Idag kommer Anton hem. Tack och lov. Han har ju nytt jobb som innebär en del resande, så han är borta från mig en del. Men jag UNNAR honom det. Vi har ju en nioårig grund att stå på och den räcker förhoppningsvis till när vi måste vara ifrån varandra i perioder. Är ju också lite, lite spännande…. som att vi blir ihop på nytt om och om och om igen.
Aja. Trots detta roliga så har jag dragit på mig någon slags ångestfyllt tillstånd. Jag står och väger mellan att det handlar om våren, min brist på socker (avvänjer beroende…), ägglossning eller någon slags vänjning vid mitt och Antons nya periodarliv? Eller något helt annat?
Vet inte. Allt jag vet är att jag är ungefär såhär nära på att börja grina. Nu är bara frågan …. svälja eller böla ut?
böla ut!! det vill jag göra just nu, men mest pga har haft seminarium om våldtäktsrättsfall (läser genusvetenskap I på SU som duuuu) och världen är så jävla orättvis :-))) samt såg ett gulligt klipp på youtube på kära personer. är svag för sånt.
Unna dä en riktig bölarstund och fulgråt tills du blir less! Följande råd må låta psycho MEN prata för dig själv och försök förklara vad som känns dåligt. Till slut lugnar man liksom ner sig genom att försöka formulera sig plus att man blir trött av att gråta. MVH känslostormig tjej (nytt IG-namn kanske, känslostorm?!)
Åhh känslan…lyssnade på podden å funderade på: hur gör man för att få kontakt med psykolog, vill/behöver börja i terapi, men hur gå till väga? Fastnar redan i första steget då jag inte vet vart jag ska vända mig? Vårdcentral? Privat? Vilken inriktning på terapi?? Hur gjorde du?? Hur gjorde Martin?? Mkt tacksam för svar!
Böla ut! Alltid.
BÖÖLA så klart!! sitta och trycka på det är aldrig bra
Gråt HP! Bästa medicinen tamejfan. Ut mät.
Bööla! Och fixa så din blogg inte hoppar så mkt när jag läser i mobilen sen när du känner dig på bättre humör igen hjärtis <3
Böla ut! Alltid böla ut!
de e bara å bröla!!!
svar till Hanna ang ”att få kontakt med en psykolog”:
jag vände mig till vårdcentralen för ungefär ett halvår sen, just för att få kontakt med en psykolog. fick en remiss till psykiatrin, och i väntan på tid där, någon att prata med så länge på VC. kvinnan jag fick träffa där var inte psykolog, men en fantastisk kurator. tio gånger hos henne hjälpte mig en BRA bit på vägen – men hos henne fick jag inte fortsätta gå.
väl på psykiatrin blir man bemött med s k skattningar (enkäter för sjukdomar), utifrån det skriver dom ut medicin. först medicin – sen ”får vi se om det blir någon att prata med”.
nu såhär ett halvår senare, har jag kanske aldrig mått sämre. jag gick med på att prova en medicin, i hopp om att då få någon att prata med igen. detta har ännu inte inträffat.
det jag vill säga är att psykiatrin är helt jävla värdelös. om man inte är väldigt högt prioriterad (alltså självmordsbenägen) så är det enda dom erbjuder piller. det är min uppfattning.
om det är någon annan som har tips på hur man får kontakt med en psykolog, som inte kostar så mycket (helst ingenting alls, SVERIGE?), så berätta gärna det. för det är ett stort, bottenlöst jävla hål som uppenbarar sig när man mår psykiskt dåligt och inte har någon att ventilera med.
och hanapee kanske kan lyfta frågan också?
känner så igen mig atm. men att läsa din blogg hjälper mig :) så mysigt att glida in här, känns som en liten oas av trygghet. Jag lider också av ångest och jag brukar försöka sätta ord på vad som är fel och prata prata prata med mina kompisar. känns alltid bättre. Eller bara gå in i det och gråta ut det. KRAM PÅ DIG HANNA! Hoppas du mår bättre snart <3
Gråt såklart, ut med allt, tills du inte orkar gråta mera. Då reser du dig upp och säger nu jävlar <3
Till alla ni som undrar vart en kan vända sig för att få kontakt med en psykolog: UNGA VUXNA! Samtalsmottagning som finns för alla upp till 25 år i varje län (via landstinget) och är GRATIS! Hur fantastiskt som helst! Har gått där i 1,5 år nu och det kan ha varit det bästa jag gjort på länge. Lycka till!
BÖLAAAAAAAA! känns alltid bättre då.
För er som undrar om psykologhjälp:
Hör av dig till vårdcentralen först. Jag gick hos en psykiatrisjuksköterska typ 10 ggr och det var en jättebra grund (och kostade bara 50 kr per besök). Sen tipsade hon om att man kan gå och prata med psykologstudenter som går sin nästsista termin (dom tar dock inte emot folk med självmordstankar och dylikt). Jag gick där en termin och det var svinbra! Och inte så jättedyrt heller, kostade 150 per gång tror jag. Så det kan jag verkligen tipsa om, det enda är att de ju bara tar emot nya patienter i början av terminen. Jag bor förresten i Göteborg, men borde ju vara så på de andra psykologhögskolorna också?
Annars är ju ungdomsmottagningen jättebra! Gratis för er under 25 år.
Lycka till!
Och gråt ut Hanapee! Då känns det alltid bättre. <3
Åh, anonym, har varit precis där du är. Nu har jag en psykolog att gå till, och det är tack vare att jag (tillsammans med mina älskade föräldrar) bråkade på en läkare jag fick träffa på psykiatrin som sa precis så: ”först medicin, sen får vi se om det blir någon att prata med.”
Jag/vi var skitjobbiga och KRÄVDE en LÖSNING. Vi tjatade, grälade och förklarade att DET FUNGERAR FAN INTE ATT BARA FÅ MEDICIN OCH SEN BLI LÄMNAD VIND FÖR VÅG!!! Som tur var var det här en av mina bättre dagar, och jag hade som sagt fantastiskt stöd, för annars hade jag aldrig klarat det. Hade aldrig orkat. För man gör inte det. För man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Men det är fan inte okej, blir så jävla förbannad när jag hör om sånt här. Vet hur hjälplös man känner sig. Annars är unga vuxna väldigt bra, som någon rekommenderade. Jag gick där ett tag innan jag blev remitterad till psykiatrin, men det är ju inget måste att man blir det utan man kan nog få stanna hos dem på unga vuxna. Hoppas det löser sig för dig, du ska inte behöva må dåligt.
Sorry om jag ignorerar själva innehållet i detta inlägg egentligen.
MEN jag har en fråga om dig som jag har undrat vettefan hur länge men ett bra tag!
Jo du har ju skrivit för biljoner år sen att du inte åt ppiller på grund av vissa orsaker angående depression osv.
Kanske har ja missat nåt, kanske äter du de fortfarande?
Men jag undrar hur du skyddar dig mot graviditet eftersom du är ganska bestämd med att inte vilja ha barn just nu så borde du va ypperligt noga.
Så utan ppiller. Använder ni kondom? Inget fel med de men ett 9 årigt förhållande enbart med gummi Känns så ovanligt bara.
Detta är nåt jag verkligen kan fundera över, hur du gör med skydd liksom. Hur sjukt är inte de?
Men vill så gärna veta :o
Ha en grym helg bästa du!
Maaster berätta vad du ska göra ikväll och i helgen :) Älskar att läsa om sådant. Såväl hemmakvällar i soffgropen som ett svängt lurvigt ben på lokal intresserar lika mycket! Hoppas du kom tillrätta med ditt gråta ut eller hålla ihop och kärnan som skapade det igår.
Hanna: Nu har ju andra redan svarat, men jag har egentligen samma tips som Alina. Alltså att gå till psykologstudenter som nästan är färdiga! De ger terapi under handledning, och här i Stockholm (där jag bor) kostar det 175 kronor för 45 minuter.
Här kan du läsa mer om det kan vara till någon hjälp: http://www.psychology.su.se/om-oss/psykoterapimottagning
Där kan du också läsa mer om de olika terapiformerna.
Böla! Alltid bäst. Men se till att du har någon på hyfsat nära avstånd som kan ge dig en kram eller säga några tröstande ord på telefon. Jag skickar kram i alla fall! Puss på dig Hanna, du inspirerar mig <3
Hej Hanna! Vill bara säga att jag känner så igen mig! Fick lite ont i hjärtat när du nämde din ledsamhet pga. Antons jobb i er pod. Min man gick på Handels och fick sen jobb som revisor. Medan jag först pluggade en inte alla lika krävande utbildning och sen hade ett mer normalt jobb. Han var borta hela tiden! Men vet du, efter två jävla skit år blev det bättre. Det är värst i början med alla sånna där jobb, det är det fler än jag som vittnar om. Så försök håll ut och tänk på er stabila grund <3
BÖLA UT FÖR GUD(RUN)S SKULL!!! (ser du min ordlek, kom på det alldeles precis, får jag en kaka för det? :D)
Hoppas du mår bättre nu <3