Kände hur det var på G hela dagen igår. Hur jag var sådär stundom hyperaktiv, stresslycklig men superkänslig och framförallt emellanåt otroligt irriterad. Som en bergochdalbana hela tiden med känslan av att vara lite utanför mig själv.
Så otroligt obehagligt är det.
Innan läggdags var det riktigt vidrigt och ångest. Trots att jag tränat, inte stressat (nåja) och vårdat massa relationer.
Ska ha mens om fyra dagar och vissa månader är det runt den här dagen som mitt psyke känns som att det typ ger upp alla skyddsväggar. Morsan hade ju också stora problem med den här typen av pms och vad jag läst mig till så kan det vara lite ärftligt.
Grätskrek i säkert en timme och låste sen in mig och tittade på GIRLS. Och så vips så somnade jag mot alla ods. Tack för populärkultur som gör att en kan fly.
Vaknade gråtmild.
Be för mig och mitt psyke idag. Kanske kan vi hålla varandras cyberhänder lite i de här pms-dagarna.
Hanna jag är precis likadan idag, gråtmild. Har varit i ett par dagar. Fy satan så trött jag blir på det. Tänker hela tiden att jag bara ska *power thru* men det är fan inte lätt.
Men ja, vi håller hand tycker jag.
<3
Är också gråtmild och vill ge upp på allt idag. Skönt att en inte är ensam <3
Japp gråtmild här också idag.. Av andra anledningar, men håller gärna cyberhand ändå <3
Är precis likadan. Sämst!!!!!! Cyber-kram och håll i hand!
men alltså ja!!! idag är det nog lite bättre. igår grät jag typ bara nån pratade med mig? orkar verkligen inte med detta, har inget emot att gråta egentligen men pallar ej gör’t på jobbet?? men sen tänker jag att det är många som behöver lära sig hur fan det är att ha ångest-attack lite närsom också. håller cyberhand. känns bättre när vi är fler, då är en inte helt oförstådd! <3
Jag får vissa månader sån ångest att jag känner att jag lika gärna kan dö. Alltid dagen innan mensen kommer. Är väldigt levnadsglad annars, men just den dagen före mens är jobbig. Vissa månader är det bättre och jag är bara irriterad och lättretlig, men ungefär var fjärde månad hamnar jag i ett sånt mörker att jag behöver sjukskriva mig och krypa ner under täcket och grina. Tröstar mig med feel good-poddar i öronen, tror att det gör att jag överlever. När mensen väl kommer är de som att dra upp rullgardinen och släppa in ljuset.
Så- hang in there HP!
Alltså. PMS-helvettet. VARFÖR SKA DET BEHÖVA VARA SÅHÄR!? Mina skosnören gick upp i morse, ena snöret hamnade i leran och gick från vitt till lerigt. Jag bröt ihop. Fulgrät över alla hemlösa barn i världen, över att jag önskar jag valt ett par andra jeans. Jag ville bara åka hem och gråta i all evighet. Och så vet jag ju att det är samma visa om en månad igen. why och why..
hej gänget, rekommenderar senaste avsnitten av podden sinnessjukt där dom pratar om PMS och PMDS. värt att lyssna på och fundera på om det är värt att söka vård för besvären, det finns hjälp att få!
Håller din cyberhand Hanna! <3 Har också några fruktansvärds PMS-dagar varje månad då min personlighet helt byts ut och livet är över. Känslan när det lättar och det finns plats för fina känslor igen är det bästa i världen!
Ingen PMS här, men jag har varit sjuk i typ 2 veckor och varit hemma från jobbet hela den här veckan och det TÄR verkligen på psyket att ligga hemma för sig själv hela dagarna och inte träffa någon, och sedan spendera exakt hela nätterna med att hosta upp lungorna och tro att man kanske ska dö av andnöd/ha ångest över att det aldrig kommer bli bättre. Är så otroligt less på detta. Var på vårdcentralen här om dagen och de vägrade skriva ut den bästa hostmedicinen, grinade över det hela vägen hem.
Men vad vet jag, jag antar att vi överlever det här också. Skickar en cyber-hug *blinksmiley*
Tror mer det är PMDS snarare än PMS, men är ju ingen läkare så ska inte ställa diagnos :) http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=835
Finns ju SSRI-preparat (Premalex) som en kan äta bara ett par dagar i varje menscykel, de dagar en har PMS så som jag förstått det.
Tycker du borde uppsöka vården, sådär ska du ju inte behöva må!
Här är en annan med pms som gärna håller hand :)
Hej Hanna! Förlåt att jag postar detta här under ditt inlägg men jag har sett att både du och dina läsare har hjälpt många med sina problem, och jag känner mig så ensam och konstig i detta så skulle verkligen vilja ha några svar! Jag vänder mig också till dig med detta eftersom du med har varit tillsammans med din kille länge och vet hur det är när allt känns omöjligt.
Jag och min man har varit gifta i snart 2 år och tillsammans i 12. Vi har alltid haft problem med vårat sexliv men det börjar mer och mer påverka andra delar i livet. Att vi bråkar om det och han är allmänt sur. Problemet är detta; han har enorm sexdrift och jag har extremt liten. Jag är helt superopepp på sex och det krävs mycket förspel från hans sida för att jag ska komma igång alls.
Jag vet inte riktigt vad det beror på heller, det här som folk pratar om hur de blir attraherade och upphetsade av andra människor upplever inte jag, varken av min man eller någon annan så som tur är handlar det ju inte om att jag har tröttnat på honom heller. Jag har alltid haft liten sexlust men jag tycker det blir mindre med åren tyvärr. Vi har sex kanske 1-3 gånger i månaden och på grund av detta så är det ju oftast på hans initiativ och ofta med misslyckat resultat som istället leder till tjafs. Det känns tungt både för mig och honom, jag känner mig nästan elak som håller honom kvar, som att han förtjänar att vara med någon som inte är såhär krånglig som jag är. Han känner sig såklart osexig.
Vi har pratat massor och han vill inte lämna för han säger att sex inte är det viktigaste när vi har det så bra på andra vis, och jag vill ju inte heller lämna för jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Hur man än gör blir det fel, om jag pressar mig till saker för hans skull blir det ofta bara konstig stämning istället och jag mår dåligt, som att jag skådespelar nåt jag inte är. Vad ska man göra! Jag har försökt allt känns det som för att komma igång, filmer och piller, spel och sexiga underkläder. Men jag är som jag är.
Jag behöver verkligen hjälp, tips eller vad som helst, jag mår så sjukt dåligt av allt detta. Jag hatar att sex är en så viktig del av förhållanden. Jag är rädd att han ska vara otrogen eller lämna mig till slut, det känns helt enkelt hopplöst alltihopa.
Till Johanna
Jag har själv inga erfarenheter från situationen du beskriver men slogs av några reflektioner när jag läste ditt inlägg så skriver ändå. Förhoppningsvis kan det ge dig någonting iaf. :)
1. Vad fint ändå att ni kommunicerar om situationen, du och din man! Tycker många i min omkrets som har haft problem med sexlivet i sina relationer också har haft väldigt svårt att prata om det vilket bidrar ännu mer till problemen. Pressen den med låg sexlust känner gör ju också ofta att sexlusten blir ännu mindre… Dålig cirkel! Ett vänpar jag känner bestämde sig för att ta en total paus från sex på obestämd tid och ha fokus på annan form av närhet istället (kramar, mys etc). Om/när den med lägre sexlust sen kände att hen ville ha sex skulle hen ta initiativet till det. För hens del var det viktigt att våga lita på att mys bara är mys, och inte alltid måste leda vidare. Att slippa vara den som ständigt avvisade alla försök till närhet utan istället kunna njuta av den biten på ett kravlöst sätt. För deras del dröjde det ett par månader men när hen kände mindre stress och press hade hen lättare att slappna av och lusten infann sig. Inte så ofta kanske, men då och då. Fungerar säkert inte alls för alla men kanske nåt värt att fundera på. Om du försöker bortse från din man och hans önskemål, vad skulle få dig att må bättre? Har du någon egen tanke på vad som skulle göra pressen lättare? Våga formulera det för din man i så fall.
2. Din beskrivning av hur du saknar sexlust och inte känt dig attraherad av varken din man eller andra får mig att tänka på en vecka på kontot Kvinnohat på instagram för ett tag sen. En asexuell person postade om sexualiteterna under ACE-paraplyt. Alltså sexualiteter med låg eller ingen sexuell lust. Det kanske är något för dig att kika på och läsa mer om? Om inte annat för att hitta fler som känner som du och kanske nå lite större självacceptans kring hur du känner och fungerar. Du är ju verkligen inte ensam om att känna som du gör! Det finns så starka normer kring att man ska vilja ligga stup i kvarten men så ser inte verkligheten ut för många. För vissa försvinner sexlusten i perioder och för andra infinner den sig aldrig, och det är precis lika okej som att ha en hög sexlust. Viktigt att komma ihåg och respektera. Förstås knepigt när man i en relation inte riktigt matchar varandra på det planet, men precis som din man säger: ni har det bra på andra vis och sex är inte allt. Försök att lita på det han säger även om det känns svårt. Han är ju tillsammans med dig för att han älskar DIG, förstås.
Har tyvärr inga bättre tips än så här men jag hoppas i vilket fall verkligen att du kommer må bättre framöver! Försök att påminna dig själv om det som är bra i er relation då och då så det inte glöms bort. Skickar virtuella kramar så här från lite håll!
Tack så mycket för ditt svar!
Jag skulle verkligen vilja prova det som din vän testade, men jag är rädd för att det skulle ta så länge innan jag tar initiativet att det bara gör situationen värre. :/
Jag ska definitivt kolla upp detta om asexualitet! Det kanske kan vara intressant, jag har inte riktigt reflekterat kring det innan eftersom jag nog har tänkt att man inte har någon sexlust alls för att hamna i den kategorin.
Jag är supertacksam för att du tog dig tid att skriva, jag känner mig mer lugn av att ha fått en utomståendes syn på det hela! <3
<3 <3 <3
Jag lider av depression och ångest, men är för det mesta ändå ganska levnadsglad. Det är inte ofta jag hulkgråter för att jag inte klarar av att leva, men vet du när det händer? Dagarna innan mens.
Ska det behöva vara så? Ska man behöva känna att man helt seriöst vill DÖ bara pga hormoner? För även om man vet att det kan vara pga pms så är det riktiga känslor man känner.
Det är så sjukt att ingen fixat det här ännu.
Åh, jag är nästan säker på att du har pmds och inte vanlig pms. Jag själv har pmds, kunde inte leva typ tre dagar i månaden innan mens, ville verkligen dö. Fick premalex (antideppressiva typ, seratoninåterupptagare) och har nu citalopram. Besök gynekolog och berätta om detta så kommer du få tabletterna! Jag kan inte leva utan tabletterna, de har hjälpt mig igenom allt, hade inte kunnat flytta hemifrån och leva mitt liv utan dom. Bara ett tips, alla förtjänar att må bra!!
Jag ber för dig Hanna!
Har också pms :( Jag blir alltid så svettig, svullen, arg, ledsen och irriterad!
Men blev lite tröstad över att jag inte är ensam där ute i pms-space!
May the force be with us!
Kram
*håller din hand* <3 Jag har haft pissmycket pms senaste veckan, hatar att vara överkänslig och samtidigt likgiltig inför livet. Jävla skit är det. Brukar kunna självmedicinera med kaffe och chokla men det har hjälpt föga denna omgång. Får väl gå över till heroin nästa månad, har hört så mkt gott om det :))))) Nu har jag istället mensvärk from hell, vill typ bara amputera bort min kropp från naveln och neråt. Arg är jag också. Aja. This too shall pass. Dina snapchats och podden hjälper!
Kramis
Till Johanna och Ida (och Hannapee)
Sätt in hormonspiral Mirena! Gör pissont när den sätts in och någon vecka efter men sen INGEN mer mens, INGEN pms och mycket mer sexlust!
Johanna det är hormonerna i ditt nuvarande preventivmedel som förstör lusten. Jag har tidigare käkat p-piller i många år och när lusten försvann fick jag en massa råd om att snacka med min kille, inte snacka med min kille, ändra ditten och datten för att öka lusten men det var först med hormonspiralen som saker och ting ändrades!
Ida det är hormonerna i nuvarande preventivmedel som gör dig deppig.
Byt hormoner! Heja spiral! Liv utan mens och utan pms = to die for! Funkar inte spiral för någon anledning, testa något annat. Byt tills det funkar! Lycka till!
Jag är nyfiken på Mirena, dock tror jag inte att p-pillrena är mitt problem eftersom jag inte tagit hormoner alls förrän för cirka 1,5 år sen. Jag har läst så mycket negativa åsikter om spiral och mellanblödningar och massa smärtor så det gör mig skeptisk. :/
Åååh jaa :'(( vänder och vrider mig förgäves utan att somna trots jättetrött, inser att jag glömt läsa din bloggi och kommer in till detta. Insåg typ ikväll att jag kanske har pms. Har aldrig tidigare kopplat min ångest, nedstämdhet, likgiltighet och känsla av att alla människor i hela världen suger ur min livslust, med att det varit menstider!! Men så förra månaden blev jag helt loco på första mensdagen, orkade inget, ville bara sitta på soffan och glo bort dagarna. Direkt hem efter skolan, inte umgås med någon, krisade om utbildning, ville vända upp och ner på livet, flytta åt helvete, vad som helst.. Och denna månad då…började i söndags med orkeslöshet, ångest, kunde inte förmå mig att ens gå ut med soporna lr diska. Fortsatte hela denna veckan, hatade på alla vänner, orkade inte säga ett ord på seminariet (om makt, som ju är jätteintressant :”'(), orkade inte hänga med i samtalet med mina vänner, bara helt hjääärndöd o ville hem hem heeem. Min bästisklassis som bor granne med mig föreslog att hon kunde laga mat till mig medan jag bara låg på hennes soffa men jag ville bara hem till mitt krypin. Usch så jävla tråkig person!!! Liksom vad är det för feeel kan alla bara låta mig varaaa *panikgråt*. Men så ikväll, på toan, så ba, rött på pappret?! Skrek ”va?!” rakt ut. Ska ju inte ha mens förrän på måndag. Men jahopp, känns liksom som en litet tecken på att min lillhjärnas dumheter har med menshelvetet att göra. Här använder man hormonfri kopparspiral i tron om att slippa hjärnspöken, så får man denna skiten istället. Visserligen mina egna hormoner men är likförbannat ett helvete ändå.
Sååå med det sagt, tusen tack för detta inlägget hp!! Gav mig rooo att inte vara ensam med hjärnspöken just just nuuu. Kommer nog somna gott nu. Tack!!<3
Hej Hanna!
Läste just ditt svar till mig ang smink och säger Whaaat! Jag har inte kommenterat här på över ett år innan detta. Du får nog fundera på om det kanske är så att det är någon annan som kommenterat med nicket ”Hmm”.
Om jag möjligen har kommenterat något som har med religion att göra och att du får det till rasism, ja då får du nog fundera både en och två gånger. Jag är nämligen konsekvent i mitt fördömande över att ALL religion ska praktiseras i det offentliga rummet. Jag diskriminerar ingen där.
Detta är alltså det enda som jag kan komma på som du skruvat till att bli till rasism. Annars så har du mig förväxlad med någon annan.
Du har inte ens koll på vilken ”ras” jag är så att ehh…
Men visst, karm karm på dig också. härligt med att kunna ta att bli ifrågasatt så vuxet, eller not.
Mitt brott alltså att anse att toaletttbestyr ska stanna på toaletten och att vi kanske är fler som tycker så och bli då kallad för rasist etc…
Och just det, det var någon kändis som åtalade en journalist för att falskeligen bli kallad för rasist? Något att fundera på det nästa gång eller det kanske bara är dem med anonyma nick som du vågar förtala…?
Får nog brasklappa mig själv lite, men alltså jag är så sällan inne på din blogg att det borde varit oerhört länge sedan jag kommenterade här. Alltså jag går in här ca en gång i månaden max.
Och så uprepar jag.
Jag missförstod inte din poäng ang smink. Det är du som missförsåt varför många tycker det borde hållas privat precis på samma sätt som att man inte pillar ned nagelbanden när andra är i samma rum,
PS Jag kallar mig för feminist om nu det har något med saken att göra, men jag har stora problem med dem om inte ser saker från bägge håll och jag gillar inte hycklare. Och folk skulle tycka det ser lika ”dumt” ut med någon som vaxar mustaschen när andra ser på som att se någon måla på sig mascra.
Att du fortsätter ta upp frågan privat/offentlig gör det tydligt att du inte förstår min poäng. Jag har ditt IP-nummer så det är ingen som ”använt ditt nick”, eller tja, kanske någon du bor med förstås. Skulle uppskatta om du skrev kommentarer på inläggen det rör. Du får kalla dig feminist och antirasist hur mycket du vill, begreppen blir ju rätt urvattnade i kontexten av de saker du skriver. Tror tex. få feminister skulle vara för sambeskattning som du varit här inne och predikat om.
Haha, ja anmäl mig gärna. Skulle va kul att få ett ansikte på dig :-)
Hej! Alltså vill bara skrika ut premalex!! googla det, har räddat mitt liv. Pms-dagarna blir typ bättre än vanliga dagar. Puss
*håller handen påre HåPe*
Till Hanna och alla i kommentarsfältet som har det såhär: jag sökte hjälp för min pmds i höstas. Fick premalex utskrivet och det var som en freaking uppenbarelse!! En behöver inte gå och må skit och missa jobbdagar pga panikgråtattacker och ångest och ångests moster. Rekommenderar. Ring era läkare. Puss!
Ja! *räcker upp handen och viftar* Jag ska be! Nu. Kram!
Säger bara Premalex! Det är typ det bästa som hänt :)
Kram från oss! Vi vet hur det känns!
Du tror inte att du har PMDS istället för PMS? PMDS är typ 10 ggr värre än pms, man lider av depression, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter precis innan mens, under ägglossningen. Jag har PMDS ungefär en vecka innan mens, innan jag började med antidepressiva var jag typ suicidal/bipolär under ägglossningen. Tror att många tjejer som tror att de lider av ”vanlig” pms egentligen har pmds! puss <33