En sak som alla stora tv-serier som släpps just nu har gemensamt är att de ”passar perfekt den här hösten”. I alla fall om man får tro på kritikerna. Om Emily in Paris läste jag att det är perfekt med ett romantiskt porträtt av Paris nu när man inte får resa: ”När fransmännen nu drabbas av nya utegångsförbud, och vi andra inte ens kan åka dit, blir den här serien till en livsviktig påminnelse om ljuset, kärleken och livsglädjen som ändå flödar under takåsarna i världens vackraste stad”, skriver Göteborgs-Posten.

Dagens Nyheters krönikör har liknande tankegångar kring Netflix-succén The Queen’s Gambit: ”Just denna höst framstår en dramaserie byggd kring schack som ett genidrag. Pandemin har ställt många andra aktiviteter och branscher schack matt men samtidigt påtagligt ökat intresset för bondestrukturer och damoffer. När man inte kan gå ut som förr kan man i stället gå in i en vidsträckt och labyrintisk värld av klassiska öppningar, listiga fällor och brutala mattsättningar”.

Men min poäng illustreras nog tydligast om jag citerar GP:s recension av Kärlek & Anarki: ”Scenerna från det överfulla mässgolvet i Göteborg skapar en märklig längtan efter att på nytt få trängas med bibliotekarier och svensklärare, fingra på färska böcker och lyssna på tomma montersamtal med trötta stjärnförfattare medan man desperat försöker pigga upp sig med kanelbullar och dåligt kaffe.”

Om till och med något så fruktansvärt outhärdligt som att trängas på Bokmässan blir en våt recensentdagdröm i kontrast mot pandemins restriktioner kanske man inte ska ange kontrasten som skäl till att serien är sevärd. Åtminstone inte om man får betalt för att bedöma tv-serier.

Läste precis en text i GP som gjorde mig direkt illa till mods. Det är krönikören Johan Lindqvist som tycker att det dricks för mycket i Så mycket bättre. ”Vin till lunch, vin till middag, ett glas i handen under intervjuerna. Ni som kollar på ’Så mycket bättre’ har sett det”, skriver han för att belysa allvaret i det som pågår på Grå Gåsen.

Det man inte vet om Johan Lindqvist är att han förutom krönikör är terapeut åt tre av den här säsongens deltagare. Eller jag antar att han är det. För annars förstår jag inte med hur han sådan självklarhet kan slå fast att de inte klarar av att vistas i närheten av alkohol.

”Somliga är okej med att övriga dricker, andra behöver stöttning genom att ha mer än armlängds avstånd till det där glaset. Då visar man den respekten. I ’Så mycket bättre’ kastar man konsekvent denna självklara solidaritet över bord”, skriver Johan Lindqvist.

De tre gästerna är Tommy Körberg och Plura Jonsson ”som båda har kokainmissbruk bakom sig” och Markus Krunegård ”som festat med Plura tidigare i tv, i programmet ’Pluras kök’ då man hamnade i bråk med grannarna.” Särskilt fokus riktar Johan Lindqvist på Plura som ”ser allt mer mosig och sliten ut”.

Hur motiverar då Johan Lindqvist att TV4 ”kastar den självklara solidariteten överbord” när de serverar vin till, och i närheten av, Plura? Har han gjort någonting mot sin vilja (utöver att laga pasta tillsammans med Benjamin Ingrosso)? Har han betett sig olämpligt mot någon av de andra deltagarna? (utöver att han inte svämmade över av entusiasm när Benjamin Ingrosso föreslog att de skulle äta Gino på PA & Co med Mauro Scocco hemma i Stockholm)? Nej. Johan Lindqvist har ett enda argument. Och det är att han ”inte vill se Plura reducerad till en mosig, sluddrande farbror som inte hänger med i samtalen”. ”Det är plågsamt. Och det är dessutom, vilket trots allt borde bekymra TV4, väldigt dålig tv-underhållning”, skriver Johan Lindqvist.

Själv tycker jag att det är plågsamt att se Johan Lindqvist omyndigförklara en 69-årig man, vars privatliv han inte har någon som helst insyn i, baserat på att han sluddrar lite under en middag eller två. Han underskattar dessutom underhållningsvärdet i en mosig sluddrande farbror, med tanke på att Leif GW Persson är Sveriges mest älskade tv-profil. Men det är en annan historia.

Många som gör sig lustiga över Margaux Dietz Santa Maria-reklambild nu. Här är ett par exempel från Twitter.

Själv får jag ont i huvudet av alla som ska låtsas tro att det är så Margaux äter tacos privat. Kanske är det reklambilder, snarare än tacos, som borde komma med instruktioner.

I nästa veckas avsnitt av Uppdrag Granskning ska vi ta reda på om Loa Falkman verkligen är butikschef på Ica. To be continued!

Här kommer svaren från min senaste frågestund. Puss!

Vad drömmer du om i framtiden? Hur vill du bo?

Jag antar att du menar hur jag just nu drömmer om att bo i framtiden. Svaret är att jag skulle vilja bo i en sådant där flytande mansion från byggföretaget Admares som Christian ”Chippen” Wilhelmsson är ambassadör för.

Hur går röstningsförfarandet till i bokklubben?

Jag är inte med i någon bokklubb. Anledningen till det är att jag är av uppfattningen att det bara är människor som är mer intresserade av att odla bilden av sig själva som läsande människor än att faktiskt läsa som är det. Dessutom tror jag att man dödar sin läslust om man ger sig själv läxor i vuxen ålder.

Jag fick precis upp ögonen för dina ögonbryn! Vad gör du med dem? Färgar? Salong? Eller bara el naturell? Kram!

Om jag hade fått en krona varje gång någon frågade det hade jag varit ännu rikare. Men jag väljer att låta det förbli min lilla hemlighet.

Okej, här kommer en fråga! Har du några knep för när man känner att man behöver rycka upp sig, typ ta tag i städning eller promenad eller att laga ordentlig mat, men saknar motivation? Tycker MYCKET om det du skriver, ha en bra dag!

Fråga en kompis med ADHD om du kan få låna lite concerta. Man blir en städmaskin i 16 timmar. Kul att du gillar bloggen förresten.

Är så nyfiken på nya boken! Förstår att du inte vill avslöja för mycket om handlingen, men kan du säga något om den? Skiljer sig själva sättet du skriver på åt mellan böckerna? Har du liksom blivit mer strukturerad (typ tänker ut en plot innan) eller skriver du mer intuitivt? Blir det en ungdomsroman eller vuxenroman? Massa frågor i en hehe. Kram!

Allt jag kan säga är att det är en generationsroman för oss 90-talister.

Hur vet man vad man ska plugga? Vad som är rätt? Vad man ska göra med livet?

Skriv ner alla utbildningar du kan tänka dig på olika lappar. Sedan lägger du lapparna i en tombola och vevar igång hjulet. Låt den första lappen du drar staka ut din akademiska framtid. Det var så jag blev journalist.

Om du skulle göra om något i din lägenhet, vad skulle det vara?

Mitt inredande går till stor del ut på att släcka bränder. Häromdagen hade jag en tjej över som började gråta när hon bad om ett glas vatten och jag svarade att jag inte har några glas. Det är åtgärdat nu. Nästa steg blir kanske att köpa en uppsättning tallrikar. Eller en porslinsgepard.

Får du mycket trolliga kommentarer? Näthat? Kritik för val du gör, tex Italien-visiten? Tack för en underbar blogg!

Eftersom mitt ego är ett korthus har jag stängt av kommentarsfunktionen. Varsågod för en underbar blogg.

Tips på coronasäkra aktiviteter nu när vädret blir sämre?

Man kan ju alltid gå på en privat middag med sju nära vänner och beställa 300 hot shots. Det livar upp vilken grå höstdag som helst. Förutom det rekommenderar jag att läsa den norska tidningen Natt og dag. De hävdar att de är en ”systertidning” till Nöjesguiden, men i själva verket rör det sig om ett rent varumärkesintrång. Oavsett vad är det en väldigt rolig tidning. Häromdagen hade de ett reportage om ”Norges främsta Yas queen-begravningsbyrå”. Begravningsbyrån tillhandahåller en tjänst där de komprimerar den avlidnes aska till en diamant. Reporten frågade om de gör en större diamant om den avlidne var tjock. Det tyckte jag var roligt.

Minns jag helt fel eller var det så att du och Johan planerade in en resa till Helsingfors för ett tag sedan (någon gång före Covid o så)? Kanske jag har missat inlägget i så fall om resan blev av och om du skrev om det? Är bara lite nyfiken som Helsingforsbo. Tack för dina texter<3

Du blandar nog ihop mig med någon.

Nu när Johan bor utomlands och det är coronatider, hur tillgodoser du ditt närhetsbehov? Har du tips till andra som bor själva?

Eftersom att jag inte känner Johan bättre än att vi nickar om vi ser varandra på stan är det ingenting som får jorden att gå under.

Hur funkar det med distansförhållande. Kan tänka mig att det är krock mellan att sakna och att njuta av att vara ifrån?

Det är ett ypperligt tillfälle att vänsterprassla lite.

Häromdagen åt jag och en vän entrecote med dragonsoppa och pommes frites på en dyr lunchrestaurang vid Odenplan. Såhär slutade vår lunch.

Vän: Vet du vem som är Expressens klickigaste namn? Som ger garanterad klickgaranti vad de än skriver?
Jag: Hmm… Mia Parnevik?
Vän: Nej.
Jag: Helena Seger?
Vän: Du hade hört det innan, eller hur?
Jag: Nej. Det slog mig nu bara.
Vän: Du måste ha vetat det sedan innan. Du kan inte ha räknat ut det bara sådär.
Jag: Varför skulle jag ha gissat på Mia Parnevik om jag visste att Helena Seger var rätt?
Vän: För att det skulle kännas som att du kom på det nu.
Jag: Du tror alltså att jag låtsas inte veta saker som jag vet för att det ska verka som att jag är bra på att räkna ut saker snabbt?
Vän: Det är vad jag tror.
Jag: Du är dum i huvudet. Det gick att räkna ut att det är Helena Seger. Hon är gift med Zlatan. Trots det är hon helt anonym. Det är klart att det blir läsfest de få gångerna det finns något att skriva om henne.
Vän: Jag tror dig inte.
Jag: Då får jag tacka så mycket för mig. Hejdå.
Vän: Men…
Jag: Jag får tacka.