4:42 8 Dec 2020

Kära tomten,

Min önskelista i år är mycket kort. Allt jag vill ha till jul är ett par Gucci Ace med Kalle Ankas busiga ansikte broderat på yttersidorna. Vem ska man behöva ligga med för att få det att hända?

1:37 26 Nov 2020

Gud är död! Dras mellan känslor när jag tar del av reaktionerna på Maradonas tragiska frånfälle. En del av mig irriteras på alla 90-talister som skriver att Maradona var den bästa fotbollsspelaren genom alla tider. Vad vet de om det? De har väl aldrig sett Maradona spela? Eller någon av de andra världsspelarna som var aktiva innan 90-talisterna föddes? Det är väl Maradonas swagger de gillar? Och så vill de tycka att han är bäst?

Men en annan del av mig är precis som de, och vill skriva högstämda saker om Maradona. Man kanske inte måste vara så cynisk jämt? Han var ju en djupt fascinerande människa. Det har jag sett i dokumentären Diego Maradona, som hade premiär förra året och som nu lagts ut på SVT play igen.

Det är otroligt när Maradona, i princip på egen hand, vinner Serie A åt Napoli och man får se hur mycket det betyder för napolitanarna, som aldrig tidigare sett sitt lag bärga en ligatitel. Deras firande är bland det mest storslagna jag sett. Glädjen över att skitlaget från fattiga Neapel visat resten av Italien var skåpet ska stå vet inga gränser. Den absoluta höjdpunkten är när de hänger upp en banderoll på en kyrkogård, där det står ”Ni vet inte vad ni missar”. DET är fan gåshud.

Se den ikväll. Det är en order.

12:19 19 Nov 2020

En sak som alla stora tv-serier som släpps just nu har gemensamt är att de ”passar perfekt den här hösten”. I alla fall om man får tro på kritikerna. Om Emily in Paris läste jag att det är perfekt med ett romantiskt porträtt av Paris nu när man inte får resa: ”När fransmännen nu drabbas av nya utegångsförbud, och vi andra inte ens kan åka dit, blir den här serien till en livsviktig påminnelse om ljuset, kärleken och livsglädjen som ändå flödar under takåsarna i världens vackraste stad”, skriver Göteborgs-Posten.

Dagens Nyheters krönikör har liknande tankegångar kring Netflix-succén The Queen’s Gambit: ”Just denna höst framstår en dramaserie byggd kring schack som ett genidrag. Pandemin har ställt många andra aktiviteter och branscher schack matt men samtidigt påtagligt ökat intresset för bondestrukturer och damoffer. När man inte kan gå ut som förr kan man i stället gå in i en vidsträckt och labyrintisk värld av klassiska öppningar, listiga fällor och brutala mattsättningar”.

Men min poäng illustreras nog tydligast om jag citerar GP:s recension av Kärlek & Anarki: ”Scenerna från det överfulla mässgolvet i Göteborg skapar en märklig längtan efter att på nytt få trängas med bibliotekarier och svensklärare, fingra på färska böcker och lyssna på tomma montersamtal med trötta stjärnförfattare medan man desperat försöker pigga upp sig med kanelbullar och dåligt kaffe.”

Om till och med något så fruktansvärt outhärdligt som att trängas på Bokmässan blir en våt recensentdagdröm i kontrast mot pandemins restriktioner kanske man inte ska ange kontrasten som skäl till att serien är sevärd. Åtminstone inte om man får betalt för att bedöma tv-serier.

2:59 7 Nov 2020

Läste precis en text i GP som gjorde mig direkt illa till mods. Det är krönikören Johan Lindqvist som tycker att det dricks för mycket i Så mycket bättre. ”Vin till lunch, vin till middag, ett glas i handen under intervjuerna. Ni som kollar på ’Så mycket bättre’ har sett det”, skriver han för att belysa allvaret i det som pågår på Grå Gåsen.

Det man inte vet om Johan Lindqvist är att han förutom krönikör är terapeut åt tre av den här säsongens deltagare. Eller jag antar att han är det. För annars förstår jag inte med hur han sådan självklarhet kan slå fast att de inte klarar av att vistas i närheten av alkohol.

”Somliga är okej med att övriga dricker, andra behöver stöttning genom att ha mer än armlängds avstånd till det där glaset. Då visar man den respekten. I ’Så mycket bättre’ kastar man konsekvent denna självklara solidaritet över bord”, skriver Johan Lindqvist.

De tre gästerna är Tommy Körberg och Plura Jonsson ”som båda har kokainmissbruk bakom sig” och Markus Krunegård ”som festat med Plura tidigare i tv, i programmet ’Pluras kök’ då man hamnade i bråk med grannarna.” Särskilt fokus riktar Johan Lindqvist på Plura som ”ser allt mer mosig och sliten ut”.

Hur motiverar då Johan Lindqvist att TV4 ”kastar den självklara solidariteten överbord” när de serverar vin till, och i närheten av, Plura? Har han gjort någonting mot sin vilja (utöver att laga pasta tillsammans med Benjamin Ingrosso)? Har han betett sig olämpligt mot någon av de andra deltagarna? (utöver att han inte svämmade över av entusiasm när Benjamin Ingrosso föreslog att de skulle äta Gino på PA & Co med Mauro Scocco hemma i Stockholm)? Nej. Johan Lindqvist har ett enda argument. Och det är att han ”inte vill se Plura reducerad till en mosig, sluddrande farbror som inte hänger med i samtalen”. ”Det är plågsamt. Och det är dessutom, vilket trots allt borde bekymra TV4, väldigt dålig tv-underhållning”, skriver Johan Lindqvist.

Själv tycker jag att det är plågsamt att se Johan Lindqvist omyndigförklara en 69-årig man, vars privatliv han inte har någon som helst insyn i, baserat på att han sluddrar lite under en middag eller två. Han underskattar dessutom underhållningsvärdet i en mosig sluddrande farbror, med tanke på att Leif GW Persson är Sveriges mest älskade tv-profil. Men det är en annan historia.

11:26 12 Okt 2020

Många som gör sig lustiga över Margaux Dietz Santa Maria-reklambild nu. Här är ett par exempel från Twitter.


Själv får jag ont i huvudet av alla som ska låtsas tro att det är så Margaux äter tacos privat. Kanske är det reklambilder, snarare än tacos, som borde komma med instruktioner.

I nästa veckas avsnitt av Uppdrag Granskning ska vi ta reda på om Loa Falkman verkligen är butikschef på Ica. To be continued!