11:48 28 Aug 2020

I går var jag på en vinbar med Thomas. När vi slog oss ner på uteserveringen visste jag inte att jag snart skulle bli utsatt för mitt livs värsta kränkning. När servitrisen visade oss vinlistan pekade hon nämligen på priset och sa ”Detta är alltså per glas”. Så gränslöst förminskande av henne att förutsätta att vi inte skulle förstå det. ”Jaha, så man får inte en flaska vin för 175 kronor?!?” fick jag lust att säga. Men det gjorde jag inte det. Istället sa jag ”Vet du vad? Vi tar en trelitersflaska Charles Heidsieck”.

Bekymret med detta är att en trelitersflaska Charles Heidsieck kostar 8 500 kronor. Men det positiva är att servitrisen i alla fall inte tror att jag aldrig hade varit på restaurang förut. Och det är värt mer än alla pengar i världen.

1:42 19 Aug 2020

Jag satt och ströp mig själv med ett krokodilskinnsbälte från Ermenegildo Zegna när ett mejl från McDonalds svenska presschef Henrik Nerell plingade till i min telefon och erövrade min uppmärksamhet. Vad kunde han tänkas vilja mig? Skulle jag äntligen få en hamburgare uppkallad efter mig? Eller mejlade han för att berätta att de ska installera majonnäspumpar bredvid ketchuppumparna i alla restauranger? Satt Henrik Nerell också och ströp sig själv med ett krokodilskinnsbälte från Ermenegildo Zegna?

Om han gjorde det sa han i alla fall inget om det i sitt mejl. Där stod det istället att McDonalds ska byta ut plastsugrören mot papperssugrör innan år 2022. På tonen i mejlet låter det som att Henrik Nerell tycker att detta är någonting positivt. ”Nu sjunger plasten på sista versen hos McDonald’s. Idag tillkännages att McDonald’s från och med september fasar ut plastsugrören i sina restauranger och kommer även att successivt byta ut plastbrickorna mot brickor gjorda i havsplast – detta hyllas med en avskedsserenad helt skapad med hjälp av de utgående engångsartiklarna som instrument, spelade av sångtrion Solala”, skrev han.

Henrik Nerell kanske kan lura sig själv och sångtrion Solala. Men han kan inte lura mig. Det är helt enkelt inte trevligt att dricka med papperssugrör. Därför formulerade jag ett par frågor som jag, rätt gissat, skickade till honom. Mina frågor och hans svar följer nedan.

Har ni verkligen tänkt igenom det här? Alla som någonsin har druckit ur ett papperssugrör vet att det är en fasansfull upplevelse.
– Vi har tänkt ordentligt och papperssugrören kommer att vara en bra upplevelse MEN för de som inte vill ta risken så finns alltid möjligheten att dricka direkt ur muggen.

Kommer McDonalds papperssugrör skilja sig från andra papperssugrör på något sätt? Har ni lyckats få bort den där känslan av att man har… papper i munnen? 
– Papperssugrören är bra, de bästa vi har fått tag på. Känslan är att man har ett sugrör i munnen.

Kan det inte vara värt lite miljöförstöring för att vi ska få dricka ur trevliga sugrör av plast? Det är som Winston Churchill sa under andra världskriget: ”Utan plastsugrör har vi ingenting att försvara”. 
– Nej, vi och många andra tycker att papperssugrör tillhör framtiden. Vi är övertygade om att Winston hade hållit med om han levt idag.

10:02 8 Jul 2020

Har ni varit på krogarna där de stora feta affärskontrakten signeras någon gång? Där lunchtimmen omärkligt glider över i à la carte och där mattorna är mjuka som sandstränder? Sådan är stämningen på Sturebadet. Hade gjort vad som helst för att bli medlem. Förutom möjligen att betala de 30 000 kronorna det kostar i årsavgift.

Jag fick i alla fall följa med min kompis Simon dit och träna i går. Det skulle bli första etappen på resan mot min hämndkropp. Tyvärr gjorde jag bort mig direkt. Hade med mig ombytesstrumpor och hårgele. Man får träningskläder där, så mycket visste jag. Men jag visste inte att strumpor ingick. Och att det vid spegeln i omklädningsrummet står en orgel av Björn Axén-produkter. Det borde jag ha räknat ut, att man inte behöver kånka runt på strumpor och hårgele som en cro magnon-människa.

Det var hur som helst första gången jag motionerade sedan Stockholm marathon 2014. Man tror ju att man ska belönas för ett sådant hjältedåd. Men inte jag. Min belöning blev att jag drömde en mardröm. Och det var inte vilken mardröm som helst, kan jag tala om. Jag drömde att Kent skulle återförenas för tre spelningar i Storbritannien. I Storbritannien!!! Hemska tanke. Jag hatar Kent. Kent-fans är lika självgående och kritiska som cocktailbär, som CRB en gång skrev. Men det vägrar Spotify förstå. Trots att jag bläddrar förbi så fort en Kent-låt dyker upp fortsätter jag få Kent-låtar i min daily mix varje dag. Algoritmen har helt enkelt bestämt sig för att det, givet min musiksmak, är omöjligt att jag inte tycker om Kent.

Därför har jag nu bestämt mig för att aldrig mer träna. Jag kan inte riskera att det här händer igen.

2:58 30 Jun 2020

I år skulle The Libertines ha öppnat hotell i den brittiska kustorten Margate. Pandemin (och kanske en hel del annat, who knows) kom i vägen, men the likely lads gör sitt bästa för att fördriva tiden ändå. Häromdagen släppte de det första avsnittet av sin nya dockteaterserie Skint and Minted på Youtube.

I serien vaknar Pete Doherty och Carl Barat bakfulla i The Albion rooms.
– I feel shit. What were we doin’ last night? frågar Carl.
– Well, we started on the crack and then we stepped up to the hard stuff, svarar Pete.

Resten får ni se själva. Jag tycker att det är väl investerade 4 minuter och 38 sekunder.

12:42 25 Jun 2020

Trubbel är en av de bästa låtarna som skrivits på svenska. Trubbel är också titeln på Jan Malmborgs nyutgivna Olle Adolphson-biografi, som yours truly just har läst ut. För er som inte orkar plöja 492 sidor Olle Adolphson men ändå är sugna på några nuggets ska jag lista ett par saker jag kommer att ta med mig från boken.

1. Sven-Bertil Taube förlorade oskulden med en glädjeflicka i Moulin Rouge. (Ingen större överraskning)

2. Våren 1986 åkte Olle Adolphson till Argentina med Sveriges Radio-journalisten Peter Welander för att göra en dokumentär om Evert Taubes tid i Pampas. Peter Welander älskade Trubbel, men hade svårt att relatera till berättarjagets extrema svartsjuka, särskilt detaljen att han ville slå ihjäl sin kärleksrival med en hammare. När Peter Welander ifrågasatte realismen i det sistnämnda svarade Olle bara ”Har du aldrig varit kär?”.

3. Olle Adolphson hade svårt att skilja på verklighet och fantasi. En gång åkte han till Pamplona för att titta på tjurfäktning. Under resan besökte han Ernest Hemingways favoritbar (hur många ställen kallas egentligen Hemingways favoritbar?) Bar Choko. Vad som hände sedan råder det delade meningar om. Frågade man Olle ritade han ett porträtt av Hemingway (som alltså var på plats) och gick fram till honom med teckningen. Därefter hängde de med varandra fem dagar i streck. Frågar man Olles resesällskap hälsade Olle på Ernest lite snabbt, sedan var det ingenting mer med det.

4. En av de mest hjärtskärande historierna i boken inkluderar Håkan Hellström. I januari 2002 gav Håkan Hellström ut EP:n Luften bor i mina steg, där han tolkar sina fyra favoritvisor. En av dem är Trubbel. Strax därefter åkte Håkan oannonserat till Olles lägenhet på Hornsgatan för att tacka honom för all inspiration (utöver Trubbel-covern har Håkan lånat en och annan Olle Adolphson-rad genom åren, exempelvis i Vaggvisa för flyktbenägna). Men Olle var inte hemma. Så Håkan nöjde sig med att lämna skivan utanför dörren tillsammans med ett litet tackbrev. ”Olle satte på den, men han tyckte inte om den, så vi stängde av”, minns Olles dåvarande flickvän Lotta. Aj, helvete. Jag önskar att jag kunde ha det oläst. Hoppas att Håkan aldrig nås av det.

5. På ålderns höst brukade Olle Adolphson sitta ensam och kröka på kinakrogen Mings palace, där det än i dag friteras banan på Mariatorget.

Det här blogginlägget skrev jag iförd en influencerskjorta från Eldorado. Glöm inte att dricka mycket tropisk lågprisjuice om du också vill bli skribent en dag.