHA

Ha. Ha. Ja. Var var jag.

Igår tog Kristina studenten!

Förlåt, men hur söta är vi inte? Precis. Tack.

Jag gav hennes choklad och livets bästa sällskapsspel Cluedo. Det utspelar sig på en herrgård, det finns typ tio rum, åtta vapen och åtta karaktärer. En har blivit mördad och spelet går ut på att ta reda på vem som mördade, i vilket rum, med vilket vapen. Så. Jävla. Roligt.

En annan rolig grej är detta:

Tja! Det är jag som är Keyyo.

Epic fangirl moment.

Idag skulle det åska och regna men istället är det 27 grader och strålande sol, så nu ska jag fortsätta att uppröra grannarna med mina pattar. Hejdå.

VLOGG! Jag är inte färdig med Grekland. Först en liden vlögg. Sen slipper ni allt vad sol och bad heter. Let’s anamma Svensk höst. Regn, kyla och tjocka kläder. HÄRLIGT.