ÅH!!!!!! Gud alltså. Jag är en sånt känslotönt? Har läst igenom alla era små vardagsberättelser under DET HÄR inlägget och är helt tårögd. Fan vad ni är intressanta, vettiga och tänkande personer. Är så stolt över att just ni läser min blogg, och det faktum att jag får ut så himla mycket av er. Ni lär mig grejer och ger mig perspektiv.
Tack för att ni finns.
Nedan följer ett litet urval från några vardagsberättelser som fastnade lite extra hos mig av olika anledningar. Tänka sig va, att vi är så många tusen som lever helt olika liv men så möts vi här inne. Gud. Livet. Halleluja!!!
JOHANNA:
”Åh, hej grymma Hanna! Bor i Stockholm i ett halvår för att ha praktik på en pr-byrå. Har verkligen hittat dröm-praktiken! Är från Göteborg, har hela mitt liv där och längtar dagligen hem så jag spricker. Är ganska kluven. Söker hela tiden efter små saker som gör mig lycklig och som får mig på andra tankar. Din video igår var en av dem! SÅÅÅ BRA! Allra bästa skrattet hittills på min stockholmsvistelse måste dock vara något som hände idag. Min chef råkade av misstag skicka en nakenbild till mig. att jag inte dog.”
ELINT:
”Hej och Hola! Jag sitter i en bergsstad i Nicaragua och tittar ut på regnet. Här ska jag bo i fem månader och jobba med export för ett kaffekooperativ, det är en typ av praktik jag fått som finansieras av SIDA. Blev klar med studierna i våras men kände inte för att växa upp riktigt än så det här blir nog en lagom bra verklighetsflykt. Allt är lite random, väldigt läskigt och jag känner mig lite ensam just nu. Men det gör en ju kanske alltid första dagarna på nya ”jobbet”. MEN samtidigt älskar jag landet, grönskan, aporna och att det går att köpa mango och avocado för typ 2 spänn styck. Så jag överlever nog. Och jag kan ju alltid gå in på din blögg och då känner en sig lite som hemma! Tur att den finns! ABRAZO”
JULIE:
”Jag med älskar mitt jobb! Jag vill vara där hela tiden och känner mig så töntig för att jag på riktigt vill det, när alla andra är luttrade skådisar som vill repa klart och sen gå hem och ha ett liv. Jag vill inte det. Så roligt ju. Insåg igår att jag ju faktiskt får betalt för att göra det jag velat göra ända sen jag var en väldigt väldigt liten person, dessutom på en teater där alla är svinduktiga och astrevliga. Ibland är jag bajsrädd och vill gå och lägga mig i et hörn, men mestadels känns det bisarrt kul och lyxigt. Plus att jag har försökt ”inreda” hemma i afton. Det är mitt liv. Ska tilläggas att inredningen bestod i att försöka hänga upp lite snygga konstvykort på mitt sovloft, i någon slags Elsa Billgren-anda. Nu ser det ut som ett barn sover där uppe. Om någon vet hur man dekorerar sitt sovloft, så tas tips och råd tacksamt emot. Älskar din blogg!”
EMMA:
”Bäste Hanna! Tackar som frågar. Jag spenderade gårdagen med att försöka plugga medan jag väntade på att flickvännen skulle komma hem från jobbet. Vi skulle prata om vi skulle göra slut eller ej. Pluggandet gick väl sådär. Hade dessutom inga böcker, då jag i onsdags natt när vi typ hade gjort slut över telefon och jag gick ut på en promenad för att inte bryta ihop, lite spontant hoppade på tåget hem till Stockholm (jag pluggar i annan stad) där flickvännen bor. Kom bankandes på hennes dörr runt halv 1 utan förvarning då hennes mobil lagt av. Var detta jättecreapy eller fint gjort? Hon blev glad i vilket fall.
Så grät väl mest ögon ur mig igår. Men vi löste saker och är fortfarande tillsammans. Men den här jävla distansen alltså, vet inte hur folk gör. Jag blir galen. Idag ska jag bli full. Det ska bli gött.”
CARRO:
”Ligger här i sängen med världens seriöst underbaraste baby på mitt bröst. Hon sover hela nätterna, skrattar åt allihopa, är lätt att ha med överallt, bajsar lagom, gråter ytterst sällan – nee-e alltså hon är så nöjd och fin, hon heter Lo. Min graviditet var ett rent helvete och jag tänkte inte bara en gång på om det inte skulle vara bästa utvägen att bara ta livet av mig. (Spydde, spydde och spydde. Att må dåligt i 7 månader konstant är inte att rekommendera för att upprätthålla ett stabilt psyke) men nu är hon här min vackra dotter och jag ångrar inte en sekund av graviditeten! Längtar annars tills denna vecka är över och pappan i huset är hemma mera, han har just startat ett crossfit gym och ja, är borta ungefär 24/7. Det är tungt, jag saknar honom. Tror allt jag ska flytta min sovande bebis i hennes säng nu och väcka pappan o mysa lite.. Ps jag bor i Finland :) Gonatt Hanna!”
IDA:
”Är just nu på utbyte i Danmark! Har varit jävligt tungt såhär till en början med allting nytt då man inte känner någon här och saknar min kille och alla kompisar där hemma som fan. Ska vara här tills januari men vet inte om jag pallar alltså.. Har du någon erfarenhet av längre resor på egen hand? Ska man bara vänta och se om det blir bättre trots att man mår rätt så bajs redan?
Tack för en sååå bra blögg hp!!”
KIM:
”Jag fick för några timmar sen reda på att jag fick lägenheten jag vill ha! Efter 6 år ska vi separera och jag ska för första gången bo själv, bestämma allt själv, börja dejta igen?? Det är så läskigt men ändå känns det som att något stort väntar på mig. Det är dags för MIN TID nu och jag ska lära känna mig själv och leva för mig själv. Så pirrigt!!!”
Åh vilka fina historier som en novell eller roman var och en. :)
Åh, här sitter jag på jobbet och blir alldeles varm i kroppen! Att Hanna är underbar visste jag ju såklart och att alla henmes läsare också är tipptopp har jag också tänkt på men åh så bra att få läsa några utdrag ur era liv. Vad modiga ni är! Heja heja på er alla, själv försöker jag hitta mig själv i den stora vida världen och det är inte så lätt… Kram på er alla och ha en asgrym dag! <3
Ida!!!!!! : jag reste själv, till Nya Zeeland i två månader. Jag hatade att vara ensam hela tiden, det blev verkligen aldrig bättre. Det var helt enkelt inte för mig. Så fort jag kom in till Auckland från flygplatsen ville jag åka hem, men jag höll ut och jag är faktiskt superglad att jag gjorde det, för trots att det inte var någon jag kände sen innan träffade jag en så himla fin person som jag reste runt med och det skulle jag inte gjort om jag var själv!! Ångrar inget.
Så antingen så hittar du också bra folk snart (om du redan hittat några kanske du hittar bättre!!) om du inte gör det så kommer du nog vara himla glad när du kommer hem, och kanske, precis som jag, älska din hemstad asmycket och till och med hösten just nu! KRAM
åh fint! tycker du borde göra något liknande det niotillfem gjort några gånger. ”brevvänsgrejen” du vet? där folk får kommentera om de vill skriva till någon osv, föra folk samman liksom. hoppas du förstår hur jag menar. finns kanske folk här som behöver varandra? kram! <3
Alltså<33 denna blogg är serri den bästa ever!!! känner att jag också måste lämna ett avtryck här heheh.
Men! Till ett av det stoltaste momentet i mitt liv: när du och några bloggläsare kommenterade min istahh om att vi var sjukt lika! Tror detta var julen 2012 och du ville att en skulle lägga ut en bild på hur en såg ut när en läste din blogg. Sagt och gjort = förevigade mitt gummiansikte till din ära.
Tack för att du förfyller min vardag master!
P.s tack för att du delar med dig av din KLOKHET + att en känner sig mindre ensam i denna sinnessjuka värd.
Ida! Det blir bättre. Jag lovar. Är du i Köpenhamn? Då är mitt bästa tips att kolla upp ESN vid ditt universitet och meetup.com :) Kram
GRINAR <3
Ida: det blir bättre! Jag kände också så när jag gjorde min utbytestermin på Irland i början men sedan kom jag in i det, vande mig vid landet och fick vänner. Och det är en av de absolut bästa och mest givande sakerna jag gjort i mitt liv!