Det här med jeans och byxor överlag har alltid varit en ”känslig” fråga för mig. FÖRSTÅR problemet med att snacka om sånt här när man är smal och har *idealet* på sin sida, men om vi bortser från strukturen som hatar tjocka så var jag väl helt enkelt drabbad av strukturen som hatar tjejer oavsett hur vi ser ut.
Jag tyckte länge att jag var alldeles för smal. Framförallt tyckte jag att mina BEN var det. Och ibland sa folk det till mig också. Typ ”OJ vad smala ben du har” etc. Det här resulterade i att jag gick i långkalsonger (ibland TRIPPLA) från september till maj varje år. Och på sommarn hade jag oftast tights. Ingen fick se mina ben eftersom jag var så himla rädd att någon skulle tycka de va lika smala och konstiga som jag gjorde – och ännu värre: att de skulle kommentera dem.
När jag handlade jeans fick jag alltid sy in dem i benen för att de skulle passa i magen. När jag väl hittade ett par jeans/byxor som jag kunde ha (alltid suuuuperstretchiga) blev jag alltid så otroligt förundrad och förstod inte hur jeans kunde göras för mina missanpassade missfoster-ben?!?!
Det här hängde kvar länge. Långt in i mitt förhållande med Anton till och med. Jag minns långa diskussioner vi haft där han fått LOVA mig att mina ben ser ”normala” ut.
Så kom plötsligt en dag för några veckor sen då jag hittar ett par Levis 501:or helt utan stretch i en butik, prövar en storlek, kan ha dem och köper dem. Utan att känna någon större lycka alls. Känner mer bara att det är kul att ha ännu ett ”tjusigt” klädesplagg i min ägo.
Det här med jeans och byxor som upptog stor del av min hjärnkapacitet i flera år och som jag drömde om skulle passa – betyder plötsligt ingenting?! Det är bara byxor. Passar de inte så köper jag dem inte, passar de så köper jag dem. Och är det varmt är jag utan och spatserar i SHORTS. Eller KJOL(!!!!).
Tänk va! Att man kunde vara så grundlurad av samhället att man trodde att:
1. Det var fel på ens ben
2. Att lyckan satt i att kunna ha vilka byxor man ville och känna sig snygg i shorts
Jag är TYVÄRR inte lyckligare nu (tror jag? grät ju igår?) jag är bara lite svalare på sommarn och tänker helt enkelt inte på mina ben nästan någon gång.
Däremot funderar jag mycket på en rejäl rynka jag fått i pannan…. fan, om jag bara fick bort den skulle jag nog vara riktigt lycklig….
Master<3<3<3!! Samma här. Har haft långa kappor sedan det blev "modernt" typ 2013 för att de täcker och skymmer mina rangliga spindelben (ja folk har sagt så). Har haft elva långkalsonger under jeans och vägrat kjol på sommaren. Vänner och bekanta och andra har sagt att jag måst äta/träna för "så där kan du Inte se ut", har fått frågan om jag har anorexi. Har velat gå upp i vikt så länge jag kan minnas. Huvva vilket samhälle vi lever i.
Sista meningen haha <3
Mehhhhhn när ska folk lära sig att man inte bara kommenterar hur folk ser ut!!?? De vet inte hur känsligt det kan vara, oavsett vad det handlar om. Succccck, blir så trött.
KRAM! <3
Lustigt, alltid tyckt dina ben är perfektion? Och din hy. Däremot hatar jag mina egna. Och min egen.
Kul om man en dag kanske skulle kunna bli NÖJD :-)
guld du är <3 <3 <3 har större ben och alltid hatat dem och velat ha såna ben som du har. Tycker mina knän framförallt är fula. Känns så himla skönt att veta att typ alla mår skit över sin kropp ibland? Då fattar man ju att det är ju inte mig det är fel på, det är ju allt det andra som pushar utifrån som det är fel på. LÅT MIN KROPP VAAAAA, känner jag bara. vi är fan golden, vi brudar
Tänk att typ alla går och vill ändra något på sig själv. Det som jag tycker är dösnyggt hatar någon annan på sig själv osvosv. Själv går jag mest runt och oroar min inför sommaren och bara ben som VANLIGT. Mina celluiter och bristningar är bara för hemska. Visst är jag lite kurvig men inte så pass kan man tycka!! Men jaja, jag går ju själv inte runt och tänker på folks ”skönhetsfel” så då gör nog inte så många andra det heller. Men oron är kvar ändå!
Relaterar så mycket!!!! Min ”bästis” kallade mina ben för fågelben när vi var typ 14. Nu 11 år senare dyker det ordet upp frekvent när jag kollar in mina ben i spegeln, inte varje dag längre men oftare än vad jag hade önskat. Det här med att känna sig oproportionerlig alltså……
Hjälp. Behövde verkligen det här inlägget idag.
Tack!!!!
Igenkänning här var det här ja! Har haft exakt samma problem. Supersmala ben, plus benig röv. I högstadiet hade jag alltid flera strumpbyxor under jeansen och ibland även flera trosor. Ett mysterium att jag inte fick svamp i underlivet av att stänga in det på detta vis?
Du.är.bäst.
STYLE MASTER!
Känner igen mig så mycket. Jag vägrade åka och bada i typ 2 år för att jag inte ville visa mig i bikini. Samma sak med shorts, gick runt i jeans konstant i 2 år bara för att jag inte tyckte om mina ben.
Sen precis innan jag gick gymnasiet så var jag med i drama grupp och så var det något som gjorde att jag var tvungen att kjol. Såg mig på bild och insåg att de där benen inte är så dumma..
Åhh ”skönt” att veta att man inte är ensam med liknande känslor, men fattar inte hur jag ska komma över det…!? Är 24 år och har fortfarande grova komplex. Har fått höra det hela livet men när jag sprang blodomloppet för något år sedan och två vuxna kvinnor bakom mig kommenterade mina ben så skämdes jag så mycket att jag inte har sprungit sedan dess…