Frida:
Haha älskar att vi ”vuxna” (känns alltid sjukt att skriva det hehe) får ha dig lite för oss själva här på
bloggen. Började btw fundera på din relation med din syster. Har aldrig hört henne nämnas innan och då har jag läst bloggen länge. Kan inte du skriva lite om dina syskonrelationer? Kanske inte alls ert bra ämne men tycker det är så intressant. Älskar min syster men har nära vänner som liksom inte alla klickar med sina syskon. Aja ba intressant att höra vad Master har att säga om detta :) Btw vi som snackade på insta häromdagen…lovar att inte bli ett psyko som kommenterar allt råkade bara bli nu igen // Mvh Frida :)

Hanna svarar:
Nemen! Vad knäppt att du inte ”hört” om henne?! Är det för att hon är ett spöööööökeeee buuuuuuuuuu

Kul. Nej, det är ju hon som är morsa till mina syskonbarn Alma och Agnes som figurerat mycket här i bloggen tidigare. Hon är sju år äldre, bor i Sundsvall och jobbar som lärare, jag hänger ju med henne och ungarna på somrarna när jag är hemma. Men samtidigt lever vi ju heeelt olika liv och har lite olika intressen etc. Å andra sidan har vi också en massa gemensamt i och med uppväxt, samma humor och preferenser. Hon är verkligen en rolig, varm och bra person! Får be henne toka sig på min instastory så hon kan få *finnas*.

Har också en fyra år äldre brorsa som jag bråkat med heeela min uppväxt om precis allt. Nu är vi rätt lika och jag har superkul när vi umgås! Kul att äntligen bli vuxna liksom. Han bor också i Sundsvall, pluggar till socionom och jobbar på kommunen. Är ett riktigt original. Älskas av alla faktiskt.

Anledningen varför jag inte skriver om dem eller att de inte syns på bloggen så mycket är väl helt enkelt att jag: 1. Inte träffar de i vardagen 2. Har väl hållit familj lite utanför bloggen, podden

Lindoo:
Hanna, kan vi prata mer om feminism? Hur ska jag hantera män i min omgivning som är starkt emot feminism? Männen i fråga förnedrar kvinnor, tycker feminister är äckliga (?), blir otroligt kränkta och menar på att män har det ”värre” och att vi kvinnor har det bra och ska sluta gnälla. Det är lite extra problematiskt då vissa av dessa män är gemensamma vänner till mig och min partner, samt att vissa är nära släktingar till mig. Jag vet inte hur jag ska kunna försvara mig som feminist. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig utan att bli hånad och dumförklarad. Det läggs upp klipp på feminister, främst ”SJW-kvinnor” och sen hånskrattas det. Det diskuteras att män inte har rättigheter och att kvinnorna har det så jäkla soft och jag känner att jag kokar mer och mer för varje klipp som läggs ut och för vad som sägs. Har du något tips?

Hanna svarar:

Förstår att du blir frustrerad och känner igen mig i känslan. Det korta svaret är; ta bort dem från fb, undvik och träffa dem så besparar du dig själv en massa frustration. Det långa svaret handlar väl kanske om att ha orken och energin till att hela tiden försöka nå fram. Jag tror jättemycket på att försöka förstå när folk inte håller med eller har helt annan åsikt, tror på riktigt det motsatta kan vara farligt, att man utgår från att folk bara är ”dumma i huvudet” eller korkade. Tydligt är ju att det finns en massa människor som rent strukturellt är privilegierade men ändå känner sig utsatta, kränkta och provocerade av feminister, sjw-kvinnor/twittervänstern.

Varför är det så? Kan det handla om att man inte förstår vad ”strukturer” är, kan det handla om att många strukturella orättvisor är svåra att ”ta på” om man själv inte upplever dem? Eller förstår dem varför swj-kvinnorna vill ha t.ex ”hen”, kvotering, delad föräldraförsäkring – men håller de helt enkelt inte med om det?

Jag tror det är relativt få människor som VILL ha ett samhälle som är ojämställt och att vi i övergripande frågor som ”lika lön för samma arbete” är hyfsat överens. Problemet är clickbait-rubriker, sensationsjournalistik och att rent påhittade saker presenteras som ”fakta” och gör det därmed väldigt svårt för oss att mötas i samma verklighet.

När jag ger mig in i diskussioner eller bara vill säga ifrån så försöker jag ha blicken mot syftet  och inte låta mig luras in i debatter om huruvida det är mest synd om twittervänster eller sd-anhängare.

Det är såklart lättare sagt än gjort, så ibland blundar jag bara och räknar till 10.

Hoppas det var ett svar som hjälpte på något sätt, kram och lycka till <3 <3 <3