Tycker verkligen du inte ska ha ångest för vad du berättar i podden, det blir tråkigt att lyssna om allt ska vara tillrättalagt. Med det sagt vill jag ge lite av min åsikt kring dessa kompisar som du känner kväver dig. Man märker att ni är lyckligt lottade som har många kompisar kvar sen tidigt i livet, att du fått det här tighta kompisgänget som är rätt svårt att få när man blir äldre (kanske för att många tänker som ni beskrev i podden). Jag har själv varit med om att ”förlora” mitt kompisgäng jag hade sen skolan när jag slutade gymnasiet och folk flyttade iväg för att plugga, det tog slut med pojkvännen osv. Det var inte lätt att hitta nya vänner ska jag säga. Man kände verkligen att alla hade sina gamla kompisar och inte direkt var intresserade av att ta in någon mer. Kanske är någon av de personerna ni beskriver som kvävande i en sån sits? De som lyckas ha kvar sina nära vänner sen tidigt i livet har verkligen ”tur” för det är inte en enkel sak att bli nära vän med någon senare i livet.

Vad ska man göra med de här ”jobbiga” kompisarna då? Ja, att vara brutalt ärlig kanske inte är det schystaste alltid. Du pratar också att ge falska förhoppningar om jag tycker nog faktiskt att det är ganska viktigt. Ge inte förhoppningar eller en bild av att vara nära vän om du inte vill ha fler, var mer av en bekant då så slipper nån bli ledsen. Som du säger har du råd att bryta med dessa vänner då du har ditt trygga gäng men för den som blir ”utzoonad” kan det ju kännas helt annorlunda.

Så nu har jag skrivit av mig lite. Kände mig lite tvungen då jag kände mig rätt träffad som ”kompisen man inte vill ha” när jag försökt få nya vänner i vuxen ålder. Det är fan hundra gånger lättare att hitta en partner än vänner.

Tack för en bra podd, hoppas ni aldrig slutar! :)