Så himla himla skönt när ni pratar om kärlekskneget. Känner verkligen igen mig i det du säger. Ville bara säga också att jag försöker se det som en slags styrka. Såklart att man inte mår bra av att oroa sig för mycket och ta på sig ett för tungt ansvar, men om vi bortser från det fruktansvärt frustrerande i att vi kvinnor uppfostras till att träna upp de här egenskaperna och ta hand om vår omgivning, så är det ju något otroligt fint att vara känslomässigt lyhörd och reflektera kring sina känslor och relationer. Vi som känner såhär råkar kanske bara har fått en lite väl stor skopa av den egenskapen som de flesta måste träna upp, så istället för att bekymra oss och ta ansvar för att andra ska komma upp till vår nivå kanske vi kan bli bättre på att fokusera omhändertagandet mer på oss själva i de relationer där det är obalans och vara aktsamma på hur vi mår av det. Och det verkar du vara väldigt bra på. Jag vet inte riktigt om jag landar någonstans i det här, ville mest uttrycka att jag VERKLIGEN känner som du och att vi ska vara stolta över vår emotionella intelligens. Ha det riktigt gött nu och njut (OBS inte bara för att det är semester, njutet kommer finnas kvar)! Tack för att ni poddar <3

Den var väl värd att vänta på <3

Och stort grattis till Martin Josefin och Bo till kommande familjemedlemmen!