Har suttit inne hela dagen utan byxor. Följt livenyheter på SVT och Aftonbladet. Kollat Twitter och sett bilder på blödande, döda människor som dras ut från en byggnad. Världen brinner och jag gör inte ett jävla skit åt det mer än att titta. Ville inte ens gå utanför dörren.
Kände för att rymma till Sundsvall och bosätta mig i en liten, liten stuga långt bort från allt. En intensiv längtan efter att inte tillhöra något större. Samla ihop alla jag älskar och låsa in dom nånstans. Aldrig skaffa barn eller annat betydelsefullt som kan gå sönder i den stora farliga världen.
Plötsligt är det jag som vill fly. Livrädd för samma typ av terror som gjort att så många flytt hit.
Var ute igår på nån vidrig klubb ute i Sickla. Läste om Parisattackerna mitt på dansgolvet efter att ha försökt tjata mig förbi en kö. Fick sånna jävulska äckelhetskänslor av mig själv och alla obrydda personer som dansade glatt. Letade efter utgången i säkert en kvart, hade sån sjuk panik. Åkte sen direkt och hämtade upp Anton och så raka vägen hem.
Det är ju galet att det så fort det händer något i Europa, i en stad vi har populärkulturella eller direkta relationer till, så bryr vi oss så mycket mer.
Jo, det är ju sen gammalt jag vet. Det här med identifikation. Skjutningarna på ett college i Kenya tidigare i år var minst lika brutala (147 döda) men fick mig aldrig att gråta eller bry mig på det här sättet.
I en värld med vita kroppar VS bruna kroppar – vinner ju empatin för de vita med hästlängder. Det tillsammans med geografisk närhet och ”västeuropeisk standard”, så vips resulterar det i instagramflöden med bara eiffeltorn och franska flaggan. Även från mig.
I torsdags satt jag, Johanna och Linso och pratade om flyktingar, Syrien och IS. Johanna pratade om någon teori som sa att vi inom en femårsperiod kommer känna någon som dött i en terrorattack.
Och så hände detta en dag senare.
Jag kan inte låta bli att känna mig förbannad på folk så fort hemska saker händer nära oss. För när de gör det, först DÅ öppnar folk ögonen. Terrorism, krig och andra hemska saker händer liksom HELA tiden i världen men det är först NU folk tycker att det är hemskt och bör uppmärksammas. Alla mina vänner på facebook har bytt profilbild till franska flaggan och fine, gör det för all del, men RESTEN AV VÄRLDEN då? vill jag skrika i deras ansikten. Jag förstår inte hur man kan sitta på facebook och byta sin jäkla profilbild för att ”visa att man bryr sig” när det enda den bilden symboliserar är hur naiva och dumma folk är som tror att saker inte händer förrän de händer här.
Fast alltså I… Jag fattar hur du tänker, men samtidigt inte. Det är klart att det är skillnad på en terroristattack i Paris, och en i Homs. Inte skillnad på så sätt att personerna som dött i Paris är mer värda än dom i Homs som många gärna vill förvrida det till när dom ilsknar ur såhär. Sjukt att man ens ska behöva skriva det, det är ju så självklart. Skillnaden är att de länder där det vanligtvis rapporteras om attentat är i konflikt – nyckelordet här är ”vanligtvis”, det är helt jävla övervidrigt när det händer, men inte så konstigt att man stänger av efter ett tag, annars skulle man inte orka leva.
Men när det sen händer något sånt här, i ”våra” kvarter, det är klart att man reagerar på det på ett annat sätt – vi är inte alls vana vid att sånt här händer i ett konfliktfritt land. Det känns annorlunda. Och det måste få vara ok, jag ser ingen mening med att skuldbelägga människor som tar hårt på Paris-dådet, dom mår ju redan skit och är ledsna?
har haft tven avstängd idag, har inte följt något mer än läst någon enstaka rubrik. Jag orkar inte mer och jag känner som dig Hanna. Jag vill ge upp och då är jag inte ens direkt utsatt.
Gud Hanna, tårarna kom efter andra raden.. Du satte orden på vad jag känner!
Tycker dock inte du ”bara sitter och tittar på” medan världen faller samman. Du MASTER, är en stor inspiration och har öppnat iallafall mina ögon för så många viktiga frågor och gett mig så många skratt!! Du är bäst och du gör världen bättre! (Sorry för att det låter klyschigt, men det är så sant)
Puss
Gud Hanna, tårarna kom efter andra raden.. Du satte orden på vad jag känner!
Tycker dock inte du ”bara sitter och tittar på” medan världen faller samman. Du MASTER, är en stor inspiration och har öppnat iallafall mina ögon för så många viktiga frågor och gett mig så många skratt!! Du är bäst och du gör världen bättre! (Sorry för att det låter klyschigt, men det är så sant)
Puss
Ja, usch :-( Vad bra att du åkte hem från Sickla. Tror på att gå efter första känslan och inte skölja ner sorgen med massa värdelös öl.
Har också känt mig ledsen och irriterad i helgen, över så mycket egentligen. Den där ljusbilden som sprids där även andra platser finns med är fin på ett sätt samtidigt som den också gör mig ganska frustrerad. Ska Paris stå som någon symbol för något som pågått i till exempel Syrien i flera år? Jag läste någonstans att 9000 barn har omkommit i krigets Syrien, och av alla dagar väljer man att ”tända ett ljus” för Syrien idag. Det anonyma Syrien.
Visst är det bra att andra konfliktområden uppmärksammas någon gång, men samtidigt känns det bara så… hopplöst ignorant. Och att Paris står som enda stad i den där bilden säger väl lite om hur dåligt pålästa vi är geografiskt när det kommer till terrorism och krig i andra länder.
Någonstans känns det fruktansvärt att göra sak av en bild som i grund och botten ska symbolisera något fint. Folk vill ju bara visa sin värme och medkänsla – också med andra länder – och förtydliga att sådant här pågår på flera håll i världen. Upplysa människor om hur vardagen ser ut i länder som Syrien och få människor att bry sig. Men vad händer om en vecka?
Det känns som att civila som omkommer i andra länder mest bara blir siffror, och att det tyvärr inte kommer att tändas några fler ljus för dem. Inte så länge européerna ”går säkra” alla fall. Är det ens någon som vet hur Syriens flagga ser ut?
Jag förstår det där med geografisk närhet och hur medier jobbar. Det finns en medial distans som gör det svårt för människor att komma nära på flera sätt. Men nu när vi ser glimtar av aktioner där även andra platser uppmärksammas kan vi väl fortsätta på den banan? Hur mycket jag än stör på den där bilden med digitala ljus kan den ju föda något nytt också, ett större fokus på det som händer ”där borta” till exempel.
Från och med idag tycker jag att vi inte ska stanna vid en bild med fyra digitala ljus, utan vända blickarna på riktigt mot konfliktområdena där terrorismen ständigt pågår. Vad fan är det som händer där egentligen?! Hur kan var och en skapa en bättre värld? Jag är så trött på allt som bara mynnar ut i massa diskussioner om politik i sociala medier när människor dör på löpande band. Det är så jävla sjukt att världen är en enda stor dysfunktionell plats där folk på långa vägar inte får den hjälp och uppmärksamhet de skulle behöva.
Hoppas jag inte gjorde någon upprörd nu. Jag menar inte att det är fel att uppmärksamma andra drabbade områden idag. Jag menar bara att det är en aktiv handling som måste leda till en annan. Annars riskerar den att fort tappa i värde och försvinna i det anonyma mediabruset.
Jag vill också tillägga att jag inte är bättre än någon annan på att uppmärksamma andra områden. Jag är mest bara ledsen och arg över hur världen ser ut.
Och ”hopplöst ignorant” var fel ordval av mig för att beskriva hur andra konfliktområden uppmärksammas idag. Det är fint, och ljusbilden är fin, men den måste ju leda till något, jag tycker det. För andras skull! Att människor är med på det och att det inte stannar här. Att vi måste börja stå upp för det som är rätt, hjälpa till och visa att vi bryr oss även i fortsättningen.
Åh Hanna <3
Jag ska åka till Paris om en månad. Först tänkte jag ställa in resan, tänkte att det skulle bli för jobbigt, att min lucia-helg inte skulle få nån julstämning och att allt mest skulle vara sorgligt och hemskt, men så tänkte jag att det är precis det jag behöver. Jag behöver åka dit, behöver få visa min kärlek till det fransk folket och jag MÅSTE visa att jag inte är rädd.
Det spelar ingen roll om varenda gata är täckt med blommor och ljus, jag kommer gå där och visa min kärlek och att jag står upp för vad som är rätt här i världen. Jag tänker inte backa för terrorn.