Jag kommer bli förkyld när som helst. Jag bara känner det. Min hals kliar och lungorna får mig att undra om det kan vara lögn att jag aldrig rökt i hela livet. Sitter i min nya jumpsuit, hostar, lyssnar på Oscar Peterson-jazz och är ändå glad, för det passar så himla lägligt att jag blir sjuk när vi inte har inspelning nästa vecka. YESSSSS.

Idag filmade vi med mitt nya favoritband State of Drama!

Från vänster: bandet, producent-Carin, Stefan Koros krull, fotograf-Sebbes fötter och Slenderman (aka regissör-Noffi) (som inte alls tycker det är kul att vi kallar honom Slenderman).

Johanna tog denna fantastiska bild på oss. På gitarr-Rickards förslag gjorde vi duckface. Det var ett fint ögonblick i mitt liv.

Så himla supermysiga! Vi bakade och pratade Mello, Harry Potter och försvunna bandmedlemmar. Avsnitt nummer fyra, meine kleine dames et messieurs. Ni har något fantastiskt att se fram emot.

Nu ska jag äta osthjärtan. Trevlig fredagskväll. Hejdå.

Nu mina kära bloggyvänner! Nu blir det efterfestbilder! Med vänlig hälsning, yours truly, mellomingelfotografen.

Inledde kvällen med att låta mig bli övertalad att ta kort ihop med Melodifestivalgurun G-son. Gick fram, tog i hand, hälsade och han utbrast ”Clara! Du har skämtat om mig varje vecka. Du är bäst.” Vilket, som ni kanske redan förstått, är anledningen till att jag är skitglad på bilden.

Outtrigger-John och Outtrigger-Simon såg att jag hade kamera och ville fotas. Den ene lite mer pose-benägen än den andra. Gissa vem.

Puss-benägna också (BADUM-TSH GÖTEBOOOOOOOORRRRRRRRG)

Här har vi Schlagerbloggen-Aftonbladet-Tobbe. Han är överallt. Som gud. Ser allt, hör allt, fotar allt och bloggar om det. ”Men Clara hade sin kamera i högsta hugg så hon har ju bara att hämnas på sin Youtube-kanal om hon känner att det behövs” skrev Tobbe på bloggen igår efter att ha postat skitcharmiga selfies på oss, så nu har jag letat igenom alla bilder från festen för att hitta någon rolig med honom men han har tamefan lyckats bli snygg på alla GOD DAMN IT

Outtrigger-John igen och min favorit, alls vår, krulltottguldlock-STEFAN KORO

En annan schlagerbloggare, Stefan från Eskilstuna-Kuriren, eller kanske mer känd som HOLY CRAP HAN GLITTRAR-mannen, var på festen. Han hade stylat webbreporter-Anton i en svartglittrig skjorta och matchande kavaj. Så stiligt och glittrigt och subtilt schlager att jag höll på att dö.

Sen var festen slut och vi blev inbjudna till State Of Drama-Sebastians hotellrum. Tänk er 25 pers som knör i ett tvåmannarum. Det var olidligt spännande. Där fanns en gitarr och en sån liten låda man kan trumma på och vi höll allsång till klockan 05. Muy trevlig si si.

Sen sov jag några timmar och sen åkte vi hem och sen var Andra Chansen-sagan slut. Nu ska jag träffa stylist om en kvart och planera finalkläder. Taggar final så mycket att jag nästan inte ens vet vad jag ska skriva. Så jag skiter i det. Hejdå.

Lördag kväll. Efterfest.
Target: Stefan Koro.
Orsak: Vill ta en bild och kramas lite och visa att jag kanske skämtar om hans fluffiga frisyr i nationell TV men verkligen no hard feelings.

Kl. 00:46. Producent-Elin och jag står i lokalen efterfesten äger rum i. Har precis skakat hand på att inleda jakten på Koro. Oscar Zia dyker upp. Oscar, har du sett Stefan Koro?

Nähä, jag tolkar det som ett nej. Jakten fortsätter. Jag spanar ut över folkhavet. Var är Koro?

Kl. 01:12. Möter Outtriggers sångare Simon Peyron i baren. Simon, har du sett Stefan Koro?

Ett nej där också. Nedrans. Med påfyllda glas tränger vi oss genom folkhopen. Ingen Koro någonstans.

Kl. 02:34. Springer in i min favorit-efterfest-kompis Thobias Thorwid. Thobias! Var är Stefan Koro?

Thobias vet inte. Jag och Elin börjar tappa hopp. Modet sviker. Vi bestämmer oss för att söka igenom lokalen ännu noggrannare. Jakten på Koro kan inte sluta så här.

Kl. 02:46. Jag stelnar till. Vem står framför mig, om inte Koros bandkollega, State of Drama-Sebastian Halifax?! Jag rusar fram. Nu är vi nära. Sebastian! Var är Stefan Koro?!

Sebastian vet inte. Men även han verkar hitta något jättespännande på min kind.

Besvikelsen är maximal. Festen slutar om lite drygt en timma och vår target är ännu inte lokaliserad. Jag går och sörjer med webbredaktionen och Thobias Thorwids solfjäder.

Nu är det sent. Jag och Elin hänger med våra huvuden. Vi har gått en hel kväll och inte sett skymten av Stefan Koros väna lockar.

Eller? Plötsligt ser jag något i andra änden av lokalen. Jag ser ett hårsvall som når lite högre än alla andras. Ett hårsvall lite krulligare än alla andras. Lite bättre än alla andras.

Med kameran som ett spädbarn i famnen rusar jag fram innan håret hinner försvinna. Jag armbågar mig igenom folkhopen och utstöter ett litet skrik av glädje när jag ser vem som uppenbarar sig framför mig. Stefan Koro.

STEFAN KORO ÄR FUNNEN!

Mission accomplished. Sedan sov jag skitgott.