MM-mm. Här ligger jag och dammsuger lite bara. Brum brum.
TACK för alla era ”grattis master” under gårdagen. Fan vad kul det är att fylla år hörrni. Önskar att det hände oftare. Vill ni veta hur dagen igår såg ut? Klart ni vill! ”Väcktes” (ok jag var såklart vaken) halv tio av Anton som klättrade upp på loftet sjungandes ”ja må hon leva” med ett glas juice i handen. Jag fick ett snöre i min hand, ett snöre som jag sedan skulle följa…
…Och det ledde ner för loftet, runt teven, över stegen och in i en byrålåda. Och där! Där i ett glasögonfodral låg Antons gamla klocka fast med en fasttejpad lapp där det stod ”TUDOR” på.
HAN HADE BESTÄLLT EN TUDORKLOCKA!!!!!!
!!!!!!!!!!!
En Tudor prince oysterdate 75000 med vit urtavla och stållänk!!!!! (googla för vidare info).
Efter det fick jag hemlagad Eggs Benedict och så cyklade vi i typ tre timmar runt på Djurgården och hade med oss massäck och bah myste i solen. På kvällen drack vi mimosas och sen gick vi på fest hos Antons gamla chef. Natten avslutades med att vi krashade hos min nuvarande chef Klara.
En fantastisk dag helt enkelt. Nog en av mina bästa födelsedagar någonsin…..?! Och nästa helg har jag min traditionella födelsedagsfest på Ugglan, den här gången med 90-tals tema (kommer återkomma till detta i veckan).
Idag är det däremot inte lika fantastiskt. Vet inte om jag har nån slags post-födelsedag-deppighet och en kliande känsla i halsen. Tror jag håller på att bli sjuk. HELVETE.
Hej!
Vill bara fråga hur du ställer dej till det här med konsumtion.. känner själv nu att när jag unnar mig lite dyrare saker och vanor får jag ett fruktansvärt dåligt samvete. Konsumerar själv många dyra märkesting. Väskor, skor, klocka, solglasögon etc och tycker det var lättare förr när man själv levde på livets ruin och knappt hade råd med mat. Man behövde inte ta ansvar för resten av världen.
Nu.. jag har svårt att få ihop det. Jag älskar ju fina saker men pengarna jag lägger ner på det.. borde jag inte bara skita i det och skänka till behövande? jag ger alltid till hemlösa, och försöker stötta så mycket jag kan men det jag ger är ju knappt en bråkdel av vad jag konsumerar.
Vet inte hur jag ska ställa mig till min ”nyvunna” rikedom- dvs en bra lön. Högavlönad enligt svenska mått. Min sambo likaså (vi bor ej i Sverige), och det känns nästan lite som du och din sambo är i samma fas i livet. Avslutat studier, ni har jobb och inga barn och antagligen inte jättehöga utgifter. Och precis som oss gillar att .. unna oss saker.
Kan du inte skriva hur du ser på det här? ska man göra allt man kan? eller ”räcker” det med att se de hemlösa och ge nån hundring i veckan, ibland mer, till de hemlösa på gatorna?
Är uppvuxen på existensminimun, och väldigt ”hemma” med att inte ha pengar. Känner därför jag fått ett ansvar nu, när vi lever gott och jag vet hur det är att t.o.m vara hemlös. Har levt perioder i mitt liv utan hem, utan pengar till mat etc (obs alltid haft kompisar att slagga hos och ibland lite andra tvivelaktiga metoder men aldrig behövt sova utomhus. Men desperationen.. den fanns där).
Tacksam för hur du ser på det här, då jag tycker du verkar klok och verkar befinna dig i en liknande situation. Brinnande hjärta och samtidigt gillar fina saker?
Klara
Åååååh, livet!