4:25 31 Dec 2020

Gott nytt år kära förföljare

Det är som Nisse Hallberg en gång sa. Så fort man lärde sig uttrycket ”rövgäng” blev alla grupper bestående av över två personer ett rövgäng. Men frågan är om inte rövgänget som spådde 2021 i Nöjesguiden är rövgängens rövgäng. Jag har hursomhelst sammanställt alla profetior som en liten nyårspresent till den här bloggens läsare. Här är hela rövgänget:

Oisín Cantwell, Essy Klingberg, Christopher Garplind, Rojin Pertow, Michelle Hallström, Marcus Birro, Lina Thomsgård, Andres Lokko, Elis Monteverde Burrau, Trendspaningarna, Patrik Lundberg, Johanna Frändén, Lucia Haag, Frasse Levinsson, Philip Hördegård, Anders Lundin, Yngve Sikko, Sweet but psycho, Per Schlingmann, Clara Popenoe Thor, Pelle Tamleht, Nelly Kronstrand, Sandra Beijer, Myrna Lorentzson, Donia Saleh, Victor Malm, Nanna Olasdotter Hallberg, Tone Schunnesson, Michaela Hamilton, Julia Frändfors och sist men inte minst Ingrid Altino (säger hon i alla fall. Hon hörde av sig i morse och sa att hon skulle skicka svaren ”innan lunch”. Nu när klockan är 16.23 börjar jag misstänka att så inte kommer att bli fallet. Särskilt med tanke på att Ingrid inte har passat en tid sedan Eldkvarn brann).

Glöm inte heller att läsa min årskrönika för 2020.

Gå nu ut och slå era liv i spillror ikväll! Regler är till för att brytas.

7:59 22 Dec 2020

Hey hey Woody Guthrie I wrote you a song!

Idag vaknade jag på historieberättarhumör. Jag får inleda med att be om ursäkt till alla tennis-skallar som följer den här bloggen. Den första anekdoten är något av en klassiker, så ni har säkert hört den förut. Men håll tillgodo. Det kommer en rolig historia om Ulf Lundell sen.

Just nu håller jag på och läser Jan Söderqvists nya Björn Borg-biografi Ren vilja. Man kan väl säga att jag kämpar på. Första halvan handlar lite väl mycket om tennis och hur tråkig Björn Borg är som privatperson för min smak. Han gick till exempel alltid och la sig klockan 21 när han spelade tennis (Vilket påminner mig om att det var ungefär då Tage Danielsson brukade knoppa. Är Sverige det enda landet i världen med kändisar som är kända för att krypa till kojs tidigt?).

Nej, desto roligare är det när Jan Söderqvist berättar om tennisspelaren Vitas Gerulaitis, en av planetens coolaste människor i skarven mellan 70- och 80-talet. Han ska till exempel ha haft världens tredje dyraste American Express-räkning något år. Bara en sådan sak! Han var också den som introducerade Björn Borg för näskaffe. Det jag ska berätta för honom är vad han sa när han besegrade Jimmy Connors, efter att ha fått pisk 16 matcher i rad.
– Ingen slår Vitas Gerulaitis 17 gånger i rad!

Anekdot nummer två handlar som utlovat om Ulf Lundell och är hämtad ur skådespelaren Tommy Berggrens självbiografi. En kväll när Marika Lagercrantz, Tommy Berggren och Ulf Lundell hade krökat på ordentligt fick Marika Lagercrantz nog. Hon sa att Ulf Lundell skulle dö om han fortsatte att dricka som han gjorde. Tommy Berggren höll med och föreslog att han och Ulf skulle ingå ett nykterhetsavtal. Ulf Lundell var märkligt nog med på noterna och frågade Tommy hur mycket han skulle ha råd att bli av med om han bröt mot avtalet.
–10 000 kronor, mer än så har jag inte, svarade Tommy Berggren.
– Vi gör såhär. Om du dricker mer den närmsta framtiden får jag 10 000 kronor, men om jag dricker mer får du en Bentley, svarade Ulf Lundell.

Ett kontrakt upprättades och båda parter skrev under. Dagen efter väcks Tommy Berggren av Marika Lagercrantz, som säger:
– Det är någon här som vill prata med dig.

Utanför dörren står en man från en bilfirma som vill att Tommy Berggren ska skriva på ägarbeviset för en bil. Bredvid mannen står en sprillans ny Bentley.

4:42 8 Dec 2020

Kära tomten,

Min önskelista i år är mycket kort. Allt jag vill ha till jul är ett par Gucci Ace med Kalle Ankas busiga ansikte broderat på yttersidorna. Vem ska man behöva ligga med för att få det att hända?

1:37 26 Nov 2020

Gud är död! Dras mellan känslor när jag tar del av reaktionerna på Maradonas tragiska frånfälle. En del av mig irriteras på alla 90-talister som skriver att Maradona var den bästa fotbollsspelaren genom alla tider. Vad vet de om det? De har väl aldrig sett Maradona spela? Eller någon av de andra världsspelarna som var aktiva innan 90-talisterna föddes? Det är väl Maradonas swagger de gillar? Och så vill de tycka att han är bäst?

Men en annan del av mig är precis som de, och vill skriva högstämda saker om Maradona. Man kanske inte måste vara så cynisk jämt? Han var ju en djupt fascinerande människa. Det har jag sett i dokumentären Diego Maradona, som hade premiär förra året och som nu lagts ut på SVT play igen.

Det är otroligt när Maradona, i princip på egen hand, vinner Serie A åt Napoli och man får se hur mycket det betyder för napolitanarna, som aldrig tidigare sett sitt lag bärga en ligatitel. Deras firande är bland det mest storslagna jag sett. Glädjen över att skitlaget från fattiga Neapel visat resten av Italien var skåpet ska stå vet inga gränser. Den absoluta höjdpunkten är när de hänger upp en banderoll på en kyrkogård, där det står ”Ni vet inte vad ni missar”. DET är fan gåshud.

Se den ikväll. Det är en order.

12:19 19 Nov 2020

En sak som alla stora tv-serier som släpps just nu har gemensamt är att de ”passar perfekt den här hösten”. I alla fall om man får tro på kritikerna. Om Emily in Paris läste jag att det är perfekt med ett romantiskt porträtt av Paris nu när man inte får resa: ”När fransmännen nu drabbas av nya utegångsförbud, och vi andra inte ens kan åka dit, blir den här serien till en livsviktig påminnelse om ljuset, kärleken och livsglädjen som ändå flödar under takåsarna i världens vackraste stad”, skriver Göteborgs-Posten.

Dagens Nyheters krönikör har liknande tankegångar kring Netflix-succén The Queen’s Gambit: ”Just denna höst framstår en dramaserie byggd kring schack som ett genidrag. Pandemin har ställt många andra aktiviteter och branscher schack matt men samtidigt påtagligt ökat intresset för bondestrukturer och damoffer. När man inte kan gå ut som förr kan man i stället gå in i en vidsträckt och labyrintisk värld av klassiska öppningar, listiga fällor och brutala mattsättningar”.

Men min poäng illustreras nog tydligast om jag citerar GP:s recension av Kärlek & Anarki: ”Scenerna från det överfulla mässgolvet i Göteborg skapar en märklig längtan efter att på nytt få trängas med bibliotekarier och svensklärare, fingra på färska böcker och lyssna på tomma montersamtal med trötta stjärnförfattare medan man desperat försöker pigga upp sig med kanelbullar och dåligt kaffe.”

Om till och med något så fruktansvärt outhärdligt som att trängas på Bokmässan blir en våt recensentdagdröm i kontrast mot pandemins restriktioner kanske man inte ska ange kontrasten som skäl till att serien är sevärd. Åtminstone inte om man får betalt för att bedöma tv-serier.

Andra bloggar