JAHAPP
En dag av radiotystnad från HP.
Vad hände då? Jo, jag jobbade med att fixa tatuering på en youtuber hos Knivmicke (känd från tv4s soliga program ”unga föräldrar”). Åkte sen hem, var hemma 15 min och bytte om, åkte till Vassa Eggen och mötte upp Linso på mat och cava. Gick och såg föreställningen Total trygghet.
Pjuh. Var LITE bakis i morse fast jag drack 2,5 ”enheter” alkohol? Riktigt obehagligt ålderstecken.
Idag ser min dag typ exakt likadan ut. Ska nämligen bruka Stockholms kulturutbud ikväll igen…….. denna gång i form av premiären av Alex och Sigges nya show. Blir bergis kul.
Anton är ju förresten i Japan och åker skidor nu, så jag försöker underhålla mig så gott det går. Herregud vad beroende jag känt mig av honom senaste tiden? Var princip på väg att grina då han åkte, men sen nu när han är borta så bah ”jahapp man vänjar sig väl vid det här också”. Skulle aldrig kunna ha ett distansförhållande pga tror att jag skulle glömma bort min partner då?
Ja ja
XOXO!!!!!!!!!!!!
Brukar aldrig kommentera på bloggar men var tvungen då igenkänningsfaktorn var FÖR hög för att låta bli haha, jag och min partner har distansförhållande och jag glömmer på riktigt ibland bort att han finns….första tiden är alltid jobbig men efter ett tag blir det ba, jaha detta e mitt liv nu, ok. Gissar att det är nån form av försvarsmekanism, eller så är vi båda känslokalla psykopater :’)
Maria jag skulle gå in och skriva typ exakt samma kommentar som du :) Jag tycker dock det är rätt så bra också att man inte bara sitter och saknar sin partner när han inte är där! På sätt och vis har man det bästa av två världar i ett distansförhållande ju. Ibland kärlek,närhet och trygghet och allt det där som man vill ha samtidigt lever jag ungefär samma liv som innan jag träffade honom dvs massa tid med vänner, egna intressen osv. Skulle inte heller vilja att han satt och saknade mig jämt.
Men wow, ni skriver ju exakt det jag känner. Har också distans och har ej träffat min kille på snart 2 veckor. En ny tjej i klassen frågade idag om jag hade partner varpå jag FUNDERADE på mitt svar, har jag en partner??? JOOO men juste har ju en pojkvän 30 mil härifrån!! Hehe. Distans har verkligen sina goda och dåliga sidor men kändes skönt att jag inte var den enda som ibland glömmer.
Hahah men gud! Min kille jag hade när jag var typ 16 gick lumpen ett år, men jag hade det inte alls sådär! Haha. Dock satt jag inte och saknade ihjäl mig varenda vakna sekund heller, men han fanns iaf i mitt medvetande! :D
Jag funderar på att åka på semester utan min nuvarande kille bara för att känna HUR det känns att vara utan honom, för vi bor tillsammans och det längsta vi varit ifrån varandra är typ 5 nätter precis i början av vårt förhållande, för över tre år sedan, och innan och efter har vi bott med varandra och sovit ihop VARJE natt. :D Inte för att jag känner att jag vill ha egen tid, eller vill *komma bort* eller så, utan bara av ren nyfikenhet på hur det skulle kännas! Som det är nu kan jag få grov separationsångest av att typ veta att vi ska vara ifrån varandra en dag (Vi går samma program på universitetet så vi spenderar typ all vaken tid ihop, helt underbart tycker vi båda! Haha *neeeeedy couple*) . Undrar om det skulle kännas likadant efter en vecka. Kan få ångest om jag vet att jag ska hänga med vänner en dag eller kväll, och ba inte alls vilja (och då blir det inte så kul heller:( ) och bara sakna ihjäl mig hela tiden! :P DÅ är det härligt att komma hem till ngn som saknar ihjäl sig med! Hahaha. gud vad hemska vi låter!
Sök hjälp….. skoja
vill jättegärna veta vad du tyckte om pjäsen, ifall man bara ser den på insta hela tiden för att dom är creddiga eller för att den faktiskt är bra:):)
Wow då kan du ju leka att du är Janni? *är på event i Stockholm medan bf åker puder i Japan*