Efter två år i Stockholm. Efter två månader på cykelsadeln. Nu har jag fått nog. Jag är en vit, kränkt cyklist.

Eller nåt. Jag vet inte. Detta föddes under ett lunchsamtal och var antagligen väldigt mycket roligare när det var internt. Hoppas ni gillart!

God morgon gummiplommon! Sitter i handduk i köket, väntar på att håret ska torka och FRÖJDAS över det faktum att mina Hallå P3-mornar av att börja klockan 9 måndag till fredag är över tills vidare. Istället har jag mitt första möte för dagen klockan 0945. JOLLY GREAT!!!

Igår släppte jag ny vlogg. Follow me around: Way Out West. Jag är varken sponsrad av Oatly, Västtrafik eller glitter. Hoppas ni gillar den!

CLARAS FASHION CORNER: Menswear. Höstens hetaste trender. Varsågoda.

Vlogg! Idag är det måndag vilket varje människa som är mer eller mindre fördjupad i kärnfysik kan räkna ut, och just denna måndag kände jag för att vara lite arg.

NERVOSITETEN, dessutom, i att lägga upp denna vloggen..? Det var nästan värre nu än inför ”Vadå, är du feminist”-videon. Även fast det jag säger vid 2:24 låter så himla lätt och ledigt har jag gått och grubblat hela jävla helgen om jag inte ska ta och spela in en ny video ändå. Ni behöver ju liksom inte veta det. Det räcker ju att jag vet. Att de som redan vet, vet.

Ugh.

Nu vet ni, i alla fall. Och kanske förstår lite bättre varför jag blir så trött på att varje gång jag umgås med killar så tror folk att vi dejtar, och varje gång jag umgås med tjejer så är det kompishäng. (Eller varför inte ”girlpower”? :—))

Nu är det visserligen en hel vecka sedan jag var i Berlin men jag tänker inte sluta tjata om det för det. Ni känner mig. Jag är en tjatens kvinna.

I Berlin gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag gick omkring… och pratade… med min mobilkamera.

Eller, vloggade, som det heter på 2015-språk. Fick ändå förvånansvärt få konstiga blickar. 97 (!) filmer blev det totalt som jag satt och klippte ihop i söndags, och resultatet blev gårdagens vlogg. Follow me around: Berlin.

Själv är jag väldigt nöjd. För att aldrig ha gjort en dagboksvlogg innan, liksom. Den är jätterolig ju. Är extra stolt över mina Norrköpings-dialekt-skämt. Anton är från Norrköping. Det gör det hela extra roligt.

Jättemånga som frågat om Anton är min pojkvän, förresten. Det är intressant, för jag får aldrig frågan om Johanna är min flickvän, trots att hon varit med på säkert hundra gånger fler instagrambilder än vad Anton varit. Bara en tanke.

Vad tycker ni om FMA-videobloggar, förresten? Något att fortsätta med? Inte varje vecka, såklart, men kanske när det händer något kul. Typ när jag åker till Grekland i september. Eller när jag släpper boken. Eller på julafton. Vad fan vet jag. Eller ska jag göra något helt annat? Har ni asbra tips på vad ni vill se i kommande videobloggar kan ni ju skriva en kommentar. Eller låt bli. Ni bestämmer.

Nu kommer Silvana Imam till Hallå P3 och jag måste jobba!!! Hejdå.