Om ni ska läsa NÅN jävla text, tycker jag ni ska läsa denna krönika av Ronnie Sandahl på Aftonbladet.
Bland flikar från Hemnet, asos.com, Facebook och Twitter så låg den här krönikan på Aftonbladet i mitt internetfönster sen någon timme. Jag hade tänkt läsa, men inte hunnit. Skulle ju kolla på bostadsrätter, dela en Spotifylista, köpa skor och rasa på Twitter över en text skriven av en fejkad Brad Pitt-profil.
Så kom jag plötsligt på den här krönikan som låg inklämd bland flikarna. Några hade delat den på Facebook och rubriken ”En bild av vår skuld” lockade. För nånstans långt inne är det ju just skuld jag går och känner.
Så jag läste.
Grät.
Och skämdes.
Vilken jävla, jävla skit vi befinner oss i just nu hörrni. Hur fan ska vi ta oss härifrån? Det är precis som det sägs i krönikan; så mycket ord överallt. Ord, omskrivningar och förskjutningar. Absurt nog är det ju det enda jag också gör. Försöker beskriva grejer och få klarhet.
Men människor dör ju. Såna som jag eller de jag älskar. Människor som älskar, skrattar och gråter. Och just nu är det väldigt många av oss som gråter, för vi måste ta våra ungar i lufttomma gummibåtar bort från trygghet och ibland nån sjuk mormor som inte kan hänga med. Våra barn dör. Vi kvävs ihjäl. Vi våldtas, kidnappas, torteras och mördas.
Äh, förresten. Vad spelar det för roll med fortsatta beskrivningar i hopp om att fler ska identifiera sig med människor som rubriseras som ”flyktingar” och ständigt avhumaniseras av omvärlden?
Det är ju bara ord. Och just nu verkar vi vara många människor som inte orkar eller vill lyssna. Men. Om det är nåt jag vill ska lyssnas på, så är det följande:
Ta in varenda en av oss. Neka inte plats i länder som vi bara hade turen att födas i. Det handlar inte om ekonomi och resurser eller huruvida nån av oss kommer få sämre eller bättre skolmat än vi hade innan. Det går inte att räkna på människor på det sättet. Vi har inte större rätt än någon annan jävel till den här jorden. Det handlar om människoliv – och det måste alltid gå före.
Om det brinner hos någon så öppnar vi grinden åt denna. Vi låser inte grinden, vi står inte kvar på vår tomt och ropar ”Stanna där! Brandbilen kommer snart!”. För då brinner nämligen människor upp.
Och så kan vi bara inte göra mot varandra.
Då många av oss vi inte är politiker och inte, på studs, kan ändra flyktingmottagandet varken här eller i världens alla hörn så samlar jag här nedan länkar som hjälper människor på flykt från Syrien just nu.
Jag gråter och skäms jag med. Tack för att du förklarar och delar med dig av dina känslor, du sätter ord på mina tankar. Delar vidare detta inlägg och krönika <3
Alla ni som känner skam, hjälplöshet och förtvivlan när vi ser och hör hur våra medmänniskor tvingas fly – engagera er! Det finns tusen jättebra verksamheter som är enkla att hoppa in i, och jag lovar att man får mer tillbaka än man ger. Den slitna klyschan att ingen kan göra allt, men alla kan göra något har aldrig varit mer sann! Och när det är lätt att känna hopplöshet och litenhet inför allt elände, känns det ändå skönt att veta att man iallafall gör något litet, konkret, för att lätta på det stora mörkret.
Röda korset, individuell människohjälp, olika kyrkor, rädda barnen, socialstyrelsen är bara några exempel på var du kan engagera dig.
Tack Hanna, jag fick arslet ur vagnen och donerade faktiskt pengar till Unhcr. Kanske inte så mycket som jag skulle velat men även en liten gåva kan räcka långt.
Säger också Tack! Har nu donerat pengar. Många bäckar små, som man säger.
Säger också Tack! Har nu donerat pengar. Många bäckar små, som man säger.
Läste. Och började också gråta. Så träffsäkert. Fan alla måste läsa den.
Kan inte sluta gråta. Vill bara att alla ska få hjälp NU. Skänker pengar men känns så ”lite”. Vad är det för fel på människor. Varför är vi så onda mot varandra om och om igen. Fyfan.
Så himla bra. Og trist. Og sant. Her i Norge var det noen som skrev at vi har blitt så velstående og belåtna at vi ikke lenger klarer å vise empati. Heldigvis gjelder ikke det alle. Jeg anbefaler også å lese denne kronikken:
http://www.dagbladet.no/2015/08/29/kultur/meninger/helgekommentar/helgekommentaren/marte_michelet/40848330/
Nå gjelder det bare å brette opp armene og ta imot de som kommer. Ta dem inn og gi dem all den varmen som trengs. Fordi de ville gjort akkurat det samme for oss.
bra att du tar upp detta, vi alla måste hjälpas åt nu!
jag försöker hjälpa en flykting jag lärt känna med de små medel jag har. Det är oerhört tung och jag som annars är lite för empatisk för mitt eget bästa får nästan panik av allt detta. Men ja…jag vet inte vad jag ska säga. Det är verkligen övermäktigt och jag tror många regeringar står ganska handfallna. Vi räcker inte till och det är precis så jag känner just nu med personen jag försöker hjälpa…jag räcker inte till. Jag kan inte ändra migrationsverkets byråkrati och inhumana sätt att hantera flyktingar. Jag kan inte ge henne en stabil grund att stå på. Jag kommer ge henne en blommig tröja imorgon för att göra henne glad. Jag kommer lyssna när hon berättar. Jag kommer göra telefonlistor och höra av mig till kyrkan så hon kanske kan få mer stöd. Men jag vet fan inte vart jag själv ska vända mig för att få tag i information som gör att jag kan hjälpa henne PÅ RIKTIGT. Usch…alltså FYY FAAAN va vi är lycklig lottade att vi ens föddes här. Det är så jävla sjukt det här som händer.
vill också säga att det inte alltid är så bra att donera pengar. Så som jag har fått berättat för mig så utnyttjas dessa system så att pengarna inte alls kommer fram till flyktingarna utan dom ges till länders regeringar som sedan behåller pengarna istället för att hjälpa flyktingar. Jag har ingen aning om hur en ska veta vilka organisationer som inte ger pengar till länders regeringar för att ”hjälpa på plats”…men..ja..det är den bittra sanningen. Kolla upp vart ni donerar å hur dom sedan använder pengarna!
Hej r!
Vad fint att du försöker hjälpa en människa på flykt, förstår att det måste vara svårt, men förhoppningsvis kan kyrkan du tänkt kontakta vara till hjälp!
Jag ville egentligen bara säga att om en, som du‚ är osäker på vare sig det är bra att donera pengar eller inte via en viss organisation så finns http://www.givarguiden.se där kan en läsa mer om olika organisationer och få en bild av hur mycket av donationer som faktiskt når fram till de som behöver hjälp. På sidan går det att söka på valfri organisation för att sedan läsa mer. Under ”fördjupning” går det även att se på vilka sätt de olika organisationerna försöker hjälpa.
Hoppas det kan vara till hjälp för någon annan som kanske också funderar på samma sak.
Fint inlägg Hanna!
Hej Hanna!
Så himla bra att alla som sitter på någon form av makt använder den på bästa sätt, så som du gör i inlägget, för att försöka göra något åt den inhumana situationen för alla människor som är på flykt just nu. Just-nu-hjälp är oerhört viktigt, och lika viktigt är de åtgärder som kan förändra situationen på sikt. Därför vill jag tipsa om Rädda Barnen, som ett komplement till de andra organisationerna du tipsar om :) Rädda Barnen var en av de första aktörerna att lyfta och kräva säkra flyktvägar och jobbar hårt för detta. Dessutom vill man införa humanitärt visum och möjligheten för fler kvotflyktingar. Därtill kan man engagera sig ideellt för frågorna på olika sätt. Kanske något att lägga till på listan? Kram!
Vilken fin text Hanna! Jag läste krönikan och satt och bölade som ett litet barn jag med. Sen delade jag den på fb, hamnade i en konflikt med min rasistiska släkting, fick flera (icke-rasistiska) vänner att skänka pengar till unhcr och att jag själv ska öka min månadsdonation dit. Så i slutändan kanske ett resultat lite mer på plus än minus?