– Clara Popenoe Thor, Lucia Haag och Essy Klingberg. Jag har ändå varit bra på att låta tjejer ta plats i den här tidningen, sa jag till min vän Frida häromdagen.
– Du kommer bli en såndär 40-åring man träffar på Inkonst, som jobbar med att typ sälja stulna cyklar och säger att det var han som lärde Rebecca & Fiona att dj:a, sa Frida.

Det var sista gången jag tog på mig äran för något någon av dem gjort. Men jag vill ändå lyfta fram deras insatser för det här numret. Klockan fyra på morgonen på en efterfest frågade Essy om hon fick intervjua Greekazo, och botade därmed min huvudvärk kring vem som skulle vara på omslaget. Som om inte det vore nog har hon tagit reda på om det är tecken på jagsvaghet att importera sin favoritpodds språkbruk. Lucia har utifrån empiriska studier klarlagt vad din pojkväns strumpor säger om ert förhållande. Clara har… väl inte direkt skrivit något. Men hon har fixat en praktikplats på Europaparlamentet och blir därmed Nöjesguidens Brysselkorrespondent till våren.

En annan medarbetare som förtjänar en extra klapp på axeln den här månaden är Pierre Tanguy. Förutom att tjänstgöra som min mänskliga fotpall under långa vinterdagar har han sammanställt precis allt du behöver veta om Dag Tolstoy. Dessutom föreslår han vilka svenskar som borde få äran att kolonisera mars, planeten med Vintergatans mest fantasilösa smeknamn: ”Den röda planeten”. På tal om rymden är det många som vänder sig till astrologins förlovade värld för att söka svar om framtiden. Men på Nöjesguiden förlitar vi oss på fakta. Därför har vi bett ett gäng kändisar förutspå vad som ska hända 2021.

Förresten, är det någon som vill köpa en cykel?

Gott nytt år kära förföljare

Det är som Nisse Hallberg en gång sa. Så fort man lärde sig uttrycket ”rövgäng” blev alla grupper bestående av över två personer ett rövgäng. Men frågan är om inte rövgänget som spådde 2021 i Nöjesguiden är rövgängens rövgäng. Jag har hursomhelst sammanställt alla profetior som en liten nyårspresent till den här bloggens läsare. Här är hela rövgänget:

Oisín Cantwell, Essy Klingberg, Christopher Garplind, Rojin Pertow, Michelle Hallström, Marcus Birro, Lina Thomsgård, Andres Lokko, Elis Monteverde Burrau, Trendspaningarna, Patrik Lundberg, Johanna Frändén, Lucia Haag, Frasse Levinsson, Philip Hördegård, Anders Lundin, Yngve Sikko, Sweet but psycho, Per Schlingmann, Clara Popenoe Thor, Pelle Tamleht, Nelly Kronstrand, Sandra Beijer, Myrna Lorentzson, Donia Saleh, Victor Malm, Nanna Olasdotter Hallberg, Tone Schunnesson, Michaela Hamilton, Julia Frändfors och sist men inte minst Ingrid Altino (säger hon i alla fall. Hon hörde av sig i morse och sa att hon skulle skicka svaren ”innan lunch”. Nu när klockan är 16.23 börjar jag misstänka att så inte kommer att bli fallet. Särskilt med tanke på att Ingrid inte har passat en tid sedan Eldkvarn brann).

Glöm inte heller att läsa min årskrönika för 2020.

Gå nu ut och slå era liv i spillror ikväll! Regler är till för att brytas.

Hey hey Woody Guthrie I wrote you a song!

Idag vaknade jag på historieberättarhumör. Jag får inleda med att be om ursäkt till alla tennis-skallar som följer den här bloggen. Den första anekdoten är något av en klassiker, så ni har säkert hört den förut. Men håll tillgodo. Det kommer en rolig historia om Ulf Lundell sen.

Just nu håller jag på och läser Jan Söderqvists nya Björn Borg-biografi Ren vilja. Man kan väl säga att jag kämpar på. Första halvan handlar lite väl mycket om tennis och hur tråkig Björn Borg är som privatperson för min smak. Han gick till exempel alltid och la sig klockan 21 när han spelade tennis (Vilket påminner mig om att det var ungefär då Tage Danielsson brukade knoppa. Är Sverige det enda landet i världen med kändisar som är kända för att krypa till kojs tidigt?).

Nej, desto roligare är det när Jan Söderqvist berättar om tennisspelaren Vitas Gerulaitis, en av planetens coolaste människor i skarven mellan 70- och 80-talet. Han ska till exempel ha haft världens tredje dyraste American Express-räkning något år. Bara en sådan sak! Han var också den som introducerade Björn Borg för näskaffe. Det jag ska berätta för honom är vad han sa när han besegrade Jimmy Connors, efter att ha fått pisk 16 matcher i rad.
– Ingen slår Vitas Gerulaitis 17 gånger i rad!

Anekdot nummer två handlar som utlovat om Ulf Lundell och är hämtad ur skådespelaren Tommy Berggrens självbiografi. En kväll när Marika Lagercrantz, Tommy Berggren och Ulf Lundell hade krökat på ordentligt fick Marika Lagercrantz nog. Hon sa att Ulf Lundell skulle dö om han fortsatte att dricka som han gjorde. Tommy Berggren höll med och föreslog att han och Ulf skulle ingå ett nykterhetsavtal. Ulf Lundell var märkligt nog med på noterna och frågade Tommy hur mycket han skulle ha råd att bli av med om han bröt mot avtalet.
–10 000 kronor, mer än så har jag inte, svarade Tommy Berggren.
– Vi gör såhär. Om du dricker mer den närmsta framtiden får jag 10 000 kronor, men om jag dricker mer får du en Bentley, svarade Ulf Lundell.

Ett kontrakt upprättades och båda parter skrev under. Dagen efter väcks Tommy Berggren av Marika Lagercrantz, som säger:
– Det är någon här som vill prata med dig.

Utanför dörren står en man från en bilfirma som vill att Tommy Berggren ska skriva på ägarbeviset för en bil. Bredvid mannen står en sprillans ny Bentley.

Kära tomten,

Min önskelista i år är mycket kort. Allt jag vill ha till jul är ett par Gucci Ace med Kalle Ankas busiga ansikte broderat på yttersidorna. Vem ska man behöva ligga med för att få det att hända?

Gud är död! Dras mellan känslor när jag tar del av reaktionerna på Maradonas tragiska frånfälle. En del av mig irriteras på alla 90-talister som skriver att Maradona var den bästa fotbollsspelaren genom alla tider. Vad vet de om det? De har väl aldrig sett Maradona spela? Eller någon av de andra världsspelarna som var aktiva innan 90-talisterna föddes? Det är väl Maradonas swagger de gillar? Och så vill de tycka att han är bäst?

Men en annan del av mig är precis som de, och vill skriva högstämda saker om Maradona. Man kanske inte måste vara så cynisk jämt? Han var ju en djupt fascinerande människa. Det har jag sett i dokumentären Diego Maradona, som hade premiär förra året och som nu lagts ut på SVT play igen.

Det är otroligt när Maradona, i princip på egen hand, vinner Serie A åt Napoli och man får se hur mycket det betyder för napolitanarna, som aldrig tidigare sett sitt lag bärga en ligatitel. Deras firande är bland det mest storslagna jag sett. Glädjen över att skitlaget från fattiga Neapel visat resten av Italien var skåpet ska stå vet inga gränser. Den absoluta höjdpunkten är när de hänger upp en banderoll på en kyrkogård, där det står ”Ni vet inte vad ni missar”. DET är fan gåshud.

Se den ikväll. Det är en order.