Hej!
Är SSU:are och soc.dem varit i hela mitt liv inprincip, och läste om dig i frihet för några månader sen du fick mig så inspirerad av att börja blogga så jag har precis börjat nu! Ville bara säga att jag tycker du är grym som fan! Keep up the good work girl!

Haha den serien är såå bra

heej hanna, vad brukar du lyssna på för podcasts? kan inte du tipsa om några i ett inlägg?? <33

Å ja älskar den serien!
Å tips på bästa konstprojektet. Performancekonstnären Casey Jenkins stickar i 28 dagar med garn från sin Vulva. http://vimeo.com/80516289

“By linking the vulva with something that people do find warm and fuzzy and benign and even boring and by just knitting for a long period of time, I hope that people question the fears and negative associations they have with the vulva.”

Hanna, jag vänder mig till dig i denna fråga eftersom du alltid är så bra på att formulera dig. Jag känner alltid ”JA, PRECIS så känner/tänker/tycker jag också!” när du skriver dina kloka och viktiga inlägg om feminism/genus (fortsätt med det!).

Det är så att jag har ett ”litet” dilemma på jobbet. Jag jobbar i en mansdominerad bransch och är ensam tjej i min arbetsgrupp. Vår grupp är väldigt bra på många sätt, vi skämtar mycket och har väldigt kul ihop. Jag känner mig absolut inkluderad och som en i gänget. Men det finns en sak som har stört mig på sistone, och det är mina manliga kollegors kommentarer om kvinnor generellt, så kallade ”skämt”. Inget jätteallvarligt eller grovt men ändå lite småkommentarer här och där om kvinnors roller (att tjejer lagar mat, stryker etc, och att en man är toffel om han erbjuder sig att handla och laga mat) och beteenden (”tjejer tar alltid illa upp”). Det har även kommit någon kommentar då och då om att tjejer får jobb för att de är tjejer (jag fick bland annat höra det en gång, att jag kanske anställdes snabbare än min manliga kollega som började ungefär samtidigt för att jag är tjej..). Hur som helst, lite nedsättande kommentarer här och där, och varje gång de säger något som har med manligt/kvinnligt att göra så säger jag till eller ifrågasätter det de säger. Oftast blir det inget allvarligt av det hela men en gång blev det det, och jag sa till dem att jag inte uppskattar att de pratar om oss tjejer som att vi får jobb för att vi är tjejer och inte för att vi är bättre än killarna som söker. Då blev det tyst och jag pratade inte med de två kollegorna som sa det på några dagar (en kollega sa senare att han nog dragit det lite för långt, ingen riktig ursäkt men typ..). Efter detta så har det faktiskt inte varit så många sådana här kommentarer (kanske för att jag blev irriterad ”på riktigt” sist).

Men i alla fall, till min poäng. Tidigare i höstas så hade vi en medarbetarundersökning och där var en av frågorna ”Är din arbetsgrupp fri från diskriminering?” och där man kunde svara 1-5 där 1 är Stämmer inte alls och 5 är Stämmer helt. Jag klickade i 3, som är rätt neutralt, varken ja eller nej. Men nu när vi har börjat gå igenom resultatet av denna undersökning så klumpades 1,2,3 ihop vilket ju då gör att det ser ut som att jag tycker att vi har problem med diskriminering. Chefen undrade om vi skulle diskutera denna fråga i gruppen eller privat, och de andra sa att vi ju kunde försöka diskutera i gruppen. Men nu känner jag ju att alla vet att jag är en av de 2 personerna som tyckte att vi hade problem med detta i och med att jag alltid uttryckt mitt missnöje när de har sagt något om stereotypiska könsroller eller ”skämtat”. Och nu börjar jag tvivla på vad jag ska säga… Jag känner ju inte att jag blir sämre behandlad, men däremot blir jag ju lite illa till mods när de pratar om kvinnor generellt så som de gör, även om det inte är riktat direkt mot mig. Jag börjar tvivla på mina känslor (trots att jag faktiskt blev jätteledsen en gång efter en diskussion), och på definitionen diskriminering. Vad är diskriminering? Är nedsättande kommentarer om kvinnor generellt diskriminering? Räknas det som trakasserier? Alla dessa ord låter så allvarligt och jobbigt och det känns som att det är större än vad det är..Vi är ju en bra grupp. Och chefen tog det ju väldigt allvarligt och sa att vi har nolltolerans mot diskriminering och att det skulle tas upp i våra personliga uppföljningsmöten.

Förlåt för lång kommentar men jag har lite svårt att formulera mig när jag inte ens kan få ordning på mina tankar. Hanna, vad ska jag göra, hur ska jag tänka, är jag larvig, svarade jag fel på enkäten? Ångrar mig lite nu..

Hoppas du orkat läsa och att du har tid att svara.

Kram Isa