9:56 13 Dec 2019

I dag ska vi äta julbord i Örebro med jobbet. Anledningen till att vi ska till just Örebro är att företaget som äger Nöjesguiden är stationerat där.

Nåväl, ni läser väl inte den här bloggen för att ni är intresserade av Nöjesguidens ägarförhållanden. Av en otrolig slump sammanfaller resan med att Dr. Bombay spelar på Villa Strömpis Luciafest. Vår säljare Jordache har fixat gästlista åt hela Nöjesguiden, så det är där man hittar oss i kväll.

Men jag nöjer mig inte med Dr. Bombay. Jag vill att den här resan ska bli minnesvärd totales. Därför skulle jag vilja att ”Fimpen” från Paradise Hotel hakar på oss till Villa Strömpis. Han är ju från Örebro. Jag har festat med en och annan Paradise Hotel-deltagare genom åren och vet att de är proffs på att ha roligt. Så om någon känner ”Fimpen” och kan sätta ihop oss: dm:a mig på Instagram. Jag heter @denriktigefrasselevinsson.

PS. Om någon hungrig journalistpraktikant läser den här bloggen och vill bli dagens stjärna på sin arbetsplats har jag en idé. Ring fem boomers och fråga vem de hade velat skulle bli Times person of the year i stället för Greta. Ring typ Leif Boork, Ulf Brunnberg och några till. Kommer bli the laugh of the day på Twitter. Garanterad klickfest. Allvar. Säg att det var din idé. Jag hinner inte göra den själv i och med den här Örebroresan, så detta får bli min julklapp till dig.

10:36 12 Dec 2019

Jag lovar att jag ska komma till ämnet rubriken utlovar. Men när jag ändå har er på tråden tänkte jag berätta lite olika nyheter ur mitt liv. Vill man inte höra talas om några nyheter ur mitt liv utan bara är intresserad av att läsa om mitt äkta fuckboy-beteende kan man scrolla längst ner direkt.

Bianca Meyer ställde in vår lunch
I går skulle jag ha lunchat med Bianca Meyer. Vi har aldrig träffats. Bland det bästa med mitt yrke är att man kan höra av sig till personer man tycker verkar kul och säga ”Hej, du verkar kul! Vi kanske ska ta en lunch?” utan att framstå som ett freak. Nu ställde hon visserligen in lunchen för att hon hade migrän. Men på måndag lunchar vi loss på Brillo. Och skriver kontrakt på en servett. Hon ska nämligen börja blogga hos oss.

Nya bloggare på Nöjesguiden
För er som inte har noterat det kan jag berätta att Nöjesguiden har två rykande färska bloggar. Den ena är min kompis Viktor, som jag lärt känna genom ett forum för världens bästa datorspel Football Manager. Honom har jag värvat för hans looks. Tror han kommer få mer trafik för hans hunkiga bild än för själva inläggen.

Dena andra är Paparazzibloggen, som drivs av Michelle Hallström och Max Lysell. Det var Julia Frändfors på Perfect Day som föreslog att de skulle blogga hos oss. Deras blogg är jag ärligt talat riktigt jävla orolig för. I deras andra inlägg hänger de ut Justin Timberlake för att ha varit otrogen under sitt senaste Stockholmsbesök och intervjuar hans älskarinna. Får man göra så? Jag vet faktiskt inte. Hoppas bara att jag slipper höra från Justin Timberlakes advokater. En sådan rättegång skulle kunna få den här tidningen att gå under. Tur att det är Pelle som är ansvarig utgivare.

Pål Ströbaeks summering av 10-talet
Pål har sammanfattat hela 10-talet i sin blogg. Det är en text som alla måste läsa. Den är så jävla kul. Gör som jag säger nu och klicka här.

Mitt skämt om Arga snickaren vs. Greekazo
Jag skrev ett skämt om Arga snickaren vs. Greezako ett par dagar för sent. Det kan man läsa här.

Min årskrönika
Min traditionsenliga årskrönika är publicerad. Förra året kändes det som att jag fick med allt. I år kändes det som att jag missat flera viktiga händelser. Och mycket riktigt. Jag glömde Skansen-krokodilen, Notre Dame, Midan och en till grej jag tänkte på nyss som jag blir helt jävla galen på att jag inte kommer på nu. Det är under all kritik. Oförlåtligt. Jag ska se över mina rutiner.

Årskrönikan deleted scenes
Vissa händelser som kanske skulle varit med strök jag med avsikt. Till exempel Biblioteksbladets aprilskämt att Erik Fichtelius är ny riksbibliotekarie och Carl Bildts totala oförmåga att förstå ironi. Den förstnämnda krävde för mycket förklaring och den andra kanske inte definierade året riktigt. Men ni kan läsa vad jag skrivit tidigare på länkarna.

Mitt vidriga beteende på Instagram
Fick kanske 30 nya följare på insta efter årskrönikan. Men det var lika många som avföljde på grund av att jag printade varenda kändis som sa nåt uppmuntrande eller like:ade och la ut på min story. Fattar att det var rakt igenom vidrigt gjort. Men vill att folk ska läsa textjäveln och tänker att folk vill veta what the fuzz is about om de ser att massa kändisar har läst. Jag är ändå inte här för att skaffa vänner.

Mitt äkta fuckboy-beteende
Dags för den utlovade marsipanrosen. Häromdan skickade jag ett blombud till en tjej jag träffar. Hon var sjuk och jag ville muntra upp henne. Vi sågs i går och jag var lite nyfiken på hur det där med blommorna hade landat, eftersom vi precis träffats och det mycket väl hade kunnat vara en skitdålig idé.
– Mina vänner sa att det var äkta fuckboy-beteende att skicka blommor, sa hon.

Hahaha. Det är inte lätt att försöka vara gullig these days.

10:31 9 Dec 2019

När jag inte vet vad jag ska säga brukar jag återfalla till att berätta om den rökande blinda mannen. Jag har berättat om honom för säkert 150 personer genom åren. Det är ingen fantastisk historia. Men den får mig att känna mig som Larry David. Som en observerande människa.

En dag för många år sedan när jag stod och väntade på spårvagnen vid Korsvägen i Göteborg såg jag en man med en blindkäpp tända en cigarett. Det är hela historien. Sedan brukar jag fråga min samtalspartner om hennes eller hans teori om varför den blinde mannen började röka. ”Han vet ju inte hur coolt det ser ut. Tycker han att det luktar coolt?” brukar jag säga. De flesta svarar att han kanske blev blind efter att han började röka. Jag hoppas inte det. Det är det tråkigaste alternativet av alla.

En enda gång har någon sagt något vettigt. Det var en tjej som sa att blinda naturligtvis inte är avskärmade från samhället, och att han förmodligen har tagit del av lika mycket populärkultur där rökning beskrivs som coolt som jag. Då kände jag mig dum. Naturligtvis har han gjort det. Men av någon anledning har det inte fått mig att sluta berätta om den rökande blinda mannen. Det kanske är dags nu. Det här var kanske sista gången jag nämnde honom.

12:04 8 Dec 2019

Delar av det här blogginlägget kommer från manuset jag skrev inför min medverkan i pilotavsnittet av Fredrik Söderholms morgonradioprogram Gott Snack. Men eftersom det var just ett pilotavsnitt kommer typ ingen lyssna på det. Därför kan jag lika gärna blogga om det. Eller, det hade jag ju kunnat göra i alla fall. Jag ville mest nämna att jag var med i podden. Om det är olagligt vill jag vara kriminell.

Mitt stående inslag i podden ska vara att tipsa om olika helgnöjen. Den här gången tipsade jag om Morfar Ginkos 15-årsfest, där Axel Boman (Studio Barnhus), Karin Wramner (nattklubbschef på Yaki-Da) och Magnus Nylander (Vet ärligt talat inte riktigt vem det är. Kikade på hans Facebook och insåg att jag borde veta vem det är. Men tänkte att det kanske är nyttigt för Magnus Nylander att förstå att alla inte gör det. Så jag gjorde inga djupare efterforskningar) skulle dj:a.

Det var en grej i Facebook-eventet som jag störde mig utav bara helvete på. De kallade nämligen Morfar Ginko och den här 15-årsfesten (eller ”Ginko 15yrs Bonanza”, som de skriver) för en ”opretentiös” mötesplats. Det var det mest provocerande jag hört sedan mobillådan utsågs till årets julklapp. Morfar Ginkos 15-årsfest var ju förmodligen den mest pretentiösa mötesplatsen som gick att hitta i Stockholm i helgen.

Det är bara pretentiösa krogar som kallar sig opretentiösa. Ni vet sådana konstiga italienska restauranger som gör en habil pasta, men har svansföringen att man ska fira nyårsafton och alla hjärtans dag där? De skulle aldrig komma på tanken att kalla sig opretentiösa, trots att det mest opretentiösa man kan göra i hela världen är att äta på en sådan. De har ingen klass, för klass är det enda de försöker få.

Därför tycker jag att Morfar Ginko kan fara åt helvete. Jag och min kompis Thomas dj:ade förresten på en födelsedagsfest på en pr-byrå i går. Vi spelade under artistnamnet Junior Brielle. Jag kom på lite för sent att jag ville att vi skulle heta Something for the ladies, precis som Aftonbladets quiz-team som bara består av medelålders män. Vi spelade bara svensk indie. Sedan avslutade vi med Joel Ighes EDM-dänga Here comes the sun. Det var väldigt opretentiöst gjort av oss.

3:53 6 Dec 2019

Det händer titt som tätt på det här kontoret att man går in på toaletten och… hur ska jag uttrycka det här smakfullt? Det är mer brunt än vitt i toan. Vet inte om det där blev så smakfullt. Men det är alltså nån jävla dåre som gör sin grej och lämnar brottsplatsen utan att sopa undan bevisen efter sig.

Jag förstår det inte. Hur kan man ha så mycket självförtroende att man inte städar toaletten så att den är renare än när man klev in? Rör det sig om någon form av fetisch? Eller okunskap? Personen kanske har blivit uppfostrad av vargar i skogen och känner helt enkelt inte till att det är praxis att borsta efteråt? Hur som helst ska gärningsmannen hittas och straffas. Så här kan vi inte ha det. We live in a society.