En bild i timmen nästan

13:19 2018-04-27

Äntligen är hon tillbaka med ännu ett misslyckande! Jag har tidigare vurmat för konceptet ”en bild i timmen” på olika bloggar, och känt FAN det är det här som ÄR att blogga!! Att nästan tvångsmässigt ta en bild vid ett visst minutklockslag under hela dagen OAVSETT vad man hittar på. Jag har själv en drömbild om att jag någon gång ska ha så mycket ork att min blogg blir liksom en direkt JOURNAL över varje steg jag tar i livet (inte bildligt utan verkligen ordagrant VARJE STEG jag tar) jag vill installera en stegräknare som direkt visar upp i realtid på nöjesguiden var jag är och vart jag går och sånt.

Men det går uppenbarligen inte eftersom jag igår, torsdag, försökte mig på det här ”en bild i timmen” och bara insåg ”fyfan, en timme är ju ingenting? Vad hinner jag på en timme egentligen?” Bara den här meningen tar en timme att skriva. Wow nu är jag klar med den meningen. En timmes arbete. Här kommer mitt ganska dåliga försök till ”en bild i timmen” som i verkligheten blev: några bilder nån timme och sen en paus och sen var det en ny dag.

08.30: Gutte morgN!! Jag tänkte först ”fy fan så ÄCKKLLLLIG den är frukosten ser ut, jag kan inte lägga upp den?” men vet ni vad: ibland är livet ordentligt äckligt. Det finns inga filter i det verkliga livet!! Väldigt många element i livet är såhär!! Dassigt och grått och med osmickrande färgskalor. Såhär gjorde jag min avancerade frukost (som åts vid det jag tidigare visat upp som matbord, alltså… diskbänken):

en ohygglig bild? förlåt mig.

  1. koka kaffe. Vill ha det starkt men med mjölk i eftersom ja hur hade ni tänkt att SVAGT kaffe med mjölk i skulle smaka? Vad är det för vansinne undrar jag.
  2. Knäcke: LEKSANDS RUNDA!! Har alltid varit emot den här sortens knäckebröd för de har en så otroligt oanpassningsbar storlek? Hur ska jag ha plats för en jävla DISKUS i skafferiet när jag måste HÄNGA min tekanna på en krok för att den ens ska få vara med i lägenheten? Nu har jag insett att det är ett jättegott knäckebröd så det handlar tydligen bara om prioriteringar *monterar ner diskhon för att få plats med ett lager leksands jävla runda knäckejävel*
  3. Hummus: Ja den har jag gjort själv men den blev inte god så det behöver vi inte diskutera. Har omsorgsfullt skurit EN cocktailtomat som extra pålägg pga studentekonomi (jag är som han i det konstiga programmet ”superspararna” som liksom la EN salamiskiva på sitt knäckebröd och sen successivt flyttade skivan en cm åt gången för att spara pålägg och därmed pengar):

    me :)
  4. Frukostbowl ;) ;) ;) ;) ;) BÖRJA MED ATT HÄLLA NESQUIK I EN SKÅL OCH HA SEN PÅ MJÖLK!!! Behövde skriva det i caps för jag blir provocerad av tanken på att ”bowl” är en grej och att det är SÅ spännande för människor att äta chia med kardemumma och helvete och snälla ÄT bara en sockerberikad frukost som påstår sig innehålla ”fibrer” (som säkert är socker bara att tillverkaren har mutat skaparen av ordet ”fibrer” så att socker nu räknas som fibrer) med e-ämnen och LE ÅT VÄRLDEN KANSKE?? Förlåt, man får äta vad man vill. Jag åt flingor som ett barn och det var jättegott.

Fortfarande 08.30 (ja, samma tid, jag har ju inte förstått detta koncept fullt ut):

Dricker kaffe ur min favoritkopp. Det är det ultimata beviset på min hybris. Jag har alltså skrivit mitt eget skämt på en kopp och dricker kaffe ur koppen varje morgon. Kompenserar denna självgodhet genom att varje vecka också ifrågasätta mitt eget värde och konstatera att jag är bristfällig. varsågoda.

9:30 Står och förundras över hur underbart det är att min cykel har stått under tak hela natten men ändå blivit svårt attackerad av monsunregnet som kommer till skåne 4 gånger varje dygn. Här måste jag också stå och tänka igenom det här med att gå runt med blöta jeans hela dagen i skolan. Kommer jag stå ut? Svaret är alltid nej. Sen cyklar jag iväg. Svär för mig själv när jag inser att: jag måste pumpa däcken, kedjan kommer snart släppa, styret är snett, sadeln ser ut att vara SÖNDERSKUREN pga klarade inte vintern. Det här ÄR knappt en cykel längre. Jag har haft den så länge och slitit sönder den och en gång BLEV DEN PÅKÖRD!!! En replika av en cykel :( En survivor. Jag tar mig till skolan varje dag på ett litet tunt skohorn med däck och det KÄNNS i benen ska jag säga. Hade varit mindre jobbigt att gå och ha cykeln fastlåst i ett bälte runt midjan och släpa den hela vägen.

 

ca….. 13.00? 
Sitter innan en föreläsning och funderar: hur dålig kan en relativt ny mobilkamera bli? Min hand ser ut som E.T. Har här spenderat x antal timmar med att vara en ansvarsfull student. Har, trots luckor i schemat som skriker ”sovmorgon!” skrivit grejer vi måste skriva + engagerat avhandlat ämnet ”Robinson” med min kompis Hannah (det tog 1 ansvarsfull timme att bearbeta samtliga deltagare).

15.00: Har förvandlats till ett tjurigt litet (rött???) barn på föreläsningen. Längtar hem till Nesquik och att byta jeans (de har fortfarande inte torkat i SADELPARTIET så att säga)

 

16.30: har cyklat hem i tidigare nämnda monsunregn. Känner 10% hopp om livet och har sedvanlig efter-skolan-magvärk. Måste lägga mig ner och lyssna färdigt ett poddavsnitt. Sen krävs drastiska åtgärder för att detta ändå ska bli en bra dag.

 

17.00: Har hämtat mig från Den Otroliga Magåkomman och tagit på mig en torr tröja. Har även gått till netto och köpt en lyxpizza för 20 spänn. Mozzarellan var slut vilket kändes som en domedagsförklaring. Det fick bli salami. Glad uppsyn trots detta.

 

17.00 (Här märker vi problemet med tidsuppfattningen igen) Behöver ta igen mig efter den långa färden till netto (100 meter ToR). Man ser i mina *simmiga* ögon att jag är djupt skakad efter att ha gjort en ansträngning utöver att vara i skolan. För ultimat komfort klär jag mig som denna modeikon:


gulli :)

17.30: Inser att inte ens en färdigpizza lagar sig själv. Nu är det dags att ta tag i sitt liv och sätta igång ugnen. Fundera över om den borde rengöras. Sen reflektera kring livets bräcklighet och konstatera att det där ”städa ugnen” verkligen är en ambitionsgrej. Människor med höga anspråk, som vill göra karriär inom ”ekonomi” och ta sig fram i livet kanske städar ugnen ibland. Det är ingenting för mig. De simmiga ögonen är kvar? Varför har jag ett så ofokuserat ansikte? Vad tänker jag på? Förmodligen utmattad av hunger och ansträngning.

 

17:40 Vilken middag va. Och vilken middagsutsikt sen. Stirrar ut över ett landskap av vissnande växter och kurslitteratur jag inte läst. Har även satt igång ett avsnitt av ”unga mammor” eftersom det håller en fantastisk nivå av ”ganska ointressant” men ändå ”behöver kolla ett avsnitt till innan jag stänger av”-känsla. Keyboarden viskar i bakgrunden ”ska du inte spela på mig sen?” HA!! ÄGD!!! Försummad av sina ägare ännu en gång. När ska jag sätta igång med min musikaliska karriär?? Inte nu.

 

19.35: Den sista bilden jag tar under torsdagen. Skickar denna desperat i en chatt med mina kompisar eftersom de lovat att vara hos mig 19.30 och sträckkolla samtliga robinsonavsnitt för veckan. ”VAR ÄR NI???” Skriver jag. Jag har blivit en otålig teletubbie som blir arg över att de inte kommer vid uttalad tid???? Vad är det för människor jag omger mig med???? Är besviken i en minut till sen klampar alla in och ryter att de vill ha kaffe och att min chromecast är dålig. Jag ger dem kaffe och håller med. Sen glor vi 4 avsnitt på raken, talar med begränsat antal ord, och mår härligt tillsammans.

ca 22.30 går alla hem, johan och jag kollar avicii-dokumentären IGEN sen somnar jag med en sorgsen min 01.30, sniffandes på min nyinförskaffade vetekudde som är, lyssna nu, fullproppad med lavendel och luktar som en lugn skog. Det var en dag.

Tack och hej!!!!

 

6 kommentarer | “En bild i timmen nästan”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Angelica skriver:

    Alltså dör av skratt! Du livar upp min dag 🙏🏻

    1. Erika Petersson skriver:

      Du är bäst!!

  2. Andy skriver:

    Åh måste också se om den där dokumentären känner jag nu… Helt obegripligt att det las (lades?) så lite fokus på den när den kom? Och att vi inte pratar om den förrän nu?

    Nå. Tack för att du bloggar, det här är en nödvändig kontrast mot alla überfixade platser. På ett väldigt bra sätt, mind you!

    1. Erika Petersson skriver:

      ja visst är det märkligt.. kanske mänskligt, jag vet inte.. tack för att du kommenterar andy <3 blir glad varje gång!!

  3. Annas skriver:

    Erika. Alltså, du är så rolig att det borde KOSTA P E N G A R att få läsa dina skrifter.
    Hälsning från gammal tant i Stockholm som har köpt din bok och skrattade H E L A tiden när jag läste den.

    1. Erika Petersson skriver:

      Du anar inte hur glad jag blir kära underbara människa!! Tack för att du skriver detta till mig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp